Aftonbladet – 24 februari 1872, sida 3

iJen helt annan, eller den om hofrätternas omorh ganisation, likasom han ej heller kunde godkänna hvad som lades regeringen till last, då 2 man förebrår henne att icke hafva tagit initiativ för utarbetande af ny arbetsordning, alldenstund I regeringen icke af något uttalande från repre! sentationens sida kunnat hemta anledning derht till. — Hvad beträffade det klander, som framstäldes mot den nuvarande arbetsordrimgen, hade det hufvudsakligen gällt embetsmännens rätt till semester. Tal medgaf, att den vid ett hastigt bedömande kunde förefalla allt för lång, men af egen erfarenhet visste han, huru semestertiden betydligt afknappas af en myckenhet från sessionen resterande arbete. För öfrigt vore talaren öfvertygad, att tjenstemännen i allmänhet äro alltför samvetsgranna för att de under semestern skulle åsidosätta sina pligter, och ett obestridligt faktum vore, att flertalet af dem tagit sig ohälsa änder sin ansträngande tjenstgöring. — Grefve Posses tal om förökade löner kunde vis, serligen fångs en och annan, som ej gjorde sig närmare reda för saken, men vore för öfrigt fullkomligt värdelöst, då icke någonting sådant här ifrågasattes. Genom afslag å den kongl. propositionen framtvingades visst icke någon skyndsamfnare expedition, utan tvärtom motsatsen. De rättsökande skulle blifva de enda lidande och processernas antal stiga, då deremot en skyndsammare lagskipning skulle bidraga att minska I detta antal. I. På dessa skäl anhöll talaren om bifall till K. LI M:ts af utskottet förordade framställning. ) Hr Kolmodin. Att förlora tiden i en rätts. Or fpflern: tvist vore ofta nog liktydigt med att förlora sjelfva saken, och representationen borde derför se till att i hvad på den ankommer rättsskipningen unI derlättas till fromma äfven i moraliskt hänseende för de rättsökande. Ur sådan spopunhit måste jsalaren ogilla anslagets vägran. Det gäller nemlligen bär ett för samhällets organisation vigtigt ändamål och innan man omöjliggör dess uppnående hade det varit representationens skyldighet att till den person, i hvars skön det ligger atö taga det initiativ, man med sitt nekande har för afsigt att framtvinga, gifva åtminstone en antydan om sina önskningar. Men icke nog dermed, man måste äfven ådagalägga, att dessa önskningar allmänt delas, att det förespeglade målet kan tippnås, samt angifva sättet, huru detta skall ske. Ett sådant förfaringssätt hade dock icke blifvit iakttaget från reservanternas sida, hvilka tro sig uppfylla allan rättfärdighet, endast de öfver den nuvarande innehafvaren af justitieportföljen utgjuta sin vredes skålar, läggande på onom bördan af många föregående års underlåtenhetssynder. Tal. yrkade bifall till utskottets hemställan. Hr Ivarson förklarade sig i afseende på det principiella i frågan. vara på enahanda ståndpunkt, som grefve Posse. och till följd deraf nödgad rösta mot anslagets beviljande. För sin del vore tal. öfvertygad, att den skånska hofrätten, utan att förstärkas med en extra division, lätteligen skulle kunna undvika all balans, endast dess tjenstemän i allmänhet mera egnade sig åt sina tjenster än hvad nu är fallet. Men då orsaken till de öfverklagade olägenheterna är att söka hos embetsmännen sjelfva, funnes ingen anledning att genom anslagets beviljande likasom ytterligare uppmuntra dessa samma embetsmän. Först och främst borde man se till att i förvaltningen nödiga ändringar blifva vidtagna, och detta är en fråga af sådan vigt. att intet kan ursäkta dess undanskjutande, icke ens talet om de många öfriga regeringsärendena. För attpåskynda en sådan utredning, att en reorganisation af embetsverken derefter blefve möjlig, vore, tal. villig att bevilja skäliga medel, men icke sådana anslag, som det här begärda. Reformen har varit påyrkad i 50 år. hvadan tiden väl snart kunde