Aftonbladet – 13 februari 1872, sida 3

fe —--—X--— Liiseriet och vidskepelsen. I. I den föregående afdelningen af denna uppsats hafva vi sökt ådagalägga, att tron på en personlig djefvul icke kan anses vara en väsentlig och gumbärlig beståndsdel af den sannt kristna tron, Tvädan det alltså är otillbörligt att, på ortodoxt mangr, utan vidare beteckna förkastandet af den teologiska dogmen om djefvulen såsom ett utfall mot kristendomen. Den fordran kristendomen ställer till menniskan, går framför allt ut j uppsåtets och viljans pånyttfödelse och tsatta helgelse, mehniskolifvets ombildning till största möjliga öfyerensstämmelse med det sedliga och religiösa ideal, som historiskt tagit gestalt uti Kristi personlighet, Så visst det är, att Kristi person för oss eger en sor ajja lider i tig-bptydelse — han är nemligen den åndllgå medelpunkt, från hvilken religiös lifskraft utströmmar Jin hans EN efterföljare lika visst äp def, att Kristng aldrig någonsin gjort salighetens efbäsnde beroshdö ar vårt