Aftonbladet – 14 februari 1872, sida 2

kola räddarne komma, och bonapartisterne irstå sig väl på räddningshandtverket. Marskalk Bazaine har nu blifvit hörd af en kommission, som blifvit tillsatt för att fgifva yttrande om kapitulationerna. Som an föklarade sig icke vara van att tala ffentligen, inskränkte han sig till att öfversomna till kommissionen en mängd handlin ar, som skulle tjena Lill hans rättfärdiande. Alla kårbefälhafvare, som stodo uner Bazaines kommando, hafva äfven blifvit lagda att inkomma med förklaringar. Emile Ollivier har, såsom den bonaparti-! tiska Gaulois förmäler, bestämdt vägrat att I: nfinna sig för den s. k. 4 septemberkom: nissionen. Jag kommer icke att inställa! nig för denna kommission, lär han ha yttrat, medan den kejserliga regeringen, som fö larade kriget, först och främst var berätigad dertill och emedan för det andra krigsörklaringen gillades af den församling, hvilcen ännu allena eger att afgöra om kriget örts illa eller väl. I det den nuvarande ationalförsamlingen förklarade kejsaren för fsatt, har hon beröfvat sig rättigheten, att itta till doms öfver den förra regeringens utgöranden. Kort sagdt, jag är blott anvarig inför den lagstiftande församlingen. Casimir Påerier, som förut tillhört högra entern, har nu öfvergått till venstra cenern. Parisprefekten Lon Say vidhåller sin afskedsansökan och har i Paris municipalåd tillkännagifvit detta sitt beslut. Vi medd2lade i går en telegrafkorrespon lens till Times från Philadelphia, i hvilken betonas, att amerikanska regeringen helt och hållet öfverlemnar frågan om ersätt ningsanspråken för indirekta förluster åt skiljedomstolen, men att hon vill att dessa anspråk skola upptagas, på det att alla tvistefrågor mellan de båda länderna må genom skiljedomare blifva afgjorda. I anledning af denna motivering yttrar Times för den 10 dennes: Man skall naturligtvis fråga, hvarföre icke äfven vi gå in på att öfverlemna allt åt skiljedomarne. Härpå behöfva vi icke svara någonting annat än att detta skulle vara att gå in på någonting helt annat än hvad som var vår mer ning att gå in på, när vi afslöto fördraget. Till den skiljedom, vi redan underkastat oss, skulle vi då lägga en ny, af hvilken vi hade allt att förlora och ingenting att vinna. Vi skulle underkasta oss risken af ett för 0ås ogynsamt utslag i en punkt, rörande hvilken vi på förhand beslutit oss att icke betala någonting, äfven om vi förlorade processen. Denna synpunkt är i och för sig afgörande. Risken af ett ogynsamt utslag må vara — vi tro det — oändligt liten; men huru aflägsen möjligheten af ett sådant utslag än må vara, kunna vi icke underkasta oss ett sådant afgörande, som vi underinga förhållanden ämna erkänna. Denna förklaring innebär intet misstroende till skiljedomarne. Vi skullealdrig ha samtyckt till ett fördrag, som öfverlemnade afgörandet af frågan om ersättning för indirekt skada åt något slags skiljedom. Vi kunna aldrig erkänna såsom rättvis en uppfordran, att vi, på det icke Washingtontraktaten må lifva overksam, skola gå in på att gifva den en utsträckning, som vi aldrig ha godkänt, när den undertecknades. Slutet af alltsammans blir en stor missräkning fö oss alla, men den är oundviklig. Vi afböja skiljedomen, om den icke inskränkes inom de gränser vi tänkte oss. Förenta Staternas regering har likaledes skäl att afböja den, om den icke sträcker sig så långt som hon tänkt sig, och mellan dessa oförsonliga motsatser störtar hela traktaten mans. Vi måste nu framför oss om att förekomma alla hä ningar i anledning af miss vi lyckas häruti, skall den tid m vara aflägsen, då skickligare ur undanrödja de differenser, som ännu förefinnas mellan de båda länderna ll. Om e Alltjemt ingå nya bevis derför att det al oss i lördagsbladet omnämnda Kookasupproret blifvit undertryckt med omensklig grym het. Ett telegram från Kalikutta dateradt den 7 dennes yttrar derom: Regeringen h suspenderat den vikarierade kommissarien Cowan för den tid ransakningen pågår. Afrättningarne började utan föregående domstolsransakning. Under det exekutionerna som bäst pågingo, inträffade emellertid en skrifvelse från kommissarien Forsyih, hvilken befallde att laglig undersökning skulle anställas. Men då denna började, voro redan 49 kookas afrättade; 30 voro ännu vid lif; men med dem. gjordes processen kort och 16 af dem blefvo med guvernörens bi fall aflifvade. Den indiska pressen uttryc ker sig emellertid icke . ogillande öfver Co wan, ett blad tar till och med hans parti och berömmer hans energi. I preussiska landtdagens deputeradekam mare har den 8 dennes debatten om skolin spektionslagen tagit sin börtan inför öfver fylda åhörareplatser, och under allmän spänning. Striden vändesig hufvudsakligen om, huruvida skolinspektionen hädanefter skall undandragas presterskapet och öfverlem nas till statsmyndigheterna eller icke. Det klerikala centrumspartiet, som räknar om kring 70 medlemmar, har af denna anled ning gjort de största ansträngningar för att försvara kyrkans rättigheter. De båda be kanta deputerade Windhorst och Reichen sperger angrepo bäftigt det nationalliberala partiet och skonade icke en gång rikskan sleren, hvilken af Reichensperger beskyl des att hafva svikit den kristligt-monarkisk: principen. Furst Bismarck inskränkte sig i ofvannämnda dags möte till ett kort, myc Iket sarkastiskt svar. I mötet den 9 den nes höll rikskansleren ett längre tal, hvar han beskylde Windhorst för att tjena wel