Aftonbladet – 8 mars 1872, sida 2

n att förhållandet blir helt annorlunda,f undervisningen är af mera demonstrativf skaffenhet, det vill säga sådan den är pål: anatomisal, der mikroskopet och län-lf tten måste användas eller på ett laborarium, Att i fråga om denna undervis-! tg resultatet blir bättre, ju mindre an-Ä4 let är af de elever, som skola på sammal ng handledas, vore helt naturligt. Såles kunde åt hr Ribbings ifrågavarande inindning icke någon vigt tillmätas. Men ke nog med, att man påstått, att teorssk undervisning vid ÖCarolinska institut vore obehöflig, man hade stämplat den som rent af skadlig och sagt, att den wulle alstra högst beklagliga förhållanden. ill ett sådant fördomsfullt påstående funnes ligt talarens åsigt icke den ringaste andning, utan baserade det sig på de orimgaste grunder. Icke heller kunde han illa den åsigten, att ett universitet med ödvändighet måste ega fyra fakulteter, ty rfarenheten lär att i flera fall universitet ed tre fakulteter gjort mera gagn än de ed fyra eller fem, Vissa vetenskaper äro isserligen med hvarandra förbundna, men ock icke så, att man kan säga, att mediinen är beroende af vare sig teologien ller juridiken eller filosofien. Hvad beträffade frågans lösning, ansåg al., att åsigterna i det afseendet äro så betämda, att den icke gerna kan falla. Förånande vore emellertid det vilkor för fråans lösning, som af chefen för ecklesiatikdepartementet ifrågasatts, och tal. måste å det högsta ogilla en sådan uppfattning f ärendet. Hvad fördel skulle egentligen innas genom att från Carolinska institutet tbryta en del lärarekrafter för att med dem ilda en särskild läroanstalt? Tal. kunde tminstone ej fatta den. Åsigten om detta ärskiljande stödde sig derpå, att fakulteernas elever icke borde nödgas kalla sig lever af institutet. Denna åsigt vore å klen och så skråmessig, att den ej borde unna komma i betraktande, Om frågans behandling i allmänhet ansåg al., att åt densamma gifvits långt större imensioner än den förtjenade. Man hade ipprört himmel och jord för att få afgjordt, m åt ett läroverk i hufvudstaden skulle illerkännas rättighet att uträtta hvad det verkligen eger förmåga att uträtta. Det vällde dock endast, huruvida riksdagen bör ngå med en skrifvelse till K. M:t för att å bestämdt, om Carolinska institutet skall ga rätt att meddela teoretisk undervisning, och det vore högst märkvärdigt, att någonling annat ens kunnat ifrågasättas, sedan nationen en gång med betydliga kostnader upprättat detta institut. Äfven inom vetenskapen egde den fria täflan sin stora betylelse och största vinsten erhålles derigenom, utt man låter hvar och en institution uträtta hvad den förmår. Huru skulle man slutligen kunna förklara ett sådant förfaingssätt, som, att sedan staten med betydig uppoffring på den derför lämpligaste latsen inrättat ett medicinskt läroverk, man söker, för att gynna andra äldre institutiorer, hvilka arbeta under långt ogynnsamnare förhållanden, på allt tänkbart sätt cringskära denna anstalts verksamhet. Med ännu större skärpa angreps detifråsavarande vilkoret af hr Dufva, som med inledning af yttrandet om läroverkens rättigheter sporde om det skulle anses höra till vissa embetmäns rättigheter att förhindra andra att göra allt det gagn,som de kunna och vilja. Det syntes talaren vara väl mycken hyllning åt de byråkratiska intressena. Då man, såsom i denna fråga, sökte att förbehålla åt vissa orter, der till följd af historiska förhållanden medicinsk undervisning en gång börjat meddelas, uteslutande rätt att meddela denna undervisning, oaktadt förhållandenas eget tvång hade framkallat sådan undervisning af mera omfattning på en derför lämpligare ort, så syntes man vilja bygga den medicinska undervisningen på ett slags territorialprivilegium, ett slags nytt jordprivilegium, och under det man ifrade mot statslyx, så ordnar man systematiskt den medicinska undervisningen så, att staten ej skall kunna af sina utgifter för det största och fullständigaste medicinska undervisningsverket draga all den nytta som den kan få, och nekar man detta läroverks lärare att göra det gagn, som de vilja och kunna. Det var, i talarens tanka, just pri vilegiiväsen, byråkrati och statslyx, som ut gjorde grundelementerna i den strid som påginge. Hr Dufva vände sig härefter mot talet om universitetsiden, som skulle göra det nödvändigt att bibehålla den medicinska undervisningen vid universiteterna, betvit lande han att det akademiska umgänge. hvarom man talat, utgjorde något vilkoi för utveckling till duglighet i läkarekallet då sådant umgänge alldeles icke ansetts oundgängligt för alla dem, som vid statens öfriga specialläroverk utbildades till i sins fack dugliga och för staten nyttiga medbor gare. Tal. uttryckte äfven sin förvåning deröfver, att en regering, som visat sig an hängare af den fria tällan i allt som rörde det materiella och ekonomiska området. skulle förneka denna riktiga grundsats och ifra för skydd på intelligensens område. Hr ecklesiastikministern hade talat om full rättvisa, och detta vore en vacker grund sats, men talaren vore ej nöjd med vackra grundsatser, utan ville se huru de till lämpas. För sin del fordrade han full rättvisa åt det svenska samhället, åt den svenska odlingen, åt den svenska ungdomen och åt det kommande slägte, åt hvilket vi böra lemna fäderneslandet i arf lyckiigare än vi mottagit det och mera frigjordt frår previlegiernas börda, byråkratiens bojor och statslyxens kräfta. Äfven hr Sjöberg uttryckte, med anledning af statsrådet Wennerbergs yttrande om önsk värdheten af en ärofull fred efter den långa re: 2 ohm ra lg. I sx. IT