Aftonbladet – 21 februari 1872, sida 2

örande riksbankens ingående såsom delegare enskilda bankbolag utan sedelutgifningsrätt, lefvo utan diskussion godkända. I Andra kammaren voterades första hufudtiteln med 98 röster mot 65, hvilka seare afgåfvos för ett af hr Jöns Pehrsson ormuleradt, men icke under öfverläggningen f någon talare understödt, förslag till belut, af innehåll, att riksdagen, som anser ehöfligt, att vid regentombyte första hufudtitelns utgifter betydligt nedsättas och elat derom uttala sig, nu besluter en nedättning af 17,000 rdr i anslaget till hoftallet. Ingen annan talare yttrade sig i mnet än hr Pehrsson, hvilken förklarade itt yrkande icke härröra deraf, att han ore emot det monarkiska styrelsesättet, vilket han fann för närvarande vara det nda möjliga. De båda punkter af utlåtandet rörande ndra hufvudtiteln, med afseende å hvilka i tatsutskottet rådt så stor meningsskiljakighet att halfva antalet af utskottets ledanöter reserverat sig mot de beslut, som geom förseglade sedeln tillkommit, framkalade i Andra kammaren långvariga debatter. Jen ena af dessa punkter rörde det till siffan obetydliga anslaget af 900 riksdaler ill biträden åt Svea hofrätts tjenstenän. Justitiestatsministern samt herrar 3ovin och strand förordade anslaget, inder erinran, att den anordning, som gjorde let nödvändigt, blifvit vidtagen på riksdasens begäran, hvaremot invändes af grefve Posse samt hrr Dufva och Jan Andersson, om bekämpade anslaget, att af riksdagens ramställning alldeles icke borde följa att n tillökning i arvodena skulle ega rum. Meningsskiljaktigheten angick för öfrigt rågan derom huruvida någon tillökning i vöromål verkligen blifvit en följd af den ridtagna nya anordningen för handlingars nlemnande, hvilket å ena sidan påstods, å len andra bestreds. Kammaren afslog, utan rotering, det begärda anslaget. Ännu långvarigare blef öfverläggningen rörande det anslag af 10,000 rdr, som bevärts för bestridande af kostnaderna för wofrätternas förstärkande med extra divisioner. Det utsades under denna debatt, utt det motstånd, som anslaget rönt från Andra kammarens ledamöter i utskottet och hvilket de jemväl i kammaren fullföljde, nade sin grund deri, att man ville genom lenna anslagsvägran utöfva en påtryckning försatt framtvinga en ny domstolsorganisas tion. Några talare förmälde sig dock äfven oberoende af detta motiv anse anslaget numera obehöfligt. För dessa åsigter uppträdde grefve Posse, hrr Ifvarsson, Jan Andersson, Jöns Pehrsson, O. B. Olsson, Dufva och Ola Jönsson i Kungshult. : Å den andra sidan, hvars talan fördes, utom af hr justitiestatsministern, af hrr Carlen, Kolmodin, Sven Nilsson, i Österslöf, Mannerskantz, Rundgren och Åstrand, invändes här emot, att en anslagsvägran ej borde i en fråga sådan som denna användas för att framtvinga önskade reformer, enär genom anslagets förvägrande de rättssökande skulle blifva lidande, hvilket också anslagets motståndare i den af dem afgifna reservationen sjelfve medgifvit. Det borde dess: utom ihågkommas, att det biträde, som regeringen begärt och riksdagen beviljat för lagärendens beredning, nemligen lagbyrån, först under förliden månad trädt i verksamhet, och att således man ej ännu kunde af densamma begära några resultater. Någon förändring af hofrätternas arbetsordning vore dessutom nu icke i fråga. Anslaget afslogs emellertid med-113 röster-mot 61. z Öfriga delar af utlåtandet rörande andra hufvudtiteln biföllos, Vid föredragningen af tredje hufvudtiteln uttalade sig frih. Åkerhjelm mot den föreslagna öfverflyttningentill fjerde hufvudtiteln af anslaget till militärattachåen i Paris. Derefter uppträdde hr Hedin, som i ett af de mest genomförda anföranden, som torde ha inom kammaren förekommit, till en början anförde de omständigheter, som i tal:s tanka kunde och borde föranleda en inskränkning af utgifterna på tredje hufvudtiteln. Tal. vände sig, under erinran om de stora hvälfningar som de sista åren medfört i vår verldsdel, med stor skärpa emot den förre utrikesministerns, såsom det syntes af hans kolleger och hans efterträdare adopterade yttrandet, att sedan 1858 ingen förändring inträdt i de Förenade rikenas maktställning. Det vore icke rätt, sade han, att med dylika förebäranden söka skydda det häfdvunna slöseriet med statens medel. Hr Hedin öfvergick derefter till en fram ställning rörande konsulsväsendet, hvilken han bad att få underställa den nye utrikesministern, då han hoppades att denne ännu icke skulle ha på detta område bundit sina händer. Efter att ha erinrat derom, att de ökade anslag, som för några år sedan beviljades. till. konsulsfonden, hade haft till ändamål att möjliggöra anställandet af aflönade, svenske eller norske, handel icke idkande, män såsom konsuler på åtskilliga vigtigare platser, hvartill tillgångar för öfrigt skulle beredas genom öfverflödiga konsulaters indragning, genomgick talaren i detalj förhållandet med en mängd af våra konsulater, visande att af det nämnda proorammet intet eller så godt som intet blifvit genomfördt. .Han öfvergick slutligen till befordringsväsendet inom konsulsstaten, riktande mot detsamma anmärkningar af sådan skärpa, att man såg talmannen ett par gånger oripa till klubban, såsom dettycktesiafsigt att afbryta talaren, hvilket dock icke inträffade.