Aftonbladet – 24 februari 1872, sida 3

Angående tillfällig utvidgning af hofrätterna. K. M:t hade för detta ändamål af riksdagen äskat ett förslagsanslag af 10,000 rdr, hvilket statsutskottet, med hänsyn dertill, att det med visshet kan antagas, att den i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ännu befintliga balans icke hinner under innevarande år afarbetas, tillstyrkt. Mot detta beslut hade Andra kammarens samtlige ledamöter af utskottet reserverat sig. Diskussionen öppnades af grefve Posse, som betviflade, att det äskade anslaget vore så synnerligen af behofvet påkalladt, då nemligen de balanserade målen årligen minskats — en gifven följd af de goda åren. Man kunde med säkerhet antaga, att de vid innevarande års slut resterande målens antal icke skall öfverstiga 1863 års. Men äfven om detta icke vore fallet, kunde dock tal. icke gilla ett sådant förfaringssätt. som att bevilja anslag till förhöjande af redan befintliga löner och skapandet af nya, så snart klagomål öfver ett embetsj jr Det vore hög tid på att taga verk förspör Å itu med sjelfva organisationen, och införa en annan rättegångsordning i stället för den 200 år gamla, som hos oss följes. Att icke vederbörande departementschef i detta hänseende gått allmänhetens önskningar till mötes, kunde visserligen till en del förklaras af den mängd frågor, som samtidigt stå på dagordningen, men allt måste hafva en gräns, och tal. hoppades, att den nya lagbyrån skall bidraga till ett skyndsamt uppnående af det åsyftade målet — ett förenkladt rättegångssätt och expeditionsväsende. Att neka anslaget vore ett medel i representationens hand att göra den behöfliga reorganisationen mera påtaglig. och tal. yrkade hufvudsakligen ur denna synpunkt bifall till reservationen, af innehåll att det af K. M:t äskade anslag till bestridande af kostnader för hofrätternas förstärkande med extra divisioner icke måtte af riksdagen beviljas. r Carln var den föregående talaren tack skyldig. för det han blottat sjelfva kärnpunkten i frågan. Det gällde här icke endast 10.000 rdr, utan den principfrågan, huruvida representationen skall begagna sin rätt att bestämma öfver buadgeten till frambringande af nya institutioner. Tal. kunde dock icke gilla, att man söker sammanbianda fsyågan omganslagets behöflighet me