Aftonbladet – 5 mars 1872, sida 3

Den förflutna veckan medförde ännu icke alla de rikedomar, som vi komma att få från de skånska stenkolsfälten, men hon tog ej heller från oss någon enda af våra rika förhoppningar. Det är kanske icke alla veckor, som äro så välvilliga. Ännu kunna vi bygga de praktfullaste luftslott öfver skånska slätten. och dekorera dem helt och hållet efter vår egen fantasi. Ingen ting hindrar oss från att möblera dessa slott på det smakfullaste, t. ex. såsom när ridån går upp öfver Fromma önskningar, vi mena naturligtvis de fromma önskningar, som finnas på vår dramatiska teater i Stockholm och icke blott de andra, som gräfva ned sig i borrhålen i Helsingborgstrakten oeh derifrån skicka omkring sensationstelegram om stenkol, af hvilka man ännu icke sett ens så mycket som röken. Våra fromma önskningar på dramatiska scenen äro litet enfaldiga, men det är ej så godt att vara qvick heller strax efter ett skrämskott och i synnerhet strax efter alla de verkliga skott, som retat nerverna i det stora spektaklet, som kallas Allt för fosterlandet och som väntar på minst hundra fulla hus innan årets slut. Kungliga teaterdirektionen lär hafva gjort storartade inköp af ammunition för att kunna med full kraft servera alla knalleffekterna i pjesen och derigenom hålla intresset vaket hos publiken. Direktionen frågar ej efter hvad hon kostar på sig nu mera. En ny salongsmöbel hade länge hört till teatervännernas fromma önskningar, utan hopp att se dem någonsin realiserade. Det började blifva ledsamt att ständigt se samma kåsöser och samma fåtöljer, som alltid stodo på samma plats och tycktes med samma stumma spel utföra samma roller. Har då kungliga teatern icke kredit hos någon af våra tapetserare? sade man helt öppet i salonxen. Men de gamla möblerna fortforo med sitt stumma spel, och frågan lemnades obesvarad. Slutligen lärer någon af dramatiska teaterns fem artistiska metteurs en scene hafva förklarat att de fromma önskningarne ovilkorligt måste en gång realiseras. Den i fråga varande artisten lärer vara en person med stor energi och han agiterade, gestikulerade, deklamerade och persuaderale så länge, att kungliga direktiv nen slutligen gick iförfattning om litet nytt, och det nya blef just användt till Fromma önskningar. Ett.a-ah-ah gick igenom salongen, när ridån drogs upp och den nya möbeln blef synlig. Man var syn: ock hörbarligt ganska angenämt öfverraskad. 9Se, så litet behöfs det för att framkalla ett godt intryck. Och likväl säges det att vår publik är svår att tillfredsställa, hvilket naturligtvis är idel förtal. Lyckligt vore om kritiken vore lika medgörlig. Men kritiker är omedgörlig; att icke säga krånglig, ohandterlig, rent af tjurskallig. Det ligger något framfusigt och hänsynslöst hos vår kritik, något som är allt annat än gentilt och allra minst kan kallas chevalereskt. Vitala i synnerhet om vår teaterkritik och vi säga det helt och hållet oförbehållsamt, kritiken må nu upp: taga det huru som helst. Vi veta nog hvad vi utsätta oss för, men det får ej hjelpas Kritiken kan ej undgå kritik. Kungliga teaterdirektionen, hvilken gjort om icke allt för fosterlandet — det hade kungliga direktionen aldrig stått ut med — dock at!