Aftonbladet – 5 mars 1872, sida 3

— Attentatet mot drottning Victoria. Ett kort telegram har omtalat, att en person hotat drottning Victoria med en pistol, men någon fara för hennes lif förefanns alldeles icke. Härom meddela Londontidningarne följande detaljer: Drottningen hade i torsdags tagit sin vanliga middagspromenad i vagn och åkte kl. 12 6 in på borggården i Buckinghampalatset, då en ung man om 17—18 år, som stått gömd bakom en pelare, kom springande till vagnen just då den stannade vid entr6en till palatset, drog fram en gammal kavalleripistol och höll den riktad på en fots afstånd från drottningens hufvud. Drottningen böjde sig undan och den unge mannen blef strax gripen af öfverste Hardinge. Den unge mannen höll i andra handen ett papper, på hvilket var skrifven en anhållan, att några fångna fenier måtte frigifvas; förmodligen ville han skrämma drottningen att underteckna detta. Drottningen visade under denna scen den största kallblodighet och befallde öfverste Hardinge att genast begifva sig till parlamentets båda hus och omtala händelsen, på det ej öfverdrifna rykten skulle bli utspridda. Lord Granville underrättade öfverhuset och mr Gladstone underhuset om tilldragelsen. Pistolen befanns vid undersökning ej vara laddad och saknade flinta; hanen var söndrig, så att, äfven om pistolen varit laddad, skulle skottet säkerligen ej gått af. Den unge mannen heter Arthur OConor och är anställd i ett oljemagasin i City. Arthur OConor är tredje sonen af en fattig arbetare, anställd i Iron Steamboat Companys tjenst; aldrig ha föräldrarne iakttagit några olater hos sonen, aldrig heller att han led. af någon sinnesförvirring, om fenierna hade han knappt talat och någon pistol har han aldrig förr haft i sin hand. Under förhör med honom i polisstationen sade han, att han var förtörnad på drottningen derföre att hon ej fästade afseende vid petitioner, äfven när de voro undertecknade af tusentals personer, och han hade derföre velat riktigt skrämma henne när han framlemnade sin petition. En läkare undersökte -hans sinnestillstånd strax efter det han kommit in i polisvakten, och förklarade att han var vid sitt fulla förstånd. Men något besynnerligt förekom hans svar på frågan om han ville ha någon mat: Nej, jag tackar, jag har ätit middag och jag får t när jag kommer hem i afton. De engelska tidningarna erinra om, att drottningen förut varit utsatt för fyra attentater, af hvilka dock blott ett var af allvarsam beskaffenhet. Den 10 Juni 1840 lossade nemligen en ung man vid namn Edward Oxford ett skott mot drottningen, då hon jemte prins Albert åkte från Buckingham-palatset; detta attentat egde rum på nära nog samma ställe som OConors och vid samma tid på aftonen. Hvarken drottningen eller prinsen träffades afkulan, men Oxford fick tid att genast draga fram en annan laddad pistol och äfven afskjuta den; dock icke heller den kulan träffade — men begge kulorna hade drottningen hört hvina tätt intill sitt hufvud. Oxford befanns vara galen och insattes på ett dårhus: — I Maj 1842 lossades också ett skott mot drottningen, då hon kom åkande utför Constitutionhill. Den som sköt på henne hette John Francis och motivet till sin handling sade han vara det, att han var utan sysselsättning. Francis dömdes till döden, men Skonades till lifvet och blef deporterad. Blott en månad derefter riktade entrashank vid namn Bean en pistol mot drottningen, då! hon kom farande till kapellet i S:t James; pistolen klickade. Bean undkom och trots alla spaningar och arresterandet af en hop dagdrifvande pojkar fick man aldrig fatt på honom. I Maj 1850 blef drottningen, då hon for från Piccadilly, der hon besökt den: svårt sjuke hertigen af Cambridge, öfverfallen af en karl, som med en käpp slog henne i ansigtet. Henneskindben fick märke af det häftiga slaget. Den som föröfvade detta dåd var en f. d. husarlöjtnant vid namn Robert Pate. Han blef dömd till deportation på sju år.