Aftonbladet – 26 februari 1872, sida 3

RIHSDBARKUN. Första kammaren. Det föreslagna fyra procentslånet. Rörande statsutskottets i dess betänkande n:r 14 framstälda förslag att för bestridande af anslag till jornväigsbyggnader och för inlösande af ännu utelöpande obligationer för 1867 och 1869 års jernvägslån upptaga ett lån mot fonderade statsobligationer löpande med fyra procents ränta, öppnades diskussionen först af grefve Henning Hamilton, som icke hade något mot sjelfva förslaget att invända, då det ju vore en förlust för staten att betala så hö. ränta som 5 proc. sedan dess Jån blifvit så eftersökta att de stigit öfver i. Tal. hade dock ansett sig böra på förhand söka vederlägga en mening som är tomligen allmän, nemligen att man lånar penningar billigare mot 4 än mot 5 procent. Förhållandet är nemligen alldeles motsatt. Femprocents obligationerna äro åtminstone hos oss och på de platser der vi ha våra handelsförbindelser, så mycket begärligare än fyraprocents, att den som köper de senare, får dem så mycket billigare, att han i sjelfva verket erhåller större ränta på sina pengar, än om han köpt 5 procentsobligationer, en uppgift för hvars bevisande tal. frymdrog åtskilliga exempel. Tal. hade egentligen framhållit detta. på detatt ifall det tvärtemot den allmänna föreställningen, skulle visa sig att det föreslagna lånet på fyra procent blefve dyrare än fem-procentslånen, man då icke måtte tro att fullmäktige i riksgildskontoret förfarit oskickligt, En omständighet har varit af betydlig vigt för ökande af våra statslåns begärlighet, nemligen den att räntekuponger kunna lemnas i allmänna uppbörden och 1 synnorhet att man i Januari och Februari kan betala sina skatter med kupongor som iro förfallna först i Mars; men erföre skulle den af utskottet föreslagna amorteringen medelst utlottning komma att lega hinder i vägen, enär uppbördsmannen ej kunde ha så reda På lottlistorna att de icke möj gen kunde komma att såsom liqvid mottaga kuponger å redan utlottade obligationer, Dessutom komme, med dylik amortering, obligationsinnehafvare, som råkat förbise att hans obligation blifvit utlottad. att göra ett halft års ränteförlust. Tal, ville dock icke påyrka att man bestämdt skulle förklara att amorteringen ovilkorligen skall ske genom uppköp, men hemställde att man ur utskottets förslag skulle utesluta orden efter hvarje år verkstäld utlottning-, på det att fullmäktige måtte kunna ha fria händer i detta afseonde, Hr Wallenberg anmärkte, att den förre talaren så till vida begått ett par förbiseenden, då han påstod att 4-procents-lån voro dyrare för staten än ö-procents-lån, som hans exempel gällt svenska statens lån i England, der o ligationerna betalas inklusive räntan och stiga i värde vecka efter vecka i samma mån som den w Pplupna räntan stiger, En annan faktor gom förorsakat det angifna förhållandet voro att när ett nytt obligationslån kommer i marknaden så är ärhållandet olika med ett som redan är slutsåldt och endast undantagsvis utbjudes. I sålant fall kan också räntan bli högre på den grund utt man, om man så behöfver, lättare kan återå sitt kapital. Emellertid får man icke begrepp om värdet af en obligation, om den icke eger illfälle att stiga, och derför vore lån mot lägre ränta och större kapitalrabatt af vigt, och man rade dock nu dess bättre kommit till insigt der