Aftonbladet – 27 februari 1872, sida 3

EPP UA NATO. 6 UTEA6 OCH UYHURKG HAMAUTVT MAR Iman äfven hos oss länge önskat att på åtskillliga vigtiga platser lönade konsulat måtte uppTrättas, der de Förenade rikenas och deras sjöfarandes intressen vårdades af svenske och norske lundersåter, väl utrustade med nödig merkantil bildning, men ej idkande handelsrörelse. Sådant Ivar ock syftet med den plan, hvars förverkligande jag håller på att skärskåda. I Då ke härvid i främsta rummet riktar min frågande blick till Newyork, sker det derför, att riksdagen särskildt rörande denna plats formliIgen och i otvetydiga ordalag uttalat sin menin och önskan. Riksdagen anhöll 1869. i sin skrifvelse n:r 74 om regleringen af utgifterna under tredje hufvudtiteln, att genom indragning af öfverflödiga konsulat i Medelhafshamnar medel måtte beredas, att utan statsverkets ökade hetungande anställa en generalkonsul i Newyork: riksdagen åberopade betydenheten af vår handel I Newyork, den stora emigrationen dit, och Washingtons aflägsenhet. Underförhandlingarne om detta ämne i Andra kammaren ej blott afgaf utrikesministern rörande konsulaten i Tunis och Tanger samt på Malta de försäkringar, ja; förut omnämnt, utan förklarade ock, att han, s snart tillfälle dertill yppar sig, ämnade föreslå inrättandet af ett lönadt konsulat i Newyork. Hvad har sedan blifvit af dessa önskningar och löften? Hur det förhåller sig med de utdömda, men bibehållna Medelhafskonsulaten, har jag redan sagt. Hvad åter Newyork vidkommer, så är derom att förmäla, att regeringen den 11 November 1870 vidtog den åtgärden, hvilkens gagnelighet för vår handel och emigration är obegriplig, att den uppe i landet. i Washington residerande, i Oktober utnämnde envoyen Stenersen utnämndes till generalkonsul för Förenta Staterna, undantagandes Newyork och Californien, samt fick ett från 3000 till 4000 R.H.B. höjdt traktamente från konsulsfonden; han åtnjuter dessutom lika stor summa från den diplomatiska budgeten. Samma dag blef, efter konsul Habicht, vicekonsuln Börs förordnad att tills vidare förestå konsulatet i Newyork mot uppbärande af lästafgift och dittillsvarande 1000 R.H.B. i kontorskostnader, samt beslöts att platsen skulle. med oförändradt distrikt. men med ett till 1500 R.H.B. höjdt kontorsbidrag anslås ledig, hvaremot frågan om hvad riksda! gen begärt, nemligen ett aflönadt konsulat i Newyork, skulle tillsvidare anstå-. Sedan dess har, förlidet år, Börs fått den eftersträfvade befattningen. Tvåtusen rdr mer än förut utgår till konsulatet i Newyork, och envoytn i Washington uppbär 32,000 i stället för 28,000 rdr; se det är allt! Åfven den redan gamla frågan om konsulatens reglering i Storbritannien och Irland tyckes ha svårt att komma ut ur sitt tillsvidare-stadium. Att den afgörelse rörande London, som för 2 år sedan egde rum, ej vann bifall inom affärsverlden, torde vara kändt. Bibehållandet — tillsvidare, förstås — af ett alla engelska hamnar omfattande generalkonsulat i I.ondon med främmande köpmän såsom vicekonsuler å öfriga platser var ingenting mindre, än motsatsen af vad man önskat. Dertill kan läggas, att man ansåg vederbörande hafva. vid platsens besättande, behandlat den såsom en behaglig reträttpost. Äfvenså hördes den anmärkningen att — då af lästafgifterna i Storbritannien norska fartyg erlägga 64.000, men svenska blott 16.000 rdr, och då det är af dessa tillgångar generalkonsulatet aflönas — man borde ha undvikit att fira fart åt den föreställningen, att de bäs rödstyckena på de Förenade rikenas kons banor äro förbehållna åt svenskar. Af den föreliggande beräkningen synes nu väl, att ett med traktamente försedt vicekonsulat skall inrättas i Newcastle, hvilket således kommer att anfö tros åt svensk eller norsk man, som ej får idka handel; och detta är åtminstone ett steg i den rätta riktningen. Deremot är det, i saknad af alla närmare upplysningar, mera svårt att komma till samma