Aftonbladet – 6 mars 1872, sida 3

od ta eet vi n a nn NNtbli behollg. Jet vore dessutom ej) lamplugt ac afskaffa denna skatt sedan man afslagit nedsätt ning i skyddsafgiften, ty det gåfve anledning til att tro, det de stora skeppsredarnes intressen denna kammare tagit öfverhand. Borttogos denn: skatt skulle det framkalla anspråk på aflyftand: af skatter på andra näringar, såsom grundskatte 0. 8. V. varje år stiga dessutom våra utgifte till följd af våra jernvägslån, och skola till sto del sluka våra inkomster. Försigtighet vore der före af nöden. helst då rederierna ej äro värrt deran än att de erhålla 30 å 40 procents utdelning Yrkade afslag. Hr Nordström yttrade, att man icke någon städes torde återfinna exempel på en diskussior sådan som den nu pågående: en regering son vill minska skatterna och en representation mec de allvarligaste tendenser som vill hindra rege ringen derifrån. Riksdagen har dock under de sista fem åren visat sig både i ord och handling benägen att lindra skatterna der det kunnat ske Orsaken är nu den samma som då man diskuterade om den personiiga skyddsafgiften: man har glömt att det finnes andra skattetitlar och att man bör ha en öfverblick öfver dem alla. I allmänhet vore det i yttersta måtto nödvändigt att få en total öfversigt öfver både debet och . I kredit, öfver samhällets utgifter och inkomster. Hvad kildt denna skatt beträffade hade den så invuxit i hela skeppsrederiets intressen att den knappt märktes och tal. om andra af hans bekanta hade hört skeppsredare som om denna skatt yttrat: -Åh, det är en bagatell!s Tal. erinrade om att 70 öre pr nyläst kaffe blott skulle göra 7, öre pr skålp. och att således denna afgift icke kunde fördyra varan. Efter att ha gjort åtskilliga betraktelser, dels öfver denna skatt i allmänhet, dels öfver densamma i förhållande till andra länders, anhöll tal. om afslag. Grefve Manderström gjorde en framställning af förhålländet med lastpenningarne i Frankrike under senare tider, hvaraf framgick att, ehuru Sverige af ekonomiskt skäl ännu icke afskaffat tpenningarne för franska fartyg, Frankrike likväl allt sedan handelstraktatens afslutande gjort detta för svenska, ehuru på sista tiden ett annat slags kajafgift blifvit införd för så väl franska som utländ: fartyg, hvilken afgift dock icke uppgår till mer än 50 centimer pr tonneau medan den gamla afgiften utgjorde 75. Tal. på3 pekade slutligen att afslag på den k. propositionen i detta afseende icke vore en konseqvens af det beslut som för några dagar sedan fattades i afseende på skyddsafgiften. ty för de senare lemna staten något i ersättning, hvilket åter icke är fallet med de förra. Yrkade bifall. Hr Brun anmärkte att denna fråga vore ständigt återkommande emedan det icke kunde nekas, att lastpenningarne vore en skatt på transporten och kunde jemföras med skatter på lokomotiv, för vagnen o. s. v. Den förlust som till en början skulle uppstå af lastpenningarnes borttagande, skulle för öfrigt snart bli ersatt genom den högre bevillning som komme att uppstå genom ökadt lif å handel och näringar. Frih. Stjernblad yttrade att alla vore ense om att lastpenningarne borde borttagas. men att Ide alira flesta tycktes erkänna att staten nu ej I hade råd dertill. Man har till följd af exceptionelt lyckliga år 3 millioner i öfverskott. men härmed skall man bestrida utgifter till ett belopp af 8 millioner. Detta hufvudsakligen: till följa af de stora utgifterna på fjerde hufvudJItiteln. För detta år vore väl utgifterna för försvaret icke stora, men ett kommande år måste vi gifva med mera rundlig hand. Man borde I derföre vara försigtig. I främsta rummet borde man för öfrigt nedsätta den år 1867 höjda tullen på kaffe och socker. Eljest komme det att gå som när man i behofvets stund lånar penningar men glömmer att betala; när behof ännu en ing inträffar får man icke låna något mera. et är sannt att äfven borttagandet af lastpenningarne verkar som en tullnedsättning, men det är den skilnad att nedsättning af tullen på kaffe och socker