Aftonbladet – 29 februari 1872, sida 2

då ögonblicket kommer att slutligen lösa. frågan, skall den komma att afgöras på en. otillfredsställande och osäker grundval. Ett folk, som hyser ett vida större intresse för medlen än för målet, för styrelseformen än för styrelsens resultat, och som så otåligt. väntar på katastrofen, att det icke kan lyssna l. till dramat, kommer troligen icke att lugnt! antaga något af de praktiska lösningssätt, hvilka i dylika fall äro de enda möjliga. Och så vidt man kan se är det icke troligt att armen kan komma att utöfva någon I. afgörande tyngd i vågskålen. Gambetta be-l. römmer sig af, icke saknande grundade skäl för sitt påstående, att större delen af armån l: är ifrigt republikansk; en annan del är obestridligen monarkiskt sinnad och vissa trupper äro bestämdt imperialistiska. Sålunda är det stor fara, att när den slutliga katastrofen icke längre kan genom Thiers skick-l:. lighet och fyndighet undvikas, resultatet j allt för sannolikt skall bli faran af ett med-! borgerligt krig. Det enda slags kompromiss, : som, enligt vår tanke, skulle kunna afvända ett sådant, vore att välja någon för det monarkiska partiet behaglig person, t. ex. hertigen af Aumale, till statens högste embetsman, under en för det republikanska l partiet behaglig konstitution, d. v. s. tilll Thiers efterträdare såsom republikens president. Men om en sådan kompromiss är möjlig, så fanatiserade som partierna nu äro rankrike, tyckes blifva mer och mer tvilfvelaktigt. Först och främst är det tvifvelaktigt om hertigen af Aumale skulle gå in på att uppoffra sin brorsons anspråk på kronan. Vidare är det mycket tvifvelakst om republikanerne ett enda ögonblick unna höra talas om en sådan presiatt behandla hela saken såsom Nk konspiration, och genom att la den tvinga den att blifva det, och slutligen är det säkert att legitimisterne af all makt skulle motsätta sig en sådan lösning. Ju mera man sålunda betraktar den närvarande ställningen i Frankrike, desto mera fruktan måste man hysa för utgången. Det finnes icke något tecken till denna benägenhet för ömsesidiga eftergifter, som måste föregå en uppgörelse, hvilken skall ha några utsigter till varaktighet, och ehuru Thiers sannolikt ännu en tid kan hålla sina motståndare i schack, medverkar han icke — det är mycket tvifvelaktigt om han i ringaste mån försökt göra det — till detta mildrande af partiandans bitterhet, till detta sträfvande att komma till ett resultat, hvari hela nationen deltager, och hvilka måste föregå hvarje slags uppgörelse, som icke skall åstadkommas genom borgerligt krig. I anledning af grefvens af Chambord vistelse i Antwerpen, som der gaf anledning till så mycken agitation och så många våldsamma uppträden, yttrar tidningen La Republique Francaise för den 25 dennes: Grefven af Chambord befinner sig för närvarande i Antwerpen. Hvarföre är han icke i Frohsdorff, i det patriarkaliska hem, som sedan så lång tid gömmer det landsflyktiga majestätets olyckor? Hvarföre är han icke i Frankrike på sitt slott Chambord lika som hans högt älskade kusiner af Orleans på sina ståtliga hoteller i FaubourgSaint Honor? För dem, som äro aldrig så litet invigda i reglorna för den monarkiska etiketten, är svaret lätt funnet. Grefven af Chambord är i Antwerpen, emedan han konspirerar. I Frohsdorff är grefven af Chambord konung af Frankrike. De besökande, som få tillåtelse att egna honom sin hyllning i detta residens, framställa sig såsom hängifna och trogna undersåter. I Chambord är Carl X:s sonson ännu mera konung at Frankrike i kraft af det legitimistiska axiom, att grefven af Chambord icke kan sätta sin fot på Frankrikes jord utan att vara den förste fransmannen, konungen. Det var i enlighet med denna grundsats han begagnade det korta besök han under sistlidne Juli månad gjorde på nämnda slott, af hvilket han bär namn, att ställa ett kungligt manifest till sina undersåter, hvilket börjar med dessa högtidliga ord: Fransmän, jag är midt ibland eder m. m.. Ett annat axiom i den legitimistiska politiken är att konungen af Frankrike icke konspirerar. Der således grefven af Chambord är konung af Frankrike, d. v. s. i Frohsdorii eller på någon punkt af Frankrikes område, kan han icke konspirera, och derföre när hans vänner och rådgifvare finna det nyttigt att konspirera något litet, lemnar han Frohsdorf och gifver sig ut på resor, kommer till Schweiz, uppehåller sig något på stränderna af Rhein, begifver sig ända till Belgien, och passerar till och med Kanalen och besöker England. Belgrave-Square, Antwerpen, Wiesbaden, Luzern — dessa äro den legitimistiska konspirationens älsklingsställen, när den är i verksamhet. Grefven af Chambord slår sig ned på något välkändt hotell likasom en vanlig turist, och defileringen börjar. Till de vigtigare nyheterna för dagen måste man räkna det för undervisningsfrågans behandling tillsatta utskottets senaste åtgöranden. Man vet huru detta utskott är sammansatt och hvilket oinskränkt inflytande det klerikala partiet inom detsamma utöfvar. Man kan således icke blifva särdeles öfverraskad då man nu erfar, att det afstyrkt de sex första artiklarne af Jules : Simons lagförslag angående folkundervis