Aftonbladet – 6 mars 1872, sida 3

ner som behöfdes för ordnande af försvaret, be slöt en tilläggsbevillning af 50 procent. Hafve förhållandena sedan dess så väsentligt förändra sig? Tal. trodde det ej. Har någon ny inkoms tillkommit? Nej, om icke af hvitbetorna, son nu få blöda för fosterlandet. Men det heter at denna skatt är obillig, att det är orättvist at ga skatt på transportmedel. Men är detickt ka eller ännu mera orättvist att, såsom ske) med skjutsningsbesväret å jordbruket, tvinga an dra att icke blott anlägga transportvägarne, utar äfven till en del bekosta transporten. Man siv ger vidare, att nedsättning af lastpengarne skull komma hela folket till godo. Tal. ville icke be strida detta såsom teoretiskt riktigt. men i verk ligheten behöfs en modifikation. Tal. ville här vid begagna en jemnförande bild. Nederbörden kommer jorden till godo, men undersöker mar till hvad grad detta sker hos de olika lagren, så är det bestämdt en skilnad. De öfre lagren, dc som ega luft och ljus, upptaga i första rummet denna nederbörd, och först sedan de äro mättade, först då höststormarne och höstregnet komma, sjunker detta ned till de undre. På samma sätt förhåller det sig med lättnader sådane som lastpenningarnes borttagande: det dröjer ganska länge innan deras verkningar tränga ned till folket. Tal. ville äfven nämna ett ord om hvad man kunde kalla de strategiska skälen för afslag på den ifrågavarande framställningen. I tiden gå tvenne strömningar i alldeles motsatt riktning. Den ena fordrar skattereformer och talar om så kallade historiska orättvisor, hvilka partiandan utgifver för personliga; den andra åller på samhällets rätt i allmänhet. Det torde ej vara tvifvelaktigt att dessa strömningar en dag skola sammanstöta och man bör då ha sökt att göra statsskeppet så starkt, att det förmår klyfva de brottsjöar som kunna uppkomma. r Brusewitz yrkade bifall till K. M:ts förslag derföre att lastpenningarne i sjelfva verket icke äro annat än en produktionsskatt, som hvilar på en af de vigtigaste produkter — transportmedlen. Hr Frisk ansåg att tiden för lastpengarnes borttagande icke var lämplig. De tynga blott med ?, procent af lastens värde, icke med 5 å 6 procent. Hr Wallenberg besvarade grefve Mörners anförande dermed att han aldrig yttrat annat än att man skall lägga på skatter då de behöfvas och åter borttaga dem då de icke behöfvas, och något annat löfte hade han ej afgifvit. Hr Rydqvist hade yrkat att lastpenningar för barlastade fartyg skulle upphäfvas, men de öfriga avarstå. Detta afslogs. Vid anstäld votering afgåfvos, såsom förut är nämdt, 67 röster för afslag och 41 för bifall till len k. propositionen.