till 2; kommer den fattige till godo: -Yrkade afslag. Grefve Posse ansåg att man år 1867 lemnat en vexel på framtiden som det nu gällde att infria. Tal. ansåg att då man skulle välja emellan bra, bättre och bäst-, så borde man taga komparativus, emedan superlativus ej stode att få. Att borttaga lastpengarne vore bra, men att nedsätta tullen på kaffe och socker bättre. Yrkade afslag. Hr Wallenberg ansåg det icke ha kommit kammaren till last att på förhand ha bundit sig vid några löften om nedsättande af kaffeoch sockertullen. Tal. hoppades att näst siste tal. måtte framdeles ihågkomma hvad han nu yttrat om lastpengarne, att nemligen de borde borttagas. Hvad som för öfrigt blifvit sagåt, eller att de, en gång borttagna, icke åter kunde påläggas, vore väl det allra bästa bevis för deras olämplighet. En tal. har uppgifvit att skep tydelse. redare sagt. att denna skatt ej är af någon beTal. ville ej bestrida att det finnes skeppsredare som icke räkna, liksom det finnes landtmän. hvilka icke föra bok och likväl både så och skörda. Det har talats om skyddsafgiften och att den skulle komma den fattige till gagn; men ännu mera gagn bereder man honom om man ställer så till — och det sker äfven genom att lätta bördorna på sjöfarten — att han erhåller ökad arbetsförtjenst. Detta går till mera än 40 öre om året. Tal. anförde ett exempel på ett samhälle som trott att det skulle slippa att betala sina varor dyrt genom att borttaga afgifterna på desamma och i stället ålägga fartygen motsvarande hamnafgifter. Följden blef att skeppsfarten derstädes nästan np örde och först åter började då man återgick till de vanliga förhållandena. Man gör här i stor skala detsamma i afseende på transportkostnader och man yttrar farhågor för att våra medel ej skola räcka till, trots 1873 års inkomster lofva att bli så rikliga och oaktadt finansministerns försäkran. Ja. man har i afseende på dessa farhågor gått så långt, att man synes vilja öfvertaga bekymren för huru statskassan under nämnde år skall komma att räcka till. Tal. trodde det vara alldeles för tidigt att ställa horoskopet för år 1873 blott emedan vi haft en mindre gynnande väderlek under vintern, och man bör ej begagna dessa angelägenheter till framkallande af en politisk demonstration. Då en tendens förefinnes till ökade utgifter bör man göra sig beredd för dessa genom att lätta de bördor som tynga på handel och näringar, och tal. hemställde om icke detta vore ett tillfälle att befrämja den svenska sjöfarten. hvilken ännu vore så tryckt att flere svenska sjömän måste söka sin utkomst under främmande flagga än under svensk. Grefve C. G. Mörner återkallade i minnet hvad den förre tal. år 1867 sagt i afseende på förhöjningen i tullen å kaffe och socker, hvilket yttIrande var af ungefärligt innehåll att han med nöje ville understödja förslaget om tullförhöjning, men endast under den förutsättning, att den icke bibehålles längre än den är behöflig, enär de oundgängliga letnadsbebofven böra vara I tnllfria och äfven de i fråga varande är nödvän-: I dighetsartiklar. Tal. öfverlemnade åt den ifråga varande ledamoten sjelf att bestämma om detta I vore ett löfte, för tal. hade det karakteren deraf. Äfven hr Bennich hade yttrat att han för sin Idel icke ansåg att förhöjningen borde fortfara längre än statens behof det kräfde. Statsrådet I Wern hade, mindre direkt, yttrat att han ville I biträda förhöjningen under förutsättning att en stundande statsreglering visade behof deraf; och li riksdagens skrifvelse hette det, att riksdagen beslutit förhöjningen i enlighet med hvad K: M:t I föreslagit och då statsverket visat behof deraf. Tal. hemstälde följaktligen, huruvida skatten borde qvarstå, sedan behofvet af densamma upphört. — Hvad beträffade det gagn, som sjöfarten skulle kunna få af lastpengarnes borttagande, upplyste tal. om, att de utländska fartyg som befraktades från Stockholm, Göteborg och Norrland, förhöllo sig till de svenska, som 8 till 2, och från landets öfriga hamnar såsom 9 till I b Ja Ser Je