Aftonbladet – 8 mars 1872, sida 2

Andra kammaren har egnat äfven denna l dags förmiddagssammanträde uteslutande åt: behandlingen af betänkandet rörande medicinska frågan. i Dagens förhandlingar hafva visserligen ånyo bringat till tals de många välbekanta argumenter, som från olika sidor under den långvariga striden om den medicinska undervisningens ordnande blifvit framställda;j men det nya uppslag i frågan, som gafs i onsdagssammanträdet genom ecklesiastikministerns antydningar om den lösning, som han förklarade sig för sin del nu anse vara den rätta och den lyckligaste, har likväl fört debatten in i en ny riktning och koncentrerat det hufvudsakliga intresset af densamma kring frågan om rätta meningen med och betydelsen af det vilkor, som hr ecklesiastikministern syntes vilja uppställa för den fulla likställighet med fakulteterna, hvilken han ansåg böra tillkomma Carolinska institutet. Efter ytterligare fem timmars debatt afgjordes frågan på det sätt, att utskottets hemställan bifölls med 123 röster mot 23, afgifna för afslag derå. Det har visat sig, att man allmänneligen uppfattat statsrådet Wennerbergs något dunkla yttranden rörande fakulteternas befriande från det dem pålagda bandet i afseende å hufvudstadens kliniker så, som skulle dermed ha åsyftats att från Carolinska institutet skulle frånskiljas en del af den detsamma nu åliggande undervisningsskyldighet, och att den omtalade och utlofvade likställigheten alltså skulle åstadkommas på det sätt, att det för närvarande fullständigaste läroverket skulle bringas ned till samma nivå, som de mindre fullständiga. För såvidt detta varit meningen, hvarom hr ecklesiastikministern icke närmare förklarade sig med anledning af de flera derom till honom gjorda interpellationerna, så har det af debatten visat sig, att om hr ecklesiastikministern verkligen trott att genom en dylik lösning striden skulle blifva slut och en fred bragt till stånd, så har han härutinnan högeligen misstagit sig. En sådan lösning af frågan har under dagens sammanträde i Andra kammaren blifvit så allmänt och så häftigt angripen, att det redan nu kan dragas i starkt tvifvelsmål om densamma skulle kunna försökas, men fullkomligt klart har deremot blifvit, att om så skulle ske, denna åtgärd skulle blifva signalen till stridens uppflammande ånyo och med större bitterhet än någonsin. Ämnet berördes först med lättare hand af hr Nordenskiöld, som förklarade sig anse, att om meningen vore att från institutet utbryta vissa kliniker, som endast funnes i hufvudstaden, och att sätta dem under något slags hermafroditisk styrelse, så kunde sådant ej leda till något annat än skapandet af en fjerde medicinsk högskola, hvarigenom den sista villan blefve värre än den första, Hr Altin (medlem af 1859 års komit angående medicinska frågan) uttalade också såsom sin öfvertygelse, att utbrytningen af klinikerna från institutet skulle leda till mera skada för detsamma än saknaden af examensrätt nu gör, och denne talare betonade dessutom i allmänhet olämpligheten deraf, att förlägga teoretisk och praktisk undervisning till olika läroverk, dåi sjelfva verket teoretisk och praktisk undervisning böra gå hand i hand med hvarandra under hela studiekursen, hvarföre också hvarje derhän syftande anordning endast skulle hafva till följd, att de teoretiska och praktiska undervisningsanstalterna skulle oaflåtligen sträfva att inkräkta på hvarandras områden, Ännu närmare gick hr Edlund frågan på lifvet. Han började med att bemöta åtskilliga af hr Ribbings i onsdagssammanträdet anförda argumenter, Denne talare hade påstått, att den föreslagna förändringen skulle vara utan gagn, emedan Sverige icke för den medicinska vetenskapens och läkarebildningens upprätthållande har behof af trenne fullständiga läroverk; ty då vid de båda universiteten den medicinska fakulteten är lika väl tillgodosedd i afseende på lärarekrafter, som de trenne öfriga fakulteterna, vore det naturligt, att då dessa fylla sin uppgift, äfven de medicinska äro för sitt ändamål fullt tillräckliga. äremot ville tal. invända, att det visserligen kan komma på ett ut, om den lärare, som från katedern undervisar, har ett auditorium af 50 eller 100 personer