Aftonbladet – 23 februari 1872, sida 3

jag har en ny tafvelbok, som mormor har köpt åt mig, Jag tog den med mig, der ligger i fickan. Med all sin yrhet, var May mycket road af tafvelböcker. De båda barnen satte sig nedanför en hövålm, sträckte ut sina fötter — den ena af miss Mays saknade sko — och höllo boken mellan sig. Liksom alla böcker dem mrs Owen köpte åt Tom, var också denna af religiös tendens, det vill säga, att medan berättelsen var väl skrifven och beräknad på att fängsla barnets intresse, väcktes i dess hjerta omedvetet högre och bättre tankar under läsningen. Der sutto de båda nu — May frågande hvad taflorna förestälde och Tom förklarade dem efter bästa förmåga — — en förklaring, som troligen skulle aflockat en fullväxt person ett godt skratt. May ville läsa vackra boken! sade May. sedan taflorna, som blott voro tre till antalet, blifvit tillbörligt betraktade och be skrifna och intet annat återstod än sjelfva berättelsen. Jag skall läsa den för dig, May, sade Tom. : Med ryggen emot en hövålm och hufvudena tätt intill hvarandra öfver boken, började de läsningen. Den fortskred icke syn nerligt fort, ty vid slutet af hvarannan rad skulle Tom beskrifva hvarför det var på det sättet och huru det gick till. På en gång föll en skugga öfver boken och öfver dem sjelfva. De tittade upp och halfva hövålmen slungades ned öfver deras ansigten, och ingalunda med lätt hand, ty det var Jarvis Clanwaring som var angriparen; Fördjupade i sin läsning och upptagna af hvarandras sällskap, hade de båda barnen icke märkt att nan närmat sig. May började högljudt skrika af smärta, ty hennes