Aftonbladet – 23 februari 1872, sida 3

dras att känna de olika tillverkningsmetoder: och hvad ändamål, som afses med de för tillver) ningen använda materialierna. Att här ingå detaljer skulle föra oss utom gränserna för denn uppsats. Vi vilja här endast fästa uppmärksan het vid att en bandad gjutjernskanon består t ett tjockt gjutjernsrör omgifvet af stålband, d deremot en engelsk kanon består af ett tuiunt stå rör omgifvet af smidda och med hvarandra sat manvällda ringar. Men det är ej afgjordt at det tunna stålröret skall ega större motståndskraf .Jän det tjocka gjutjernsröret ock det ligger Jemva i sakens natur att tillverkningen af de engelsk I kanonerna är underkastad många större svårighe Iter, äfvensom att dessa kanoners beskaffenhet ä I mindre lätt ätt kontrollera än de bandade gjutjerns I kanonernas. Det bidrager således att förvill omdömet Hos dena, som ej ega kännedom om ka nontillverkningen, när man som stöd för åsigtei Jatt ej kunna erhålla pålitliga bandade gjut Tjernskanoner anför som skäl! att gjutjernet allmänhet icke kan hafva samma motståndskrafi för sönderslitning som stålet. Vi vilja här i stället anföra följande yttrande af en framstående tekniker (C. W. Carsten) an gående jernet såsom kationmaterial. Han säger hVarkeii giutjörn, stål 6liör smidt jäm elle någon kombination af dessa tre material, håfvs visat sig ega så obestridlig öfverlägsenhet at något af dem kan odelingudt tillerkännas prisef i alla hänsgendens. Baimmö författate fästen också uppmärksanheten vid att när eh ellöt annan större stat synes hafva tagit sitt beslut till fördel för det ena eller andra materialet. det icke torde vara för mycket vågadt att an taga det ett sammönträffande af många särskilda omständigheter till större delen härvid Zjö gällande och man torde derföre ej böra tillägg etta beslut den vigt med afseende på materialets företräde, som det annars skulle hafva haft. Vi tro derföre att man ej bör såsom skäl mot anagandet af bandade gjutiernskanoner till skeppsruk anföra att de ej blifvit antagna t ck i England och Preussen då dessa länder ej ega något godt kanontackjern; men deremot det förra landet en högt uppdrifven jernindustri och det senare en storartad själtillverkning. Hvad återigen alla sådana länder beträffar, som sjelfva ej ega någon sorts kanontillverkning och således blifvit nödtvängna att, från ett annat laiid hemta sina kanoner, hafva döspa naturligtvis föredrait Armstrongs och Krupps stora verkstäder ramför Finspongs, då de vid de båda förra kunna erhålla såväl kanonerna inom mycket kortare tid än i Sverige, som ock lavettägerna, pansarplåtarne mm: m. 4:0. Hvad föredraganden i denna punkt anför beträffande försöken med 4 stycken 9 inch a sv. tum) kanoner i England är ganska infossånt, cn hörer Cj till dena fråga, gom nu är föremål för bedömande, emedan det här ju var frågan om kanoner af gröfre kaliber än 8,08 sv. tum. Som tillägg till de 9 inch kanonernas historik, bör insändaren få anföra att han i Holland, oFemher 1870. med Egna Ögon sött tvenne spruckna 9 inc ligelska Kalioher, hvilka ciiligt uppgift lade remnat efter få skott med vanliga laddningar. Kanonerna hade jemte era af samma cert, kort förut blifvit af imstrohg levereräde tll Hölländska marinen Vi känna dock ej, om på grund at detta ttil8s öde föredraganden i holländska örlogsmatinasällskapet stpprörde sinnena; genom sina be-! NR eter för de kanoner, söm kort förut komiilt Hölläddska mårlnen ul del 5:0o. Uti denna punkt yttrar föredraganden, att som 9,24 tums kanonen vid Finspong sprängdes i 4:de skottet med 56 laddning, han ej anser t underligt om, misstroende uppstår hos dem, im