Aftonbladet – 27 februari 1872, sida 3

RAR UY AO ER 4 HE Ar REA -li R. F. ord om förtroendeembetsmäns afskedande I när rikets tjenst det fordrar, i detta fall kunnat mera klanderfritt göras gällande, än när -Jembetsmän afskedas, hvilka såsom folkrepresen.Itanter följt sin för regeringen obehagliga öfver? I tygelse. fl Förbigående för ögonblicket konsulsbeställningarne i England, för att sedan yttra några ord om dem. kommer jag nu till generalkonsulatet i Gibraltar med ett anslag till kontorshyra af 1750 Rhb. Till detta konsulats vigt för handeln 1 loch sjöfarten kan slutas deraf, att till Gibraltar 1 Jankommo år 1868 med last från Sverige 3 och Ifrån utrikes ort 1 svenskt fartyg; 1869 från Sve lrige 6 fartyg, 1870 från Sverige 4 svenska och f16 norska, samt från utrikes ort 1 svensktfartyg, jäfvensom deraf att lästafgifterna 1850—1854 utgjorde knappt 50 specier årligen. Det är intet lannat än slentrian, att behålla detta konIsulat, som förr hade en annan uppgift, Thvilken numera förfallit, och hvilken enligt I kommerskollegii instruktion af den 4 September 1792 för handlanden Robert Andersson, som 1774 förordnats till konsul och förstnämnda år till Isvensk agent, befinnes hafva varit at, emedan Gibraltars belägenhet och öfriga omständigheter gifva god lägenhet till säkra underrättelsers inhemtande om hvad å Barbariske kusterne sig tilldraga kan, konsuln skulle anse för sin egentliga skyldighet att flitigt aflemna underrättelser om hvad å Barbariske makternas sida förefalla och till konsulns kunskap komma kan. HLyckligtvis existera d förhållanden ej mera — skulle också Ri aterna, som på 1850-talet plundrade ett preussiskt fartyg och sedan voro nog ohöfliga att slå en preussisk prins, åter röra på sig och hota vår sjöfart, så lärer ett svenskt konsulat i Gibraltar ej kunna dervid annat göra, än beklaga sorgen efteråt. Fö nsulatet å Malta äro 2000 R. H.-B. uppår 1873. Till en början må PÄRekas, att konsulatet A Malta hör till de medelhafskonsulat, om hvilka här i Andra kammaren, den 5 Mars 1869, dåvarande utrikesministern förklarade, att de -en!igt hans åsigt kunde undvaras, att han, när de en gång blefve lediga, skulle föreslå deras indragning. på det att anslagen måtte kunna bättre användas. samt att han skulle göra allt hvad på honom ankomme för att påskynda denna tidpunkt. genom att. då andra dermed jemförliga konsulsplatser blefve lediga, söka förmå innehafvarne att i utbyte mottaga de ledigblifna anställningarne. Vidare bör nämnas att, när Alexandria blef ledigt, konsuln på Malta, hr Munch Reeder 1869 förordnades till generalkonsul i Alexandria, och detta — såsom af bilagorna till statsverkspropositionen vid innevarande storthing kan inhemtas — efter dertil af ham given Anledning,. Man förmodade att Maltakonsulatet nu skulle indragas. Visserligen väckte det någon undran, att hr Reeder fick en t. f. efterträdare, samt att i konsulsstaten för 1871 upptogs ett reservationsanslag å 2000 R. H.-B. för konsulatet å Malta, i fall hr Munch Reeder skulle dit återgå, och i staten för 1872 ett reservationsanslag, stort 2500 BR. H.-B., dels för oförutsedda utgifter, dels för konsulatet å Malta; men först nu märker man sig vara fullkomligt sviken i sina rättmätiga förhoppningar om detta onödiga konsulats indragning. ty nu upptages såsom säker utgift 2000 R. H.-B. för konsuln å Malta, och går man till den norska budgetpropositionen, så erfar man att hr Munch Reeder för sin helsas skull, genom resolution af den 26 Juni 1871, fått tillåtelse att åter öfvertaga Malta; hvaraf man således kan sluta. att detta embete är till, ej för statens, utan för hr Munch Reeders skull. ill Malta anlände 1868: 1, 1869: 3, 1870: 2 svenska fartyg. I Alger kostar konsulatet 2,750 R. H.