Aftonbladet – 7 mars 1872, sida 3

ch I munerna att vid Utlysta sockenstämmor ovil: — I korligen utse deputerade för att med lands. n höfdingen sammanträda till beredande af et j verkställighet af ständernas och K. M:ts Zbeslut i ärendet. tt) Då med anledning häraf en deputerad Ni skulle utses för Adelsö pastorat, inom hviloket Erik Andersson f Grindby bodde, kom ingen af allmogen tillstädes vid den utlysta sockenstämman (den 19 Maj 1811), utan aflägspade sig genast efter gudstjenstens slut. 1. Pastor beslöt då, i samråd med kaptenen baron Palmqvist och öfverstelöjtnant af ,. Klint, hvilka begge voro fastighetsegare a linOm Dastoratet, att nästa söndag, då andra n I pastoratet rörande angelägenheter skulle å r I sockenstämma förekomma, äfven framställa Ifrågan om deputeradeyvalet, och skulle under fltiden de ofvannämnda tre herrarne använda -Isitt inflytande på socknemännen för att elförmå dem verkställa det i fråga varande I valet. Vid den nu inträffade stämman mötte alla socknemännen, men då till sist företogs val af deputerad, hvartill öfverste af Klint , föreslog Erik Andersson, enär han åtnjöt tlallmogens förtroende och väl fullgjort andra tlallmänna uppdrag, så vägrade han genast I mottaga denna befattning, hvarefter flera tlandra, som blefvo föreslagna, gjorde sammaledes. Under tiden inträngde en stor hop drängar, som under mycket buller förkla-rade att ingen fullmäktig behöfde väljas, enär åe sjelfve skulle gå till Drottningholm den dag, något längre fram, då landshöfdingen der skulle hälla sammanträde med deI puterade från Svartsjölandssocknarne. SocI kenstämman måste afbrytas; men i anledning af den rapport om uppträdet, hvilken till landshöfdingen genast inkom, fann han Tnödigt, enär omständigheter anfördes, som I gåfvo visshet om att oroligheterna föranledts på Erik Anderssons anstiftan, att låta häkta denne. Derefter hölls ny sockenstämma i Adelsö pastorat, då en deputerad ordentligt blef vald. Vid det extra ting med Färentuna häradsrätt, som skyndsamt hölls, erkände Erik Andersson att han såsom ombud för nämnda härad icke underskrifvit de två sist hållna riksdagarnes riksdagsbeslut (detsamma hade äfven några riksdagsmän i bondeståndet underlåtit iden föreställning att beslutet om förstärkningsmanskapets utskrifning derigenom icke blefve gällande för de härader som af dem representerades); men han förnekade att de uppkomna oroligheterna härledde sig från någon tillställning af honom eller voro följder af hans vid riksdagen i Örebro i bondeståndet upplästa skrifter. Han hade varit af enskilda angelägenheter hindrad bivista den första sockenstämman i Adelsö, men skulle icke motsatt sig hvad der blifvit beslutet. Vid den andra sockenstämman hade han skolat mottaga förtroendet som deputerad, om det tilldelats honom af sockenmännen, men han hade dertill endast af öfverste af Klint blifvit föreslagen; och derifrån kom hans vägran; föröfrigt hade detta förtroende synts honom brydsamt och olägligt i anseende till det nästan allmänt i orten rådande missnöjet med författningen och fruktan för lottningen till utskrifning, hvilken (lottningen) socknens drängar ville undgå och hafva utbytt mot lega, och att det var i sådant syfte som de förklarat sig skola gå till Drottningholm när landshöfdingen der inträffade. Om Erik Andersson vid sockenstämman, i sammanhang med sin afsägelse fällt några mindre väl afpassade uttryck, hvilket han sade sig ej minnas, så hade de tillkommit af öfverilning, enär han ansett orättvist att han alltid skulle besväras med itförandet af socknens allmänna angelägenheter. Vitnesmålen gåfvo emellertid icke stöd w Erik Andersson. Sålunda intygade föramlingens kyrkoherde, att Erik Andersson rarit tillstädes vid kyrkan då den första ockenstämman skulle hållas, men aflägsnat ig; att han sedan flera gånger under den öljande veckan enträget anmodats förmå ocknemännen, med hvilka alla han stod i lägteller vänskapsförhållande, att vid den ndra stämman möta och välja deputerad; ren att han till allt detta svarat ett betämdt nej; att han, då den andra stämman ölls, dervid först han till deputerad föreagits, yttrat att ingen borde göra honom . illa och utsätta honom för de faror som otade, emeu.n ingen kunde veta om den om reste skulle humkomma säker eller helregda, tilläggande vivare att han redan aft så många ledsamheter vid sina riksgsmannabefattningar och deryvid blifvit atad, samt att, då derföre en bror till rik Andersson föreslagits, men äfven neat mottaga förtroendet, den förre öfverudt börjat ropa att han hos K. M:t ingifit besvär och deri åberopat häradets prilegier samt en Carl XI:s förordning, hvari iradet vore befriadt från roteringen, säunde att man borde afvakta K. M:ts utag å besvären, hvilket han ville resa in h efterfråga, dervid han äfven yttrat att svären voro enliga med konstitutionen. Allt hvad i vitnesberättelserna var för rik Andersson graverande bestridde han. ktor i målet, om hvilket vid häradsrätten idast ransakades, yrkade i Svea hofrätt t på grund af hvad med vitnen bestyrkts, rik Andersson måtte dömas att plikta med xton dagars fängelse vid vatten och bröd, ned hemställan tillika om icke den jetton ed kedja han vid deras majestäters kröng erhållit borde honom frånryckas. ) Svea hofrätt förklarade, att jemlikt de af geringsformen och riksdagsordningen stadde grunder hade det icke varit häradstten tillständigt att, på sätt som skett, fordra Erik Andersson någon redogörelse r hans riksdagsgöromål; men att det hom till last kom, att han, som afvetat soc nstämman den 19 Maj derifrån afhållit 5; att han, såsom beslägtad med församgens flesta ledamöter, och egande deras nnerliga förtroende, anmodats föreställa m nödvändigheten att åtlyda K. M:ts beat och dess befallningshafvandes derpå uudade föreskrift, sjelf undandragit sig 1 den axdra sockenstämman mottaga förÅanNntarad. m4rs Lo. eg N.