Aftonbladet – 15 februari 1872, sida 3

Hammers musewm bedömdt i utlandet. som bekant, står för närvarande frågan om bildatidet af ett omfattande museum för konst och slöjd på dagordiingen inom vårt land. Öfvertygelsen om det stora behofvet af ettsädant begynner allt mer tränga ned till just de kretsar, hyilka frågan närmast ålgår: Våra slöldidkare, hanavycrkare och arbetare. Det år fölsdes af vigt att allmänheten får kännedom om hvad som ti mar i en sak af så stor betydelse för vår fosterländska utveckling; och vi skola också tid efter annan meddela sådana upplysningar och .aktstycken, som synas 0ss för ändamålet passande. Utgångspunkten för de ansträngningar, hvilka nu göras från föra håll för att åt Sverige skapa ett sådant musetir, är den omständigheten, att den rika och dy bara samling, som juveleraren OC. Hammer tnder nära ett fjerdedels sekel bildat, nu skall säljas, och ält han I främsta rummet hembjudit den till svenska staten: Alla vänner af den stora framtidstanke-som ligger i ettj slöjdmuseum, hafva insett att Sverige aldrig mer kan få ett så dant tillfälle att på en gång och för en jemförelsevis billig kostnad erhålla en förträftlig grund till ett dylikt; och man begriper, att om detta tillfälle släppes ur händerna, icke blott hela iden om ett slöjdmuseum lider en obotlig skada, utan äfven läiides förlorar en betydande samling af sina historiska och konstnärliga minnen, som sedan aldrig kan återköpas eller ersättas. Många röster inom landet hafva redan höjt sig för att förekomma den riksskändal, som Hammerska samlingarnes skingrande eller förande ur landet skulle innebära. Men ej nog härmed; äfven från utlandet låta yttranden i samma riktning förnimma sig. Bland -annat har den aktade franska tidskriften Le Memorial diplomatique i sitt 5:e nr för den 3 Febr. i år infört en uppsats i denna fråga, undertecknad San-Carlo, under hvilken pseudonym antagligen en för ej längesedan härifrån afrest, högt ansedd diplomat döljer sig. Vi ha ansett denna om sakkännedom och intresse för frågan vitnande uppsats förtjent att komma till våra läsares kännedom och låta den derför följa i öfversättning: För några få dagar sedan kom oss med posten tillhanda ett digert paket, försedt med svensk poststämpel. Detta innehöll kataloger på flera språk öfver en af verldens mest omfattande och märkvärdiga enskilda samlingar, hvilken snart skall säljas. Det är en verklig smärta för konstvännen att se frukten af ett fjerdedels sekels oaflåtliga arbeten, mödor och trägna studier gå för alltid förlorad; också är det ej utan en viss beklämning vi genomgått den beskrifvande förteckningen öfver dessa skatter, hvilkas skönhet vi med egna ögon varit i tillfälle att granska i Stockholm. Innan dessa rikedomar måhända skingras, tro vi oss göra den internationella konstens vänner en verklig tjenst, i det vi skänka dem en hastig öfverblick af denna samling. Hammers museum är ett stort konstnärligt system, som af egaren sjelf kallats samling för konstens och arbetets historia. Man finner der allt, från egyptiska och romerska bronser, från skandinaviska stenålderns minnen, ända till rococons solfjädrar, från kyrkokärl i guld och silfver, utomordentligt ciselerade och prydda med dyrbara ädelstenar, ända till en Watteaws, Bouchers och Fragonards uppsluppna taflor, från de sällsyntaste musikinstrument och vapen, till de öfverdådigaste glasvaror och de omöjliligaste autografer. Det skulle fordras volymer för att skildra undren i ett museum, hvars allmänna förteckning knappt rymmes i 18 stora folianter. Vi skulle aldrig sluta, om vi ville uppräkna namnen på de berömde målare, hvilkas dukar hänga på väggarne ihr Hammers gallerier. Franska skolan representeras värdigt af Mignard, Natoire, Robert Lefevre, Boucher, Parrocel; spanska skolan af Murillo, Ribera, Velasquez, flamländska och holländska skolorna af Brueghlarne, Jordaens, Rubens, Teniers, Ruysdael, Rembrandt; tyska skolan af Dietrich, Roos, Cranach; slutligen italienska skolan af Luciano och detre Caracci. Hvad svenska skolan angår, finnes ett öfverflöd af framstående mästare fullständigt representerade. De tyska, italienska, holländska, franska och kinesiska porslinen bilda en högst betydlig samling; vi ha i synnerhet fäst oss vid några utmärkt vackra sachsiska och Söåvresgrupper. Ibland miniatyrerna ådrager sig en följd af historiska porträtt konstälskarnes uppmärksamhet. Komma så gravyrerna (17.486 blad) och handteckningarne (10,574). Man återfinner i denna afdelning namnen Michel-Angelo, Tizian, Andrea del Sarto,