-B. Kommerskollegium, i sitt förut nämnda utlåtande, ansåg denna vigtiga befattning kunna åt en köp: man på platsen anförtros med ett kontorsanslag af 500 R.H.B., hva nom 2.250 R.H.B. blefve besparade. Under de 5 åren 1866—1870 har till Alger anländt ett sammanräknadt antal af 67 svenska fartyg, d. v. s. i medeltal 13 till 14 om året. Värdet afvår utförsel dit är mycket obetydligt: 1867: 624.000, 1868: 332,000, 1869: 820.000, 1870: 787.000 rdr. ; Nu en blick på det med legationen förenade generalkonsulatet för Italien och på konsulatet i Rom. K. M:ts skrifvelse af den 25 Maj 1850 stadgade, att de Förenade rikenas generalkonsulat för Italien skulle förläggas till Neapel, hvilket ock sedermera tillstyrktes af konsulatkomitn. Kommerskollegium åter anså: generalkonsulatet i Italien kunna alldeles undvaras och derför utgående medel — 10.000 rdr — kunna besparas. Kollegium åberopade obetydigheten af våra handelsförbindelser med Italien, örande att år 1865 vår direkta utförsel till Italien haft ett värde af blott 1.220.000 rdr. Denna exportsumma utvisar likväl ett undantagsvis gynsamt år: under de påföljande åren har exporten ej stigit ens så högt, utan — med en tillfällig höjning år 1869 till 935,000 rdr — hållit sig vid 5 till 6 hundratusen om året. Af bilagorna till norska budgetpropositionen ser man ock, att norska regeringen numera tyckes anse behofvet af ett lönadt generalkonsulat i Italien tvifvelaktigt. Mig vill det synas uppenbart att detta generalkonsulat ej har något annat ändam in att, under förevändning af handelns och sjöfartens intressen, med medel från konsulsfonden. som kunde bättre användas. upprätthålla vår diplomatiska granlåt i Italien. hvars nytta det för vanliga ögon är omöjligt att taga reda på, och för diplomatiska tungor åtminstone hittills varit omöjligt att populärt förklara. — Hvad åter angår konsulatet i Rom, förekommer, att konsalatkomitn ansåg derför utgående 500 R.H.B. obehöfli och att kommerskollegium uttalat samma Åsigt; men icke dess mindre och trots svensk-norska legationens och generalkonsultets förflyttning till Rom bibehålles ändå konsulatet derstädes. Det vore ej ur vägen att få veta, hvad det skall uträtta. I förra tider hade det ett ändamål, hvilket nu ej lärer komma i fråga. såsom man kan se af K. M:ts instruktion 1783 för generalagenten. sedermera residenten i Rom, riddaren af gyllene sporren, gravören och wkitekten Piranesi rörande -konst och antiqvitetsirenden samt det som till svenska historiens uppysande af handlingar i Rom kunde hemtass. Förmodligen behöfs ej nu ett konsulat i Rom för dylikt ändamål. Bland de år 1869 af då varande utrikesministern atdömda Medelhafskonsulaten voro de i Tunis och Tanger. Till Tunis ha under de tio åren 1861—1870 ankommit från Sverige 48 svenska och norska fartyg. Till Tangers distrikt. eller Maroccos hamnar, har under samma år endast en vång, 1867, ett svenskt fartyg anländt. Emellertid har konsulatet i Tunis bibehållits och det i Tanger uppdragits åt en annan makts dervarande representant. och uppföras för detta onyttiga ändamål 500 RAB. årligen. Jag nödgas här anmirka det ledsumma förhållandet. att detta mot riksdagens mening och utrikesministerns 1869 oifna löfte stridande förfarande blifvit på ett med sanningen ej öfverensstämmande sätt framstäldt statsrådet inför K. M:t. I bil. n:r 2 till statsverkspropositionen 1870 heter det nemligen i då mem ae ms Am st rg Lea mm see fr varande utrikesministerns anförande till statsrådsprotokollet, att generalkonsulatet i Tanger -blifi enlighet med riksdagens derom uttalade önskan, tillsvidare åt en främmande makts på platsen anställde konsul anförtrodt.En sådan önskan har riksdagen icke uttalat, såsom man kan se af dess skrifvelse n:r 74 år 1869. hvilken yrkade indragning af åtskilliga öfverflödiga konsulat i hamnar vid Medeihafvet. Efter att sålunda. med den framlagda beräkvingen för ögonen, ha undersökt, hur man utfört len del af planen för konsulatsväsendets ombilding. som afsåg indragning af onödiga platser och för dem anvisade medels nyttigare använd ing, vänder jag mig till frågan, hvad man gjort r att på de för vår handel och sjöfart vigtigaste platser upprätta aflönade konsulat. I denna riktning ha de flesta andra länder sökt utbilda Ianenlatväsende om ock ej så föullständiot F me HO a vd Pp Oh DO LO