Aftonbladet – 9 februari 1872, sida 3

dät den förre, som eger omkring 4!(; års militärläkaremiter, då den semare eger 7 års sår dana, blott på den grund, att dr Billberg tyckats hopsamla 60 underskrifter på en petition? Litet kyar vet nog att sådana underskrifter ej äro någon trollkonst att åstadkomma. I allt fall innebära de isgenting anmnat, än en af mot dr Billberg välvillige, men i afseende på frågans riktiga bedömande inkompetente personer uttryckt önskan, att dr Billberg måtte erhålla platsen. Ingen enda af officerskåren har för öfrigt instämt i petitionen, så att på det hållet åtminstone tyckes ej sympatierna för dr Billberg vara särdeles stora. Insändaren medgifver gerna, att det för dr Billberg är hårdt att på gamla dagar se sig gå miste om en af honom påräknad befordran, men här måste man distinguera. Ett är dr Billbergs personliga uppfattning af denna sak, och ett annat är att döma på objektiva skäl och grunder. Insändaren har endast i den afsigt tagit till pennam, att söka visa allmänheten, som man rån många håll söker att i denna sak vilseleda, den synpunkt, från hvilken frågan rättvisligen hör bedömas; för att protestera mot det häftiga, och i detta fall, enligt insändarens förmenande, orättvisa klander, för hvilket vederbörande myndigheter i denna fråga varit föremål; samt för att i någon mån söka tillbakavisa obefogade, om ock högröstade, anspråk. Militärläkare. alls, likväl till platsens erhållande hafva förorTid och utrymme nödga oss till den största korthet i de anmärkningar, som föranledas af detta genmäle. Kongl. brefvet af den 15 Juli 1852 rörande Göteborgs station bestämmer visserligen ingen viss månad, då annonseringen skall ega rum, men då ifrågavarande tjenstebefattningar vid Stockholms station alltid tillförene annonserats lediga i Augustiienlighet med hvad som genom k. brefvet af den 18 Mars 1851 gäller för. bataljonsläkaretjenster i allmänhet, så torde det väl kunna betraktas såsom en händelse, hvilken icke blott ser ut som en tanke, utan innebär en bestämd tendens, att den gången annonsera några veckor förr, så att nättopp några få dagar skulle fattas för dr Billbergs kompetens. Men hvarför uraktlät kollegium under hela år 1870, i strid mot det i genmälet åberopade k. brefvet af den 15 Juli 1852, att annonsera tjensten ledig? Derom iakttager genmälaren en vislig tystnad. Hvad angår skickligheten, så har dr Billberg 1 bilagorna till sin ansökan presterat intyg af åtskilliga läkare, som varit hans förmän, eller hvilkas tjenstebefattningar han längre eller kortare tid bestridt, nemligen öfverfältläkaren Thelning, medicinalrådet Sondn och lifmedikus Säve, i hvilka betyg äfven skickligheten blifvit särskildt framhållen, Hvad angår regementsläkaren vid skärgårdsartilleriet, är det icke osannolikt, att han omfattar den af åtskilliga läkare hysta åsigten att den ene läkaren specielt ger intyg om den andres skicklighet, då begge undergått samma kunskapsprof, en uppfattning, för hvilken vi äfven hört sår som stöd åberopas det uttryckliga stadgandet i k. förordningen af den 23 Nov. 1756: En embetsman, som oförvitligen och väl sitt embete förestått, kan ej vara annat än skicklig. Doktor Billbergs ifver för vattenbehandlingen torde från åtskilliga läkares sida, hvilka icke älska denna behandling, och i symnerhet från anhängarne af den gamla ortodoxa medikamentsförbrukningen i stor skala framkallat något af det odium medicum, som rätt ofta liknar den teologiska bitterheten, men vi betvifla dock på goda grunder riktigheten af insändarens försäkran om nio tiondedelarne af Stockholms läkareår. Hvad angår frågan om vigör och ungdomsraskhet, så beror denna icke ensamt på den kalendariska åldern. Det torde icke kunna förnekas att dr Billberg är till sitt väsen mera ungdomlig, rörlig och lifskraftig än flere härvarande läkare, som ännu ej nått 40 år. Såsom bataljonsläkare vid Stockholms frivilliga skarpskyttekår har han till fots och med en ynglings liflighet och raskhet deltagit i de besvärligaste utmarscher och manövrer, såsom ock vid hans ansökan fogadt intyg utvisar. Hvad slutligen angår den insinuationen, att dr Billberg sjelf skulle föranstaltat petitionen från underofficersoch handtverksstaterna, eller, såsom det heter, lyckats hopsamla underskrifter, så är den af beskaffenhet, att vi ej derpå vilja spilla många ord. Vi böra endast nämna, att vi ha oss fullkomligt och mycket noga bekant, att denna beskyllning är lika orättvis och fullkomligt ogrundad med afseende på sitt innehåll, som den är dålig till sin karakter.