resultat rörande de påtänkta anordningarna i Liverpool och Cardiff. Det vill synas, som meningen vore att fortfarande uppdraga dessa vicekonsulat åt der boende främmande köpmän. men hos dem anställa aflönade svensknorske tjenstemän. Man har visserligen i budgeten för den nya tyska konsulatorganisationen afsett dylika åtgärder, men deremot har en i dessa ämnen mycket betydande röst nyligen uttalat stora betänkligheter. Det är en halfmesyr, egnad att framkalla kollisioner mellan köpmannen-konsuln och den hos honom anstälde tjenstemannen. N Den sak, som ju från början var hufvudsak i den å bane bragta ombildningen af konsulatväsendet, nemligen frågan om aflönade konsulat i östra Asien och andra aflägsna nejder, har, som man ser af Beräkningen. nu fått sjunka ned till bisak. Femtusen .B. är, hvad man har att för detta ändamål disponera, medan konsulat bibehållas i hamnar, som icke besökas af de Förenade rikenas fartyg, eller hvarest, under med våra likartade och välbekanta förhållanden, enhvar kan reda sig godt på egen hand. Sådan är i hufvuddragen taflan af de anordningar, för hvilka så stora summor utgå. Men on är ej färdig ännu. Bland annat återstår att beröra befordringsväsendet, som ej är mindre umärkningsvärdt på konsulsbanan, än på den liplomatiska. I denna Kammare föll en fång ett ord om lynastien Tottie i London, till hvilken vår hanlel och sjöfart så länge varit skattskyldiga. Detta är ej den enda konsulsdynasti. för hvilken vederbörande t ett undseende, hvarför det ulmännas välförstådda intressen fått träda tillvaka. Minst hundra år gammal är dynastien sch i Marseiile. Ungefär lika gammalt och irorikt är, skulle jag tro. det suveräna huset Pulin de la Tunisie, till hvars förmån vi uppeålla ett konsulat i Tunis. som alla erkänna för behöfligt , derest det ej hade den höga bestämnelsen att tjena till civillista åt nämnda hus. Regerande ätten Sterky i Petersburg har ock ina anor, och i kraft af dem ringaktas de högjudda klagomålen från svenske och norske sjöarande öfver det sätt, hvarpå konsulatet i Pesburg förvaltas; om dessa klagomål numera å ofta höras, har man derför att tacka vår itmärkte minister på platsen, hvilkens nit sträfar att fylla bristerna i konsulatförvaltningen. oden för vår sjöfart på Frankrike vigtivaste hamnen, ävre de Grace, herskar edan början af detta sekel familjen Broström. Det är omöjligt, att de sjöfarandes klagonål öfver detta konsulat skulle förblifvit ohbeanta för vårt utrikesdepartement. Jag torde vöra erinra om, hvilken utveckling våra förbinlelser med Frankrike vunnit efter traktaten af 864, och hvilken plats Håvre intager bland de ramnar, på hvilka vi drifva handel. r 1864 itklarerade med last från svenska hamnar till Frankrike blott 81 fartyg om 6153 nyläster; men edan första året af den nya traktatens tillämpung, eller 1865, växte antalet,till 111 och år 869 till 254 om 18.845 nyläster; minskningen år 870 är tydligen blott tillfällig, emedan kriget lå gjorde afbräck i trävareexporten. Enligt komoersekollegii berättelse utgjorde antalet svenska artyg, som 1869 anlände till Frankrike, 300, och lcraf kommer ej mindre än 90 eller bortåt en redjedel ensamt på Håvres distrikt. Emellertid emnas våra konsulatangelägenheter der i lägerall; det tycks nu blott återstå att göra, hvad 869 då varande utrikesministern och åtskilliga ammarens ledamöter gjorde i kapp — det var å fråga var om London — nemligen anropa vår Ierres nådiga mellankomst. Anledningen att klaga öfver obehörigt undsende för personer ligger nu ej blott deri, att anlag af konsulsfonden utgå för obehöfliga konsulat Her till notoriskt otjenliga personer, utan ock deri, tt härigenom förhindras en för skeppsfarten önskärd lättnad i afgifter. Detiär bekantatt,ienligmed konsulatkomitens förslag, lästafgiften svenska fartyg. då de lossa eller lasta i hamn, er svensk-norsk konsul eller vicekonsul är antäld. år 1857 nedsattes till 12 öre fö svår läst;