Aftonbladet – 6 mars 1872, sida 3

barlastade fartyg skulle upphäfvas, men de öf riga avarstå. Detta afslogs. Vid anstäld votering afgåfvos, såsom förut ä nämdt, 67 röster för afslag och 41 för bifall til den k. propositionen. Andra kammaren. Angående ifrågasatt nedsättning af den per sonliga skyddsafgiften. Hr Kolmodin. Det vore svårt att uppträd: mot så starkt uttalade sympatier och detta si mycket mera, som dem, hvilka det här egentli gen gällde, icke hafva sina målsmän inom re presentationen. Tal. kände sig derför tveksam då han nu gick att förklara och icke försvars det beslut, hvartill utskottets majoritet kommit Redan vid remissen af den kongl. propositioner hade en talare framställt, sina åsigter om de per sonliga skatternas berättigande, och dessa åsig ter delades fullkomligt af tal. Genom dem er håller hvarje medborgare icke blott en påmin nelse om sin ställning och sina pligter såson medlem af ett ordnadt och lagbundet samhälle. utan han lärer ock känna den rätt, han har att for dra gent emot samhället. Dessa skatter bäras också öfverallt tålmodigt, åtminstone hade tal. aldrig försport någon klagan öfver dem. Et annat skäl till skattens bibehållande i dess när varande omfång, vore dess obetydlighet, i det här icke är fråga om mera än wungefärliga värdet af ett halft dagsverke, och således en efter gift icke rimligtvis kan medföra den fattiges höjande i ekonomiskt hänseende. Mycket lättare då att på annat håll bereda honom en verklig lindring, exempelvis genom nedsättande af tullen på de två artiklarne kaffe och socker, som numera beklagligen ingå i äfven den fattigastes dagliga behof. Tal. yrkade bifall till utskottets efstyrkande hemställan. Hr Per Nilsson i Espö förklarade, att K. M:ts nådiga proposition vunnit stora sympatier öfverallt i landet bland de mindre bemedlade, för hvilka det vore en stor besparing att få efterskänkta-40 öre pr man och 20 pr qvinna. Vi skulle framför allt komma ihåg, att det här gällde dem, som i politiskt hänseende stå under strecket, och det voro icke mera än representationens pligt att tillmötesgå den ädla handlingen från regeringens sida. Yrkade bifall till det k. förslaget. Hr P. Pettersson i Ugglekull instämde med föregående talare. Hr Englander ansåg, att hela den personliga skyddsafgiften borde afskaffas. Det vore verkligen förvånande, att utskottet ansett sig böra afstyrka K. M: förslag rörande denna skatt, men deremot tillstyrkt Iastpenningarnes afskaffande, hvarigenom en premie bereddes herrar skeppsredare. Talarens fotalomilöme om utskottets förslag vore, att det på ett lösligt sätt behandlat frågan. Yrkade bifall till det k. förslaget. Hr Geijer. Skatten vore, för att kunna som sådan anses, så lindrig som möjligt. Då den år 1812 första gången bestämdes, utgjorde den en riksdaler banko pr man och hälften för qvinna. Afgiften vore således nu jemförelsevis ringa och att ytterligare sänka den skulle vara i hög grad sårande för den mindre bemedlades sjelfskänsla och behof af att i sin mån få bidraga till samhällets upprätthållande. Tal. motsatte sig återremiss såsom tjenande ill ingenting och yrkade bifall till utskottets örslag. Hr THijolm. Man hade sagt, att det vore mera skäl i att nedsätta tullen på en del artiklar. Det vore visserligen önskvärdt, om så kunde ske, men emellan tullafgift och den här i fråga varande skatten, rådde den stora skilnaden, att, då man eger sin frihet rörande förbrukningen af en eller annan vara, man icke eger rätt att undandraga sig skyddsafgiften. som af de obevekliga myndigheterna utkräfves intill sista skärfven. Yrkade bifall till det k. förslaget. Hr Ribbing. Att anse sig pligtig att, så fort regeringen afgifver förslag om skattnedsättning, godkänna det, vore att frånsäga sig all omdömesförmåga. Den summa, som det är fråga om at minska, egde icke någon betydelse, ty det gäll de icke fattighjonen. hvilka äro helt och hållet befriade från alla skatter, ej heller andras tjenare, ty för dem erlägga husbönderna skyddsafgift, utan det gällde sådana medborgare, som äro bergade. Då dessutom ur statens synpunkt de skatter måste vara att värdera, hvilka ej på allmänheten utöfva något nämnvärdt tryck, anhöll tal. att kammaren måtte med afslag å K. M:ts proposition godkänna utskottets hemställan. Hr Mannerskantz motsatte sig åtterremiss, såsom gagnande till ingenting, ty då Första kammaren redan afslagit K. M:ts proposition, blefve följden den, att utskottet rätt och slätt komme att uppmana Andra kammaren att äfven fatta definitivt beslut i frågan. För öfrigt ansåg tal., ehuru erkännande behofvet af lindring ör den mindre bemedlade, att det varit mera villbetänkt, om regeringen, i öfverensstämmelse med bruket i den enskildes hushållning, använde öfverskottet till afbetalande af skulder. Hr Anders Johansson yrkade bifall till det k. förslaget. Hr Almqvist sade sig hafva inom utskottet tillhört majoriteten och ville derför nu redogöra för de skäl, hvarpå han grundat sin åsigt. Man borde först och främst noga öfverväga, huruvida de gynnsamma finansiella förhållandena kunna anses blifva af den varaktighet, att icke snart nog en höjning i budgeten med mot nedsättningen svarande belopp måste vidtagas. Ett annat skäl vore det, att, då man i nödens stund till fyllande af statens behof höjt tullen på en del förnödenhetsartiklar, vore det en pliet att i första hand vidtaga nedsättningar på dessa skatteartiklar. Huru annars kunna sätta i fråga, att. då behofvet så kräfver. representationen skall gå in på höjning i tullafgifterna, och något annat medel för behofvets fyllande skulle man svårlifa kunna hitta på, ty att återigen höja personiga skyddsafgiften vore icke lämpligt, ej heller att åtaga sig tilläggsbevillning, en åtgärd, som enligt tal:s åsigt icke borde tillgripas annat än i yttersta nödfall. Dertill komme, att den i fråga satta eftergiften vore allt för ringa för att kunna utöfva något egentligt inflytande på ett hushålls ekonomiska ställning, ty 60 öre pr år för man och hustru måste hafva en ytterst ringa inverkan äfven hvad de mindre bemedlade beträffade, och de verkligt utfattige äro ju helt och hållet beriade från all sorts skatt. Tal. yrkade på anförda grunder bifall till utskottets hemställan. Hr Granlund anhöll om bifall till K. M:ts proposition, under antagande att denna åsigt vore allmän öfver hela landet. Hr Rundgren. De hufvudargumenter, som blifvit anförda för bifall till K. M:ts förslag, voro egentligen tvenne: det ena, att staten under nuvarande gynnsamma ekonomiska förhållanden icke hade behof af hela skyddsafgiften. och det andra. att denna afgift skulle vara be