Aftonbladet – 1 mars 1872, sida 2

i mr Tilletts händer, Några af Blacks vän ner, som ej saknade tillgångar och ej hel ler godt anseende — åtminstone skenet der af — hade gått och passat på att få arren det, och Black förklarade öppet att sir Den hade spelat hela orten ett elakt spratt Saken kunde emellertid numera ej hjelpas mr Tillett tillträdde Harrebell Farm och sade Black rent ut, att om Robert Owens vålnad också visade sig för honom hvar enda natt, skulle den ej förmå bortjaga ho nom. Vi kunna tillägga, att denna förkla ring till trots, mr Tillett tycktes, så vidt möjligt var, undvika grandungen vid kan ten ar dammen, seden mörker inträdt, eme dan det var der, som den mystiska gestalten med det silfverhvita skägget plägat visa sig månljusa nätter, hvilket man dock ej kunde påstå hade skett under de senaste åren. Och nu hafva vi tillräckligt vidrört den tid som förflutit, innan berättelsen ånyo tager sin början. — Det var en mild och vacker jul — gräs mattorna hade den friskaste grönska, och luften var klar och ljum som på våren. Då församlingen på juldagen lemnade Hurst Leets kyrka, prisade man det sköna vädret: alla hade gått till kyrkan, emedan man ansett obehöfligt att taga ut några vagnar en så herrlig dag. Alla hade kommit dit till fots, med undantag af sir Dene Clanwaring. Frisk och rak som i forna dagar, ehuru han hunnit ett stycke öfver den ålder som vanligen beskäres men. niskan, hade baroneten fått en svaghet i sina ben som gjorde långa promenader, ochi all. mänhet alla ansträngande rörelser svåra för honom. Då han, sedan de flesta af försam. lingen först fått aflägsna sig, gick ut ul sin bänk, bjöd lady Lydia honom armen och han tog densamma, Hon var nu fylda fem