skola nandtera dylika Pjeser. — Vi vilja härvid anmärka att den ifrågavarande kanonen först sköts med 70 laddning svenskt styckekrut och 500 projektil, och att vi anse sannolikt att kanonen härigenom frestades mycket mera, hn om laddningen varit 84 T franskt krut, som dessa kanoners normalladdning I Frankrikö. Följden blef också att 9.24 tums kanonens bakladdning fastnade och först kunde efter långvarigt arbete nitagas. Sannolikt hade kanonen 1 detta skott erhållit en spricka, som sedan i de följande skatten, sum skötos fred 56 W:s lnddning. förökades till bakstycket afslets. Vi hänvisa för of rigt såväl angående missödet med denna kanon, som ock för vinnande af mera detaljupplysningar uti den s. k. kanonfrågan till en nyligen utkommen prochr: Om nutidens förnämsta system af groft artilleri med särskildt Gfsegnde, på det för Sverige untomnäs, af kopia I. Hrutt. Man finer der atven upplysning om hvad dessa 9,24 tums (27 centim.) kanoner uthållit i Frankrike, och vi ega ingen anledning betvifla att man ej vid Finspong skulle kunna tillverka dylika kanoner ännu mera pålitliga än de franska, utan hysa vi tvärtom den öfvertygelsen att genom iakttagande af de rön och förbättringar, som sedan 1869 egt um i kanöbtillverkningön, sömt med begöe let al fli lämpligt grofkornigt krät, iman bör kunna ega ett ganska godt hopp om erhållandet vt pålitliga bandade giutiernski ner af nvssnämnde eller till ock med ännu e kaliber, och hvilka kunna i verkningsförmåga icke allejast fyllt jemförass med, bita inåhahda till, öck hed vlverträffa de engelska 10 inch (8,56 sv. tum) 18 tons kanoner, som Norge och Danmark ankaffat för sina nyaste tornfart i; 6:0. Föredraganden anför dels hvad fransnännen sjelfyva yttra om sitt artilleri, dels ett 1itdrag ur fratiska tnätinbildgsteft, : Hvad nu först fransmännens yttrande angår, ÅA synes ej riktigt klart om detta yttrande är ett itdrag ur denjaf 45 ledamöter bestående komiens Utlåtände, eller tm det anförbs ur någon idskrift såsom en åsigt uttalad af en fraktion nom komiten. Men i hvilket fall som helst. kunna i ej gifva, denha fråga: Skulle ran icke köpa os Htländingeh kanbhör erkänät öfverlägsna j: åra — hvarpå ej följer något svar, — en så stor igt, som föredraganden synes tillmäta densamma, ynnerligast när man finner att detta yttrande ej edt till något ersultat. Ty uti den färskaste nderrättelsen, hvilken synes vara ett ntärag r marinbudgeten, och af föredraganden sjel åpekäs som något officlelt, säges, att man skall nställa jemförelser emellan stålkanGier öch bäns ade gjutjefnskanoner, men ingalunda synes taga ör afgjord de senares underlägsenhet. De fransa uppgifterna synas oss således vara väl mycet sväfvande för att af dem hemta något stöd ir den åsigt att man skulle kasta den svenska anontillverkningen öfverbord. Och äfven af de friga skäl, som föredraganden anfört hafva vi ko känt oss så öfvertygade att vi derigenom inhit någon grindfad anledning frångå vårt ttrande i den förra artikeln nemligen: att vi ulle anse det lättsinnigt handladt att öfvergifva 2 bandade gjutjernskanonerna och antaga utndska kanoner. såvida icke fortsatta försök ulle leda till det resultat att våra kanoner ej unna, ehvad förbättringar än må vidtagas i anonoch kruttillverkningen, uthålla täflan ed de utländska. Uti genmälet antyder föredraganden öfver det rorika i detaljerna vid missödet med 35-tonsanonen. Med den fullkomligaste aktning, för et i tekniskt afseende storartade i den engelsa kanonfabrikationen, kunna vi dock ej 1 de förda detaljerna finna något som tilltala oss ll denna fabrikations fördel, gent emot vår erfarenhet. Att nemligen den inre stålvr Mm Jm