Aftonbladet – 7 mars 1872, sida 3

Erik Andersson i Grindby. En politisk tidsbild af M. I. Redan Vid 1809 års riksdag hade den hög sinnade patrioten friherre Balzar Bogislan von Platen ådagalagt avs Stående armön; otillräcklighet och föreslagit en allmän kon I skriptions införande såsom enda sättet, 2t öka försvarskrafterna och värna landets obe roende och sjelfständighet. Detta erkändes ock af alla upplysta fosterlandsvänner. Förslaget att införa en provisorisk kon. skription — förstärkningsmanskapet — utgörande 50,000 vapenföra män, antogs vid 1809—10 årens riksdagar i Stockholm och Örebro; men icke af bondeståndet, som vis serligen både erkände de reguliera försvars: krafternas otillräcklighet, och ordade om benägenheten att i farans stund gå man ur huse, men föreställde sig att genom de uppoffringar, som Sverige redan gjort och komme att göra (förlusten af Finland) skulle de höga makterna blifva försonade och för framtiden ett så fredligt förhållande inträda, att Sveriges försvarskrafter icke på det sätt behöfde ökas, som föreslaget blifvit. Derjemte åberopades, att om extra rotering infördes, hvarom förslag äfven blifvit väckt — och genom hvars antagande bondeståndet egentligen icke fick vidkännas någon uppoffring —skulle försvaret blifva tillräckligt. Slutligen och sannolikt hufvudsakligen grundades bondeståndets ovilja mot den allmänna värnepligtens antagande på den föreställningen, att den nya konskriptionen skulle dela samma öde, som drabbat det olyckliga landtvärnet. Äfven vid riksdagen 1810 i Örebro uppträdde Erik Andersson i Grindby såsom ombud för Färentuna härad, hvilket nu förlorat ein benämning Svartsjö län, och tillhörde den stora majoriteten i ståndet, som då, likasom under riksdagen i Stockholm, vägrade saiotvcka till förstärkningsmanskapet, hvarföre han aven i ingifna memorialer deremot protesterade. Merz dierf och förslagen, än egentligen talför vid stänas.: Sammankomster, anlitades kan att under hano bearbeta sina ståndsbröder vid det förestående trea följarevalet till förmån för prins Gustaf, som ock vid början af riksdagen I Örebro rönte sympatier äfven inom ridderskapet och adeln. Hvad som buofvudsakligen motverkade detities val var dock dels en förklarlig fruktan khös dei som verksammast ingripit i 1809 års revolution för möjliga förföljelser af prins Gustaf, vorden konutig, dels den afgjorda och befogade obenägenheten mot en blifvande förmyndareregering under den nye regentens minderårighet, ty att Carl XIIT:s snara bortgång förestode, insågs af alla. Erik Andersson antydde många år derefter att de missöden som drabbadehonom 1811 och året derpå, egentligen härledde sig från hans sympatier för Gustaf Adolf och hans son — en förmodan som dock endast till en viss del kan anses giltig. Emellertid skulle 1809 och 10 årens rikslagars beslut om förstärkningsmanskapet, pringas till verkställighet och den 23 April 1811 utfärdades af kronprinsen Carl Johan — under konungens sjukdom — en k. kunsörelse, kontrasignerad af statssekreteraren Jarpelan, huru med förstärkningsmanskapets istadkommande skulle förfaras. Upprättanlet af detsamma påskyndades, emedan Sverige vefann sig i krigstillstånd med England och n af dess örlogseskadrar väntades skola förtöfvadt ingå i Östersjön. Dock skulle Me det till 50,000 man fastställda förstärklingsmanskapet nu endast 15,000 öfver hela iket uttagas och endast i det fall: att det untal förstärkningskarlar, som hvarje komnun skulle efter beräkning prestera, icke senom frivillig anmälan kunde erhållas, kulle lottning företagas, äfvensom då flera in behöfligt vore anmälde sig. Tillika förrdnades genom särskild skrifvelse till koungens samtlige befallningshafvande att de kulle hvar inom sitt län förständiga kom