Aftonbladet – 5 mars 1872, sida 3

höjd efter starkt motstånd. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Dickson yrkade i främsta rummet nedsättning i sådana afgifter som tynga och hindrande inverka på rörelsen, såsom lastpenningarne. Dernäst komme skyddsafgiften. rkade bifall till K. M:ts förslag. Hr Storckenfelt instämde med hr Brun, men önskade att man måtte afskaffa förhöjningen i tull å kaffe och socker, hvilket lika mycket skulle komma arbetaren till godo. Grefve H. Hamilton instämde med frih. af Ugglas och hr C. Ekman. Skyddsafgiften bör jade visserligen i dåligt sällskap, men detta är nu borta och den bör väl ej afskaffas derföre att dessa afgifter småningom försvunnit. Missnöjet mot denna afgift låg ganska mycket i den höga afgiften af 1 rdr 50 öre, som då betydde mera än det gör nu. Det vore lätt att säga att man ingenting gjort för arbetsklassen, men vid alla tullnedsättningar har man talat om denna klass och man har tagit bort tullen på säd, på salt samt på flera andra förnödenhetsartiklar, och detta motsvarar fullkomligt de lindringar, som gjorts för andra klasser. Afgifter riggar lika väl till elementarläroverken som till folkskolorna. ty det finnas terminsafgifter och inskrifnings afgift och i flera fall är å andra sidan afgiften mindre till folkskolor nu än förut, då allmogen sjelf måste aflöna folkskoleläraren. Hvad be träffade det betungande i att erlägga en trehun drade del af sin inkdmst, så torde väl en em: betsman, som har en inkomst af t. ex. 15.000 rdr. utan knot kunna bära sin afgift af 50 rdr, men å andra sidan kan han anses skatta något till staten i de lefnadskostnader han måste under. kasta sig. Frågan vore dock nu egentligen, huruvida man kunde med irygghet undvara en större eller mindre del af skatterna. K. M:t hade föreslagit extra utgifter till ett belopp a! 8 millioner rdr. Hvarmed skulle dessa utgifter bestridas? Jo just med behållningen af de sista gyllene åren, och talaren kunde derför ej finns skäl för att vilja nedsätta skatterna i så väsentlig mån som K. M:t gjort. — Beträffande arbetaren, anmärkte talaren, att hvad som inverkar fördelaktigt på dennes ställning är att hela landet befinner sig i en blomstrande ställning, så att han får väl betaldt för sitt arbete. En af gift af 40 öre om året är då något som man utan ringaste tvekan kan låta stå qvar. Yrkade bifall till utskottets ör Statsrådet Wern framhöll att han ej förnekat att man gjort ganska mycket för arbetaren, men i afseende på direkt skattenedsättning hade dock ej något sådant skett. Beträffande det åberopade exemplet på en person, som hade 15.000 rdriin. komst, erinrade tal. om att denne alltid vore: tillfälle att lägga af något, men att en summa af 50 rdr om året på detta belopp kanske ej skulle betraktas som en obetydlighet. Slutligen erinrade tal. om huruledes en stor del af de be. gärda anslagen blott vore afsedda att utgå un der ett eller ett par år och uppräknade flera af dessa belopp, som tillsummantagna gingo till flera hundratusen rdr. Man borde då under så gynsamma förhållanden för öfrigt kunna både nedsätta skyddsafgiften och afskaffa lastpennin garne, som blott uppginge till 1.200,090 rår. Er farenheten hade visat att detta ginge för sig irefve C. G. Mörner framdrog; såsom ett be s på att mycket äfven i skatteväg blifvit gjord för arbetaren, 1860 års bevillningsförordning. ge nom hvilken alla gesäller befriades från den dem åliggande afgiften och personer. hvilka ej ega öfven 300 rdrs inkomst, befriades från inkomstbevillning Således hade, enligt talarens förmenande, repre sentationen icke visat sig kall och känslolös moi arbetaren. i synnerhet som hän dessutom erhålli: en fri verksamhet, mera än i något annat land i Europa. Han är en fri arbetare och behandlas derefter, : Utskottets betänkande blef, såsom nämnts. an taget med 77 röster mot 17, som voro för K. M:t: proposition.