Aftonbladet – 2 mars 1872, sida 2

— —m——— och drog hopom fram till den stora öppna spiseln der en väldig julbrasa flammade. Under förevändning af att värma sina hän: der innan hon gick in till frukosten, talade hon honom till, synbart ifrig, men likväl med ett så stort, yttre lugn, att Gander, som under tiden gick igenom rummet, icke ens kunde märka att hon rörde sina läppar. Hvarje timma som du lefyer, ger du mig anledning till oro, Jarvis. Hvarför kan du ej iakttaga litet mera försigtigheti ditt uppförande? Du trotsar sir Denes egenheter på det oförsyntaste och dåraktigaste sätt. Hur kopde det falla dig in, att inte komma i kyrkan?s En man som råkat i en sädan knipa som jag, har föga lust hvarken för kyrkan eller något annat, svarade kapten Clanwaring i halft vårdslös, halft trumpen ton. Och hvad det angår att jag trotsar gubbens egenhe ter, så tycks det leda till precist lika resul tat, om jag är uppmärksam på dem, eller om jag inte är det. Har ni yttrat något i ämnet, ännu en gång? Huru vore det möjligt? Om jag en så dan dag som denna, började tala om affä rer, skulle han ej vilja höra mig. Jag tror verkligen, Jarvis, att jag inte är i stånd till att alls framställa saken. Jag har re dan förmått honom att lemna så mycket pengar, hvilka alla gått till dig, att jag ej begriper hvilken förevändning jag mnv skulle kunna hitta på. Jag kan inte denng gång säga att Louisa behöfver dem, eme dan hon sjelf är här och han skulle kunna tala vid henne om saken, och af samma skäl kan jag inte heller föregifva att åg ärc åt Ogfto, Jag hålles i en beständig oro un der de sällsynta besök som Otto gör oss att den gamle mannen skall yttra någo om åe summor som han tror sig ha lemna