sägag vara inne för dess genomförande, Tal. anhöll om bifall till reservationen. H. ex. Adlererentz ingick i en granskning af reservanternas motiver, hvilka han fann alltför knapphändiga. Hvad beträffade grefve Posses anmärkning om de många förslag. som på lagstiftningens område blifvit framställda och hvilka väntade på sin lösning, så hade detta förhållande icke det ringaste att göra med den föreliggande frågan, vid hvars bedömande det ej vore skäl: att inblanda främmande ämnen. Man borde dessutom ihägkomma. att lagförändringar icke äro ett ögonblicks verk och att regeringen icke under senare tider varit alldeles overksam, derom vitnade bäst de klagomål, man försport deröfver, att lagutskottet under sistlidne riksdag var så upptaget med behandlingen af K. M:ts propositioner, att det icke hade tid befatta sig med några enskilda motioner. Tal. ville icke fritaga regeringen från skyldigheten att taga initiativ i fråxor, som denna, men betviflade att det borde ske innan reformens önskvärdhet ännu blifvit inom representationen ens påpekad. Slutligen visade 1. exe. med åtskilliga sifferuppgifter. att proces sernas minskning icke är en ovilkorlig följd af soda år. hvarför de förhoppningar. som isådant vänseende blifvit uttalade, torde förtjena minåre useende. Hr Jan Andersson i Jönvik yrkade bifall till reservationen. Hr Sven Nilsson i Österslöf fäste sig vid det reservationen förekommande uttrycket, enligt hvad utskottet trott sig finna, och hemställde, murnvida detta kunde anses vara ett nöjaktigt skäl för afslag. Om anslagets behöflighet var al. så mycket mera förvissad. som det var howom väl bekant. huru processer blifvit i den fråga varande hofrätten så uttänjda på tiden, utt rättssökande deraf kommit Å ekonomiskt ;bestånd. Ett sådant förhållande vore mycket utt beklaga, och då det nu gällde att söka åstadcomma rättelse härutinnan, ville tal. uppmana cammaren att icke afslå det begärda anslaget. Grefve Posse, som ånyo hade ordet, bestred utt det ålåge representationen att. emedan den inskade en reform, framlägga detaljeradtförslag ör sättet, huru reformen skall genomföras. Detta illkomme regeringen ensamt. För öfrigt fördlarade tal. att de anmärkningar. han framställt, ngalunda afsett något klander mot den nuvaande justitiestatsministern, hvilken han var öfrertygad både ville och kunde, synnerligast sejan han nu i lagbyrån bekommit den eftersträfade apparaten, gå representationens önskningar ill mötes. då de gälla förändringar sådana, om den här påpekade. Hr Mannerskantz fattade reservationen såom ett hot mot regeringen och det förvånade onom, att så många upplysta och rättsinnade nän kunnat underteckna den. Om icke de önskärda förändringarne i afsecende på rättsskipingen kunna åvägabringas alltför brådstörtadt, å kom det sig icke af bristande vilja hos reeringen, utan emedan stora svårigheter vore örenade med sådana förändringar. hvilket bäst isade sig af det myckna arbete, den ena komiEn efter den andra nedlagt, utan att några synerligen afsevärda resultater vunnits. Att neka nslaget för att derigenom söka framtvinga en morganisation af hofrätterna, vore ett förfaingssätt, för hvilket tal. måste på det högsta arna. Yrkade bifall till utskottets hemställan. Hr Jöns Pehrsson fann anslaget vara ett onöigt slöseri och ville derför instämma med reseranterna. Hr 0. B. Olsson bestred, att klagomålen öfer en långsam expedition skulle vara allmän iom södra delen af landet. Om emellertid förållandet verkligen är, att tjenstemännen i den fråga varande hofrätten icke i tid hafva sina areten i ordning, så vore det lätt förklarligt, då e nästan alla utan undantag visa en synnerlig enägenhet för att öfverhopa sig med extra upprag. Så påminde sig tal. att enligt uppgift för gra år tillbaka en tjensteman skulle samtidigt a åtarit att inla mindra än 17 cärellla nn