Aftonbladet – 8 mars 1872, sida 2

venhet, — och hvad mera var: aktning för Tom Clanwaring, hvilket ville säga mycket, för en så oförsynt varelse som Emma Geach. Också Black hade af en eller annan orsak, alltid varit temligen höflig emot Tom och visade sig ganska sällan så trumpen och brutal mot honom, som mot andra personer. Slå inte sönder alla tallrikarne, Emma, sade Tom, på sitt vänliga och godmodiga sätt då han midt under oväsendet kom in, Tack för rådet, sir, svarade hon. Tom skrattade. Se här ett bref till er, Black, sade han. Kapten Clanwaring bad mig lemna er det. Black grep brefvet med giriga fingrar och Emma Geach gaf honom i smyg en hastig, forskande blick från sina ljusa ögon. Tom satte sig på bordet och började tala vänligt vid mrs Black. Skall jag vänta tills han kommer tillbaka från London! — nej, det sker inte! utbrast Black, sedan han slitit upp brefvet och genomögnat dess få rader. Pengarne behöfver jag och pengar skall jag ha. Löften äro inte värda ett endaste grand; man känner nog hvad hans äro värda, — åtminstone gör jag det. Mr Tom Clanwaring, ni — Är kapten Clanwaring skyldig er något för tobak? frågade Tom, förundrad öfver mannens häftighet. För tobak! — hm, — ja, han är skyldig för tobak en hel hop pengar, svarade Black efter ett ögonblick och stirrade Tom midt i ansigtet. Hvar gång som han är här nere vid herrgården, så kommer han in till mig och säger att en sådan tobak som min, står ej att få i hela Londons stad. Och så blir räkningen, förstås, allt större och större och i stället för pengar får jag såna här breflappar och vackra ord. Jag trodde brefvet innehöll en reqvisi