Aftonbladet – 27 februari 1872, sida 3

å, Upptostrad i diplomatien, som gått i diplc så I matisk skola, tagit diplomatisk examen oc tt l erhållit ett vackert diplomatiskt betyg. i En lycka för vår diplomati är att ho eger en hel mängd subjekter af det slag materia, hvaraf man kan göra utrikesmini strar, och således ej behöfver låta hela si e tillvaro bero af någon viss, ty förutom de sora antal alumner, som gått i verklig di plomatisk skola och hvilka således böra .Jkunna anses fullt skickliga ej blott attleds f)de utrikes ärendena, utan äfven och fram e I för allt att tillrättavisa närgångna riksdags ; män, så har Andra kammaren i sitt sköte slett par särdeles lämpliga inrikesministeräm:Jnen, hvilka otvifvelaktigt också böra kunna Janvändas på ansvarsfullare sändebudsplatser i utlandet. Det hvarigenom dessa ministeri jämnen synnerligen utmärka sig är fin takt L : och en utsökt grannlagenhet. Vi mena naturligtvis de ofvannämnde representanterne för Leksand etc, samt för Åmål etc. Det sätt, hvarpå de tillrättavisade hr Hedin, var något helt annat än grefve v. Platens minst I sagdt besynnerliga uppträdande och visade I hvilken fin diplomatisk förmåga de besitta. Skulle den nu varande innehafvaren af utrikesportföljen lemna sin plats, torde välinIgen lämpligare efterträdare kunna finnas än ) Leksandsrepresentanten. Vi förmoda att en IEedin då ej skall våga sig fram med några lanmärkningar. Och får Leksand ej bugt på Iden djerfve på Stockholmsbänken, så blir detta en småsak för Åmålsriksdagsmannen. Fäderneslandet är således ej alldeles redlöst i sin diplomati, äfven om den gamle I styrmannen skulle lemna skutan. Må han allvarligt betänka detta. ) Vårt kabinett torde snart få visa hvad det förmår, påstås det, och det gent emot I sjelfve den tyske rikskanslern. Då gäller det att vara fin. Vi gå här och fröjda oss löfver den nyupptäckta kolossala tillgången af stenkol i Skåne och gör upp de praktfullaste luftslott, bygda af idel stenkolsrök. Men i Berlin vill man kanske också vara med. Stor uppståndelse lär herrska i rikskanslersembetet derstädes. Oupphörligen ingå depescher från de speciela agenter, som nämnde embete håller sig i norden. sStenkol, heter det dagligen och stundligen, mera stenkol, mycket mera stenkol, alldeles ofantligt mycket stenkol! Skall det då aldrig taga slut med de välsignade kolen? utropar rikskanslersembetets chef. Outtömliga förråder under hela Skåne, fö as det i ytterligare depescher. Det är så mycket stenkol att man kunde steka hela Tyskland, inklusive Elsass och Lothringen. sDet börjar osa hett, säger chefen, men här gäller det att hålla sig lugn och med klart hufvud. Keep yourself coal as a cucumber and you powder dry, skulle våra vänner engelsmännen säga. Och så sätter chefen sig ned att fundera, Skulle vi icke kunna komma åt de der stenkolen vi sjelfva? Det vore en ypperlig id. Om vi skulle låta våra kronjurister taga itu med arbetet och bevisa att det är germaniska kol. Våra geologer kundej först från strängt vetenskaplig synpunkt vindicera kolen åt oss, och det kunde be-l: kräftas af våra filosofer. Men det är någotl mal ä propos och kanske långsökt. Vi må-!: ste hafva något praktiskt och klart, som !l då vi bevisade att Elsass och Lothringen !l måste tillhöra oss. Tyst, nu har jag det.! Skåne har varit en dansk provins. Detvarlt det till och med åtta år senare vår tid änli Elsass var tyskt och bör följaktligen medic s 1 t 1 samma skäl nu tillhöra Danmark, som Elsass tillhör Tyskland. Nå, saken är ju klar. Vi vilja förhjelpa Danmark till dess godals rätt. Ohe, hör hit kronjurister! Kronjuristerna, idel lärda doktorer, infinna sig och buga sig till jorden, räta åter upp sig och stå som tända ljus. Chefen förla rikskanslersembetet ålägger dem att i störstal os hast bevisa det Danmark måste återfå Skåne, Halland och Blekinge, framför allt Skåne. Han ålägger dem attejgå till väga med alltför vanlig grundlighet, utan framför allt vara rappa i vändningarne. Kronjuristerna gripa verket an och snart hafva de ur djupet af tt Bewustsein konstruerat det ovedersägligaste bevis att Skåne är danskt. Kära Danmark, säger chefen för det tyska rikskanslersembetet, nu skall du ej vara ond på mig längre. Jag skänker dig Skåne och alla stenkolsfälten der. Mcn, invänder en af chefens intimare, hvarför låter ni Danmark få ett så fett orödstycke? Hvarför tager ni det icke sjelf ? Dummkopf! svarar chefen på sitt enkla och ärliga språk. Kan du ej begripa, att ag sedermera tager hela Danmark, inklusive Skåne? Men das Recht måste iakttagas. Kan vår diplomati uträtta något mot denna leutsche Recht? Svårligen om man blott är sentleman, möjligtvis om man förstår att akttaga grannlagenhet, om man är mån m sättet, såsom representanterne för Lekand och Åmål. ar S Jm RR I Hr