Aftonbladet – 1 mars 1872, sida 2

STOCKHOLM den 1 Mars. Under gårdagens aftonplenum led regeingen i Första kammaren ett anmärknings ärdt nederlag i en detalj af dess för riks lagen framlagda finansplan, i det kamma-: en med den betydande majoriteten af 77 öster mot 17 förkastade förslaget om nedtning af den personliga skyddsafgiften 1 hälften af dess nuvarande belopp, ellerl ill samma belopp, 40 öre för man och 20 re för qvinna, som den för tiden till och ned år 1871 utgjort. Såsom förut blifvit i denna tidning omörmäldt, har bevillningsutskottet afstyrkt len föreslagna nedsättningen. I kammaren ippträdde nu för utskottets förslag hrr v. Stockenström, Brun, frih. af Ugglas, CO. Eknan, v. Ehrenheim, Storckenfeldt, samt grefarne H. Hamilton och C. G. Mörner. Hufrudargumenten på denna sida voro att man j af det för tillfället blomstrande tillstånlet i landet finge låta förleda sig till nedättning i skatter, hvilka det under tider af etryck kunde vara svårt att åter höja. Tvarje medlem af staten, som kunde det, vore skyldig att bidraga till fyllande af ans behof, och arbetaren, för hvars skull lenna nedsättning skulle göras, kan under wuvarande förhållanden lätt betala denna vfgift, som knappt motsvarar ett dagsverke, och ett sådant bidrag till staten kan väl ej unses för stort, äfven af en obemedlad. För sfrigt hade på senaste tiden mycket blifvit sjordt för förbättrande af arbetarens ställning, och den för ett par år sedan vidtagna förhöjningen af denna afgift hade icke framkallat något missnöje. När denna skatt pålades, 1812, då penningvärdet var betydligt högre än nu, utgick han med 1 rdr bko för man och 24 sk. bko för qvinna och har sedan blifvit nedsatt. I fall en skattenedsättning borde ske, vore derför bättre att nedsätta den vid 1867 års riksdag höjda tullen på socker och kaffe, hvarigenom en verklig lindring skulle åstadkommas för de arbetande klasserna, För K. M:ts förslag yttrade sig hrr Ben nich, v. Geijer, v. Koch, Montgomery-Cederhjelm, Dickson och statsrådet Wern, af hvilka i synnerhet den senare sökte att grundligt gendrifva motståndarnes skäl. Man borde göra något till lindring af de arbetande klassernas ställning, för hvilka äfven den ringaste afgift kändes betungande, särdeles i dessa tider, då det öfverallt i Europa jäste under ytan, ehuru vi ännu lyckligtvis hade det lugnt. Hvad beträffade den omtalade eftergift i denna skatt, som kan beviljas, anmärkte hr Wern, att rättigheten att medgifva den i sjelfva verket icke tillkom kommunalstyrelsen, som blott kan lemna intyg om sjukdom eller annan oförmåga att utgöra afgiften, och talaren ansåg för öfrigt att befrielsen verkar förödmjukande, ja, i visst fall demoraliserande för dem, som måste begära den. Med den stora utveckling, som företagsamheten, till följd af gynnsamma konjunkturer, under de senaste åren vunnit, borde man icke se framtiden i för mörk dager och under bekymmer för densamma tveka att göra de lindringar, som utan fara för statsverket kunna åstadkommas. Det skall utan tvifvel blifva af ganska stort intresse att, då frågan förekommer till afgörande i Andra kammaren, förnimma hura man der upptager förslaget om lindring i en afgift, hvars egenskap att trycka ojemnt, då den utgår till samma belopp af den fattige som af den rike, icke torde kunna omtvistas. Mycket uppbyggligt blir det jemväl, då tulltaxan i sinom tid förekommer till behandling i Första kammaren, att iakttaga i hvad mån man då i Första kammaren återfinner den benägenhet för nedsättningar i tullsatserna å kaffe och socker, om hvilka i går afton åtskilliga yttranden föllo. Samtidigt med den motgång, som finansministern rönte i Första kammaren, firade civilministern en triumf i den Andra, i det statsutskottets framställning rörande det ekonomiska kartverket, hvilket innefattade ett godkännande af det sätt, hvarpå denna angelägenhet blifvit ordnad genom regeringens beslut den 15 nästlidne December, af kammaren godkändes med 131 röster emot 32. Detta beslut föregicks af en debatt, som blef ganska långvarig, ehuru det till en början syntes som om den skulle vilja myc: ket hastigt sina ut. Den öppnades af hr Helander, som väckt en mot regeringens nyssnämnda beslut af den 15 December riktåd motion i ämnet, hvilken blifvit af statsutskottet afstyrkt, Hr Helander förklarade sig nu icke ha någonting emot alla kartverkens förening under en gemensam sty relse, men var af en annan tanke än regeringen i afseende å hvem som borde utöfva den gemensamma ledningen, i det han ansåg densamma böra tillkomma landtmäteristyrelsen. Tal, befarade, att då det vore i fråga att införlifva topografiska kåren med generalstaben, skulle regeringons beslut, om det sattes i verket, troligen leda dernän, att man skulle nödgas inrätta en ny styrelse för det ekonomiska kartverket, med deraf härflytande nya kostnader, Han yrkade derför, att riksdagen skulle begära uppskof med verkställigheten af beslutet den 15 December samt att det ekonomiska kartverket skulle fortfarande bearbetas under landtmäteristyrelsens ledning. I detta yrkande instämde hr Hedin, som uttalade sin förundran öfver den ovanliga snabbhet, hvarmed detta ärende blifvit afgjordt en månad före riksdagens början, ehuru beslutet ej skulle träda i verket förr än nästa år. Tal, sökte visa, attriksdagen genom dess 1870 aflåtna skrifvelse i ämnet åsyftat minskning i kostnaderna genom ett närmare samband mellan kartverken och genom deras bringande under gemensamma anordningar, För åstadkommandet häraf