Aftonbladet – 29 februari 1872, sida 2

gångar att förskaffa sig ett sådant — hvar och en vet hur mycket en majorsenka får i pension. — Således stannade hon qvar vid Beechhurst Dene, utan att ens begära tillstånd dertill, och barnen ansågo stället lika visst för sitt hem, som om de dertill hade egt full och laglig rätt. Lady Lydia hade blifvit sir Dene till verkligt gagn i hemmet och hennes takt — som hon aldrig åter glömde att iakttaga — var så stor, att hån värderade henne och icke ens trodde att hushållet skulle kunnat skötas rätt utan hennes bistånd. Hennes dotter Lovisa hade blifvit tidigt gift, Jarvis var officer, Otto var lagkarl och bodde i London, vid Lincolns Inn. Tom Clanwaring räknade ännu Beechhurst Dene som sitt hem. Detta var ett förhållande som förtjenar att antecknas, då man besinnar alla lady Lydias intriger för att få honom ur huset. Hon hade likväl aldrig öppet påyrkat något dylikt, alltsedan den gång, då sir Dene i vredesmod föreslog att hon och hennes barn skulle bort, snarare än Tom, Denna motgång gjorde henne försigtigare och hon lät saken falla. Hvad hon deremot bade lyckats uti, var att skjuta Tom å sido och hålla honom qvar der. Den unge mannen hade fätt uppväxa med anseende af att vara en fattig anhörig af lägre härkomst, som aldrig borde vara nog förmäten, att ställa sig i jemnbredd med de sanna ättlinsarne af familjen Clanwaring. Utan att tänka derpå, föll sir Dene sjelf i dennal: snara, ty vanan är stark; hela orten gjorde så med och Tom äfvenså. Under sin barn-: lom hölls han borta i skolan så mycket som möjligt, under ferietiderna i hemmet bemöttes han med köld och vårdslöshet; ann sig vara ovälkommen i salongen och);