Aftonbladet – 21 februari 1872, sida 2

Geoffrys son, Men han trodde icke detta han förmodade tvärtom, att beskyllninger emot Tom var en följd af missförstånd och att i värsta fall den lilla:gossen icke skrämt ponyn af elakhet, men af odygd och tanklöshet. Om jag kunde tro, Tom, att du gjort detta af uppsåt att skada, så skulle jag sjelf aga dig, och det är någonting som jag ännu aldrig gjort, sade han. Jag kan endast förmoda att genom en, måhända alldeles oafsigtlig rörelse af dig, hästen blef skrämd. Du ber emellertid genast Otto om förlåtelse och tar dig bättre tillvara för framtiden. Utan att våga neka, på grund af att han var alldeles oskyldig till det honom påbördade felet, gick Tom fram till Otto och gjorde som han blifvit befalld och att han gjorde det utan invändning, öfvertygade några om hans felaktighet, deribland äfven, till en viss grad sir Dene. Men då baroneten åter satt ensam i sitt förmak och tänkte vidare härpå, återkom han till sin tro att hästen hade skyggat utan att han blifvit skrämd af Tom, ty äfven han, äfven sir Dene Clanwaring. hade kommit derhän att hysa sina betänkligheter rörande-en viss -punkt på den nya vägen, der hästar utan någon förklarlig orsak blefvo skrämda. Den ena tilldragelsen efter den andra hade der inträffat; man kan säga att de togo sin början med olyckshändelsen då sir Dene sjelf och Geoffry körde omkull och nu senast, för en månad tillbaka, hade åter en besynnerlig händelse inträffat. Huru många som hade egt rum mellan dessa båda, hör icke hit; ingen af dem alla hade medfört verklig olycka; äfven gamle Drew, förvaltaren, hade temligen återhemtat sig, så att han numera kunde föras omkring i en rull stol, äta sina goda mål, prata och draga sin