Aftonbladet – 12 februari 1872, sida 2

STOCKHOLM den 12 Februari. noe Från statsutskottet ha redan åtskilliga utlåtanden till kamrarne inkommit och börjat handläggas. Bland dessa är ett med anledning af K. M:ts proposition angående beviljande af statsbidrag till genomförande af ny tomtreglering i Strengnäs efter den staden under April månad sistl. år öfvergångna brand. K. M:t hade i sin proposition föreslagit, att åt Strengnäs skulle beviljas och till utgående redan under innevarande år å riksgäldskontoret auvisas dels till gäldande af ersättning för den jord, som i följd af den af K. M:t fastställda tomtregleringen måste af staden lösas, ett anslag utan återbetalningsskyldighet till ett belopp af 20,000 rdr, dels ock till gäldande af de med tomtregleringens genomförande förenade kostnader för nödiga sänkningar, fyllningar och planeringar en försträckning, med räntebetalningsoch amoryldighet, af af 30,000 rdr. Statsutskottet hade i sitt utlåtande tillstyrkt den sistnämnda försträckningen, men föreslagit nedsättning af anslaget utan återbetalningsskyldighet till hälften, eller till 10,000 rdr. Då detta utlåtande i lördags föredrogs i Första kammaren, beslöt denna kammare att anslaget skulle oafkortadt utgå i enlighet med K. M:ts framställning i ämnet. Vi vilja hoppas, att Andra kammaren, der ärendet ännu icke förevarit till behandling, måtte fatta samma på billighet och högsinthet grundade beslut. Vi vilja ej vidlyftigare orda om de historiska minnen, som äro fästa vid staden Strengnäs och vid dess läroverk, som fostrade Gustaf Wasa, men vi tillåta i oss erinra derom, att huru föga vigtigt det kan synas och huru föga betydande detkan vara för statsverket om 10,000 mer eller mindre lemnas, så kan den frågan dock vara : en verklig lifsfråga för den minnesrika och : älskvärda Milarestaden. De kostnader, om hvilka här är fråga, har den af en så stor olycka drabbade staden ej kunnat undvika, ty de härleda sig från den bestämmelse i lagen, att gator uti trångbygda städer skola efter större eldsvådor utvidgas till ett visst minimum. Då kommunalutgifterna i staden redan äro mycket dryga, så att de uppgå till nära fyra gånger högre belopp än bevillningen, och de i alla fall komma att ytterligare stegras dels genom förräntningen och amorteringen af den för nivellering, planering m. m. begärda låneförsträckningen, dels genom nödvändigheten att uppföra nytt rådhus och bestrida åtskilliga andra genom eldsvådan förorsakade stadsutgifter, så skulle det i sanning bli i ytterlig grad betungande, om utgifterna för expropriationen äfven till sitt halfva belopp skulle falla på den fattiga stadskassan. Staden skulle då säkerligen få mycket svårt att någonsin repa sig. Den bör dock fortfarande existera, såsom säte för ett frejdadt läroverk, hvars dyrbara byggnader, samlingar och boställshus blifvit skonade af elden, och såsom särskildt utmärkt för sitt vackra och genom den lifligaste ångbåtstrafik gynnade läge, hvilket utan tvifvel skall göra, att då staden blifvit nyreglerad och uppbygd på nytt efter en bättre plan, den skall kunna utveckla sig och gå betydligt framåt i folkmängd och näringslif — förutsatt nemligen, att den icke blir alltför mycket tyngd och nedtryckt af från den stora eldsvådan härstammande svåra kommunalbördor. En annan fråga, rörande lindring i betalningsvilkoren för ett odlingslån, beviljadt åt Kuckola byamän i Norrbottens län, synes ocktvara förtjent af uppmärksamhet, ejianseende till storleken af det belopp, derå eftergift blifvit begärd, ehuru detsamma kan vara betydligt för nämnde byamän, som genom sammanstötande olyckliga omständigheter råkat i betryck, men desto mera genom den behandling som frågan om lindring rönt hos representationen och hos regeringen. Ifrågavarande byamän äro Finnar till börd j och språk, ehuru fullkomligt svenskt sinnade. Författningar och riksdagsbeslut utgifvas ej på deras språk och som de ej äro mäktige det svenska, ega de ringa eller ingen kännedom om de förhållanden som förekomma i sydtligare delar af riket, ännu mindre om riksdagens förhandlingar och åt! gärder. Deraf torde härleda sig, att byamännen genom kontrakt af den 17 Juli 1851 åtagit sig att emot ett låneanderstöd af 15,000 rdr, utföra ett afdikningsföretag, derför kostnaden af statsagronomen H. Magn6t uppskattats till 5 rår, under vilkor att lånet skulle återbetalas med annuiteter af 8 procent, deraf 4 procent ränta och 4 procent afbetalning. Dessa medel utgingo af det vid 1859 och 1860 årens riksdag till regeringens disposition för dylika ändamål ställda belopp. Vilkoren vid denna riksdag voro strängare än för de vid flera föregående riksdagar till odlingslån anvisade medel och mycket ofördelaktigare än i afseende å de efter samma riksdag för afdikning af frostförande och sanka trakter beviljade anslag. För företagets utförande blef alltså ett hbotydligt tillskott af byamännen erforderligt, Samtidigt företaget laga skifte kräfde stora utgifter i anseende till byns vidsträckta areal, bestående till ansenlig del af oduglig mark. Dertill kom missväxt under flera år, genom hvilka omständigheter byamännen råkat i skuld och armod. Af dessa anledningar väckte ortens dåvarande representant i Andra kammaren vid 1867 års riksdag motion om eftergift af lånesumman antingen i sin helhet eller till hälften, men någon lindring beviljades icke, hufvudsakligen på de skäl, att sättet för frågans dragande under representationens pröfning ej varit det rätta, samt att flertalet af byns hemmansdelar öfvergått till nya 0 ml jl ot cc NE a mm bt Oh bt på br bat bt li —— — — —— — — — —