Aftonbladet – 6 mars 1872, sida 2

Dene. Men på samma gång kände han si; lifligt missnöjd på Tom, som kunnat aflägsn sig från hemmet sjelfva juldagen. Intet vidare yttrades vid bordet härom men i salongen, efter middagen tog lad; Lydia tillfället i akt, att hviska några ord örat på sir Dene. Hon lät förstå, att de var Tom sjelf som hade velat gå och håll: vakt i ekskogen samt att då det blef honon förnekadt, han hade gått hem till Simmons hvars sällskap han föredrog framför all; andras, för att tillbringa qvällen hos honom Vredgrad och ledsen på samma gång, gicl sir Dene till sängs i denna tro. Han kändt sig icke rätt frisk denna afton och gick up; i sina rum, redan innan barnen hade sag god natt. En liten episod som inträffade just då Ton Clanwaring kom hem, måste nämnas. Torn klockan i Hurst Leet slog elfva, just di han gick in genom parkgrindarna; lufter var klar och ren, ehuru icke kall nog följ att gifva ett friskt julväder, som mar kallar det, och klockslagen ljödo gansk: tydligt för Toms öron. å han nalkade: boningshuset, såg han till sin öfverraskning en gigg stå utanför porten och i densamme en af gårdens stalldrängar, sofvande. Hvad är detta för ett åkdon, James?s frågade han karlen. Den tillhör två herrar, som komma hi öfver från stan för att äta middag svarade denne, i det han vaknade, Vän ner till kapten, säger Gander, För mig skulle de gerna sluppit komma, tillade han halft för sig sjelf. Att sitta så här och hänga i en gigg ett par timmar på juldags qvällen. är inte alls roligt. Ja, och då alla andra ha trefligt, tillade Tom godmodigt. Ja, se, det är just detta, sir! återtog