Aftonbladet – 6 mars 1872, sida 3

BINSPAGKN Första kammaren. Den 2 Mars. Frågan om lastpenningarnes borttagande. Hr v. Möller erinrade om att det endast var tre fjerdedels år sedan riksdagen med 10 öre förhöjde tillverkningsskatten pr kanna bränvin. Denna skatt hade ännu ej ens hunnit utgå och likväl föreslog man nu borttagande af en annan, hvilket tycktes vara väl tidigt efter den förstnämndas höjande. Det hette väl att skatten är orättvis, men det äro i större eller mindre mån alla skatter. Den skulle vara betungande — och dock har vår skeppsrederirörelse betydligt utvecklat sig under densamma. — I främsta rummet borde tullarne å kaffe och socker återföras till det gamla. Vi må kalla dessa varor för öfverflödsvaror, men de äro dock numera ett behof äfven i den fattiges koja. Yrkade afslag på utskottets hemstillan. Hr Rydqvist höll derpå ett längre föredrag som icke kunde af ref. uppfattas. Hr v. Stockenström yrkade äfven afslag och anmärkte att sjöfarten ingalunda kunde kallas tynande, då enligt kommerskollegii berättelse de svenska fartygens drägtighet stigit från. 38,250 nyläster år 1866 till S4.8S2 nyläster år 1870. För öfrigt vore förhållandet, att ifall nu skatten afskaffades, så skulle motsvarande belopp komma att kastas på bevillningen. Hr J. J. Ekman visade att ingen skeppsredare afslutar befraktning utan atthan jemfört de frakter han kan erhålla med hvarandra. Blifva omkostnaderna drygare för vissa hamnar, så höjer han med lika stor summa sina anspråk för frakpå dessa platser, och till dylika omkostnader a äfven lastpenningarne. De verka således dyrande för kosumenten, och om man borttaer lastpenningarne, så verkar detta till slut på amma sätt som om man nedsätter tnllarne med samma belopp. Men medan de senare blott inverka på tullpligtiga artiklar, så inverka lastpenningarne på alla varor. — Skeppsrederirörelsen är nu icke dålig, mena inom icke lång tid måste ett annat förhållande inträda. De fartyg som byggas äro nemligen ganska små, och om tryckta förhållanden inträffa, så kunna de hvarken erhålla frakter här hemma eller i anseende till sin litenhet täfla på aflägsnare farvatten, der frakterna bättre hållas uppe. Ettytterligare skil till lastpenningarnes afskaffande är i öfrigt de dryga lots-, fyroch hamnafgifterna, hvilka oftast uppgå till från 1 till 3 procent, hvartill slutligen kommer bevillningen, som skeppsredaren får betala för inkomsten af sina fartyg. Tillstyrkte utskottets förslag. . Frih. Sprengtporten ansåg det oriktigt att statsverket under närvarande förhållanden skulle afsäga sig en inkomst af , million och detta till förmån för en afgift som till ?, träffade utländska fartyg. Vi behöfde i den närmaste framtiden ganska mycket penningar, och man borde åtminstone först granska det nu på bordet liggande inkomstbetänkandet, så att man visste hvad man hade att tillgå. Hr Bennich ansåg att denna skatt intoge ett framstående rum bland dem som borde nedsättas. Då i sista hand lastpenningarne skola betalas af konsumenten, är det med den som med tullatgifterna, att de få betalas af denne många gäw ger högre än den ursprungliga afgiften varit, och det visar sig att lastpenningarne då utgöra några procent af lastens värde. Men några procent hit och några procent dit blir en kännbar summa. Framhöll att äfven nu åtskilliga fartyg gå med förlust, och att för ett arbete som ej betalar sig få erlägga skatter är ej rättvist. Hr v. Ehrenheim erkände, att de allvarligaste anmärkningar kunde göras mot lastpenningarne, men trodde ej att den finansiella ställningen vore sådan att man med trygghet kunde nedsätta dem. Dessutom borde förhöjningen i tullen å kaffe och socker från 1867 fö nedsättas. Det anmärktes nemligen då af förhöjningens motståndare att om den en gång beviljades skulle den aldrig sedermera upphäfvas. Tal. visste ej rätt hvad man skulle svara om vid blifvande behof af någon liknande förhöjning den högre tullen å kaffe och socker då ännu qvarstode. Man kunde kanske svara att borttagandet af lastpenningar verkade på samma sätt som en tullnedsiättning, men en sanning är att det måste draga långt ut innan lastpenningarnes borttagande kommer de skattdra gande till godo, hvilket deremot sker genom nedsättning af kaffe och socker. Yrkade afslag. Frih. af Ugglas anmärkte att något löfte om nedsättning i tullarne å kaffe och socker hvarken finnes i bevillningsutskottets eller i 1867 års riksdags skrifvelser. Erinrade om att en nedsättning af 2 öre skålpundet på dessa artiklar skulle göraeven förlust för staten af öfver 1,200,000 rdr, .Om man nu nedsatte lastpenningarne och möjligen äfven tullen på kaffe, skulle detta i alla fall bli 400.000 rdr billigare än om de båda tullarne på kaffe ochsocker nedsättas. Lastpenningarne äro en fullkomligt principvidrig skatt enär den är lagd på transporterna, och om man också säger att den blott drabbar skeppsredarne så är detta blott till en början, ty verkan sträcker sig dels till konsumenten dels till förlamande af ppsfarten, som väl, om någon, är en rörelse ken är naturlig för vårt land och således om den nppmuntras mäktigt skulle befordra detsamI mas farmåtskridande.