Aftonbladet – 21 februari 1872, sida 2

och frih. De Geer, hvilka båda yrkade bifall till K. M:ts proposition i detta afseende. li Orsaken till utskottets beslut i denna fråga, emot hvilket samtlige dess medlemmar från Första kammaren reserverat sig, ansågs, liksom en reservation mot sjette punkten i betänkandet, hafva sin grund i önskan om en förändrad organisation af hofrätternas ar-. betsordning. Af den historik öfver frågan som här gafs, framgick att sättet för inlemning af handlingar i Svea hofrätt är olika mot det i öfriga hofrätterna brukliga, enär den der sker genom hofrättskommissarier, som ha full kännedom om alla dervid brukliga former, hvaremot i Svea hofrätt personer, som sakna all kännedom ej blott derom, utan ock om sjelfva handlingarnes innehåll, ofta begagnas för inlemnande af sådana. Deraf följde större tidsutdrägt, som i sin ordning framkallade behofvet af en större personal. En amanuens åt aktuarien hade derför blifvit tillsatt och hade åt honom beredts ett arvode af 900 rdr, hvilka nu önskades uppförda på ordinarie stat. — Kammaren biföll detta anslag utan votering. Med anledning af 5:te punkten, rörande ett anslag af 20,000 rdr till utarbetande af lagförslag, yttrade hr Wallenberg, att det skulle vara intressant att veta, huru vidsträckt lagbyråns verksamhet komme att blifva. Skulle han åter upptagaföregåendel af komiten undangjorda reform-arbeten, sål komme aldrig något att uträttas. Förslaget om häradsrätternas omorganisation hade ejl ännu ledt till något resultat, och följden ) häraf är en långsamhetilagskipningen, som I ej nog kan beklagas och som måste afhjelpas. Utan någon vidare diskussion bifölls det begärda anslaget. Vid 6:te punkten, tillstyrkande anslag för inrättande af en ny division vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge yttrade hr Wallenberg sin ledsnad öfver att anslag, sådana som detta och det i första punkten begärda, hvilkas syfte vore att befordra en skyndsammare lagskipning, kunde blifva föremål för långa diskussioner och meningsskiljaktigheter. Det vore nemligen under riksdagens värdighet att upptaga sin tid med sådana detaljfrågor. Grefve CO. G. Mörner ville, med anledning af några förut fälda ord om en tjensteman, som af egna medel aflönade ett biträde i och för statens tjenst, upplysa att detta skedde, emedan denna tjensteman dessutom innehade tvenne. tjenster vid K. M:ts hof, och uttåladerden önskan att endam skulle sättas mot en sådan förening af flere tjenster, särdeles i högre grader, illustrerande sitt föredrag med åtskilliga talande exempel på ett dylikt oskick. Hr v. Koch ansåg, att-orsaken tillde af-Andra-kammarens utskottsledamöter gjorda afstyrkanden i de nämnda punkterna låge i den omständigheten, att man ville påskynda önskade reformer på statsutskottsvägen, sedan man misslyekats på lagutskottsvägen. Han såg derför i de vägrade anslagen en protest mot långsamheten vid de administrativa embetsverken och en fordran på domstolarnes omorganisation. Äfven sportelväsendet, hvarigenom landtdomare och konungens befallningshafvande hade sina största inkomster, vore en orsak till obenägenhet hos en del representanter mot anslag till embetsmän. Äfven denna punkt bifölls. Vid föredragningen af tredje hufvudtiteln uppträdde h, exc. grefve von Platen med den förklaring, att han icke hade något egentligt emot den uppgjorda fördelningen af anslagen derå, ehuru han helst hade sett att ingen vidare blifvit gjord. Denindragning af 3400 rdr, som Hlifvit gjord å anslaget till öfvergående utgifter, kunde nu ej sägas hafva någon grund i landets betryckta ställning, hvilken vid föregående tillfällen kunnat motivera indragningar. Den måste således bero på någon fruktan att medlen skulle illa användas, men, ehuru tal. ej hade rätt att begära något förtroende för sin person, ansåg han det dock väl hastigt att en indragning gjordes innan man visste huru medlen af honom skulle användas. Han slutade med att begära bifall till K. M:ts proposition om ett öfvergående anslag af 40,800 rdr. Sedan grefve af Ugglas förordat utskottets förslag, såsom öfverensstämmande med förra riksdagens beslut, och grefve OC. G. Mörner yttrat sig mot öfverIflyttandet på fjerde hufvudtiteln af anslaget till militärattacheer, på den grund att, om det qvarstode på den tredje, kunde till I dossa platser nämnas vare sig en svensk eller en norrman, hvilken som befunnes lämpligast, anstäldes votering mellan utskottets förslag och utrikesministerns, derI vid det förra bifölls med 52 röster mot 46. SItatsutskottets betänkande n:r 14,i fråga om utfärdandet af statsobligationer, förskrifna med lägre ränta än 5 procent, bifölls Första kammaren efter en vidlyf tig diskussion, i hvilken deltogo herrar grefve Hamilton, som särskildt yttrade sig mot utlottningssystemet, hvilket utgjorde ett hinder mot obligationernas mottagande vid uppbörd, Wallenberg, som beklagade att hans förslag om utgifvande af ouppsägbara obligationer i guld icke uppmärksammats, frih, Stjernblad, frih. Skogman med flere af kammarens mera framstående finansmän, som förordade utskottets förslag. Konstitutionsutskottets betänkande n:r 1, om ändring i 29 regeringsformen, samt 2, om ändring i 23 3 riksdagsordningen, antogos i samma kammare till hvilande; och bankoutskottets utlåtanden n:r 5, tillstyrkande ett tillägg till instruktionen för bankrevisorerna. och 6. afstyrkande väckta förslag