Aftonbladet – 2 mars 1872, sida 2

ammanträde. Åtta medlemmar yttrade sig. lere af dem förklarade, att de skulle anaga förslaget med några obetydliga modiHr Chaurand talade afgjordt Casimir Perier försvarade et och förklarade att han sjelf, då han var inister, ämnat föreslå en dylik åtgärd, och tt endast politiska omständigheter hindrat kationer. mot detsamma. onom derifrån. F anseende till regeringens värnlösa ställing i departementen. Många embetsmän, synnerhet prefekterne, voro osäkre om reeringens framtid och denna osäkerhet medörde oundvikligen en svag administration ch ett sakernas tillstånd, som var skadligt ör landets intressen. Han påstod, attregeingen hvarken var provisorisk eller definiiv, men fullkomligt regelbunden och laglig kasom nationalförsamlingen sjelf och af amma varaktighet som denna. Utskottet alde Moulin till ordförande. Han är för örslaget var nödvändigt örslagets antagande med några modifikatioer. Hr Lefebvre Pontalis valdes till seSju af utskottets medlemmar äro u gynsamt stämda för förslaget. Den allränna tron är, att det skall blifva antaget red några förändringar i ordalydelsen. I tället för anfall mot regeringen vill man tt det skall heta anfall mot de rättigheer och den auktoritet, som regeringen har f nationalförsamlingeh. Den republikanka venstern beslöt förliden afton att undertödja förslaget och att endast antaga så-; Jana modifikationer, som äro absolut nöd-: rändiga och icke förändra dess anda. Den: eslöt äfven att skicka en deputation till Chiers för att tacka honom för hans bemö-l landen för republikens sak och uppmana wonom att fortgå på samma bana. Thiers ar sjelf uttalat en önskan att samtala med le förnämste medlemmarne af venstern. Jasimir Perier förnekar sig vara upphofsnan till något författningsförslag. Han har tid sökt afråda sina vänner från att framtälla sådana projekter och anser högern nllkomligt vanmäktig att befordra de molarkiska tendenserna. Emellertid befästes epubliken för hvarje dag. Barthelemy S:t Hilaire tackar i ett bref Vv den 22 i förra månaden i Thiers namn eneralrådet i Meurthe och Moselle för den dress det voterat till denne. Han hänvisar ill Thiers positivt uttalade beslut att oförskräckt bevara den åt honom anförtrodda reGeneralrådet kan vara öfvertyradt, att alla Thiers bemödanden gå ut på lenna sak. Han skall veta att hålla sitt löfte. Lefrancs lagförslag, säger han, är ett nytt bevis härpå. Regeringen väntar förträffliga resultat af denna åtgärd. Det är en lycklig omständighet för republiken, att hon representerar ordningen i alla former. Republiken har ingenting att frukta, om hon förblifver klok. Den måste nu hafva alla goda medborgares understöd. S:t Hilaire slutar med att säga, att de åtgärder, regeringen föreslagit församlingeu att antaga, skola leda till republikens upprätthållande. Dessa åtgärder skola sannolikt icke blifva de enda, Det för folkundervisningsfrågans behand ling tillsatta utskottet har, såsom vi förut omnämnt, afstyrkt den artikel, som gick ut på att införa obligatorisk undervisning. Det har i stället föreslagit en artikel af följande lydelse: I afsigt att för föräldrar underlätta fullgörandet af deras moraliska pligt att uppfostra sina barn, skall staten inrätta skolor öfverallt, der det befinnes nödvändigt Den 24 och 26 förliden månad var åter franska nationalförsamlingen skådeplatsen för ett våldsamt uppträde. Frågan, som stod på dagordningen, gälde godkännandet af Derggnancourts val till för deputerad för departementet Nord. Förslag väcktes från högern att valet skulle ogillas på grund af den andel, som mairen i Cambrai haft i detsamma. Under loppet af debatten hördes från högern upprepade spefulla anmärkningar mot Gambetta. Ursinnig häröfver, uppreste sig exdiktatorn och yttersta vrede till högern: I hafven uppoffrat äran för freden; I hafven bortgifvit fem milliarder och två provinser, Från högern hördes såsom svar härpå: Det är ni, som lemnat Frankrike åt fienden. Deputeraden Goblet citerade mot Gambetta Thiers bekanta yttrande, genom hvilket exdiktatorns politik betecknas såsom une politique de fou furieux, Gambetta reste sig härvid och utropade: Den allmänna rösträtten har redan afgjort mellan er och mig! Jag utmanar er än en gång att vädja till dess utslag! Om TI vågen göra det, så följen mig och låtom oss höra reterare. publiken. rade i ytt hur det lyder. Midt under den förfärligaste uppståndelse företogs votering om valet, hvilket gillades af församlingen. Den 26 öppnades sessionen dermed att presidenten Grevy ur Journal officiel uppläste Gambettas första yttrande mot högern under debatten den 24 och i hvilket han förebrådde den att hafva tillspillogifvit hedern samt att ha uppoffrat två provinser och fem milliarder. Presidenten förklarade att han på grund af tumultet under sessionen icke hört detta yttrande, och att han i motsatt fall skulle kallat talaren fill ordningen för dessa ord, som inneburo en förnärmelse mot församlingens beslut. Gambetta uppsteg nui tribunen och sade: När jag yttrade de ord, som hr presidenten uppläst, var det som genmäle på en personlig förolämpning. Jag har icke velat förgripa mig mot något församlingens beslut. Be gagnande min rätt som medborgare, som folkrepresentant och fosterlandsvän, har jag blott velat karakterisera beslutet om freds fördraget, (Applåder från venstern. Högern. som uppger tjut af raseri, reser sig upp som en man, Till ordningen! till ordni gen!) Presidenten: I stället för att åte kalla sina ord, sem innebära en förolämp: ning mot församlingen, bekräftar hr Gam betta dem. Jag k allar honom till ordnin: