Aftonbladet – 7 mars 1872, sida 2

är för Louisa eller Otto, då de sjelfva äro här. Någon annan utväg har jag ej heller. Han har tagit sig till att sjelf sköta hushållets räkenskaper — med Ganders hjelp. Må hin ta Gander! utbrast kaptenen mörk i hågen. Då lär ni väl få säga att pengarne behöfvas för min räkning. Det skulle inte tjena till något, svarade mylady hastigt, åtminstone tror jag så. Han sade mig midt i ansigtet sista gängen att han trodde pengarne voro åt dig och det var hög tid, att man satte en gräns för din slösaktighet. Jarvis, jag befarar att — om du inte är på din vakt, han kan varna squire Arde, sjelf. Åh! utbrast Jarvis, bestört öfver denna förmodan. Ja, ja, det är blott min id, men jag fruktar verkligen för något sådant. Jag måste få tid på mig att nogare betänka denna sak, Jarvis. Kapten Clanwaring sträckte på sig och gick, för att lemna henne tillfälle att uttänka planer. Kommen halfvägs öfver golfvet, vände han om, för att säga något ännu mera. Och så har jag den andra förargelsen — den der fördömde slyngeln Tom! Han måste bort på ett eller annat sätt. Juldagen åt han middag hos Ardes; i går drack han the der — ni måtte väl finna sjelf, att sådant inte går an? Han och May promenerade helt obesväradt väl en timmes tid i bokallken på eftermiddagen. En sådan tanke, som en förbindelse dem emellan, är för orimlig, att ens vara möjlig. Han skulle aldrig våga lyfta sina blickar till henne; inte heller kan hon nedlåta sig till honom; men i alla fall är det bättre om han är borta, än att han är här. Jarvis resonnerade alldeles som sin mor — deras instink