Aftonbladet – 15 februari 1872, sida 3

goda seder som frukt al skolan tolennkapliga gratskming. Då jag första gånged frå gade Taine, hvad Hans åsigt var om det filosofiska tillståndet, som det sviritualistiska skolan hade infört i Frankrike, svsrade han med, ett obeskrifligt minspel blott det enda Ordet 3inöprigables. Renan utfor ide fruktansvärdaste tillmälen emot Caro. Jag kom en eftermiddag till Rea efter att hafva kört Caroi Sorbonne; jag var förargad öfver att Hafra verit vitne till den studerande ungdomens larmande bifallsrop, hvarje gång han, efter några hånfulla ulfält mot mot ståndarne, med presterliga armrörelser och någtö kraftiga slag mot sitt breda bröst skrek: Mell Vi, Yi tro på Gud, vi tro på viljans frihet! Renan sade: Hvarför förargar ni er öfver den uslingen? X allaländer är det ju medelmåttorna, som verka starkast på älls de medelmåttige, och de veta allestädes, hvilka stickord det är med hvilka man vinner mängdens handklappilnger och bifall. Hela den Cousinska filosofien karakteriserade han med det djupaste förakt, spenabarnsmat, sådö han, soffieiel soppa. Han var i denna punkt så fast, ast jag aldrig har kunnat afdisputera honom, Nyätsernas målsmal, den åsigten att spiritualismen Vär däbsolut falsk. ör Faine hyste han deremot en beundran och en värslkap, som gränsar till det lidelsefulla; han sade: fälne, cest komme du vrai, cest ramour de la verite månie2, Fransk kritik, sade han, har aldrig stått högre än filed honom. Han förklarade sig, underligt nog, vara enig med honom i alls hufyudfrågor, och var, likasom få: mycket uppfylld x! Taines vid den tiden nyss utkomna stora verk De Yintelligence. Jag frågade, om Sainte-Benuve icke hade gjort åtskilligt för Taine: Nej, svarade han, han hat Ingen annan att tacka för den minsta del af sin berömmelse. Han har aldrig sökt någon succds, sitt nami vann han hastigt; det kom af sig sjelf. Och då jag en dag bragte ett i Paris ofta omtvistadt ämne på tal, den frågan, huruvida den allmänna meningeil häde rätt, som beständigt klagade sfver Frankrikes aidliga förfall, kom Renan bland annat på nytt tillbaka till Taine och utbrast: Förfall! Hvad vill detsäga? Allt ir relativt. Är Taine t. ex. icke större än Cousin och Villemain tillsamman? Der finnes int mycken begåfning i Frankrike, och han Ååterupprepade den ena gången efter len andra dessa ord: 1l y a beaucoup Vesprit en Frante. TESTEN TT PE PET