Aftonbladet – 9 februari 1872, sida 3

Riättegångsoch Polissaker. Mord och rån. Till hvad vi i går meddelade om detta brott lemna vi i dag efter D. B. följande utförligare skildring: Till ledning för efterspaningarne, då liket var nästan oigenkänneligt, tog man en ifrån Ladugårdslands polisdistrikt den 5 dennes utgången, af ogifta Bergström, boende i huset n:r 14 Ny: rg VOR jord anmälan derom, att hennes syster, Mathilda OT er som äfven hade sin bostad derstädes, på morgonen den 3 dennes kl. 8, enligt sin dagliga vana, lemnat hemmet för att begifva sig ill Stadsgården n:r 14, der hon idkade lumphandel i bod. Då hon emellertid ej återkom på aftonen som vanligt, sökte systern efter Anledningen härtill och vände sig för det ändamålet till en vid Kaptensgatan boende handlande Andersson, till hvilken systern stod i affärsförhållanden, i det han förs kotterade henne penningar till lumphandelns bedrifvande. Af bemälde A. fick hon veta, att Mathilda den 3 på morgonen (en half timme, efter det hon lemnat hemmet) besökt honom och mottagit 40 rdr för det dem emellan aftalade ändamålet, hvarefter Mathilda aflägsnat sig. Systern, åtföljd af Andersson, besökte nu på söndagen den af Mathilda förhyrda boden, funno denna er och intet spår efter den sökta. Boden öppnades med våld, men försäljerskan var borta; ingenting anmärkningsvärdt upptäcktes och i hennes penninglåda fanns till och med några riksdaler liggande. Mathilda B:s spårlösa försvinnande föranledde derför påföljande morgon den af systern i Ladugårdslandets olisvaktkontor gjorda anmälan. Efter det liket på ofvanbeskrifna ställe OM täcktes, fick systern tillfälle att bese detta och, ehuru misshandladt och vanstäldt,igenkände hon dock detsamma såsom den saknade Matbilda. Nu sträckte sig polisens spaningar derhän att få någon kunskap om de personer, som brukade smyga med sina ofta orättfångna saker till ifrågavarande lumphbandel, och derunder kom från något håll den upplysningen i dagen, att en miudre karl, trasig och sluskig, under de senare månaderna varit sedd dels stryka omkring i StadsNR dels ofta besöka ER lumpbod. an förmenades bo hos sin moder långt uppe på Söder, och snart kom man denne på spåren och ertappade honom. Mannen togs iförhör, erkände att han gjort: täta besök hos Bergström, der han haft god afsättning på hvad han under vintern kunnat komma åt af jernskrot och lump, samt att han senast på lördagsmorgonen sammanträffat med den mördade Bergström. Slutligen och när bevisving alltmera framkallades emot honom, att han de senare dagarne haft godt om penningar, besökt en mängd krogar och sjelf gått isus och dus. kom karlen, hvars namn är Per Gustaf Alfred Nordström, fram med en, såvidt hittills kunnat utrönas, sanningsenlig och öppen bekännelse, att hafva med berådt mod och efter öfverläggning mördat qvinnan i lumpboden. Nordströms bekännelse lyder hufvudsakligen sålunda: Sedan han under de närmaste månaderna, i brist på ordentlig a såsom han påstår, strukit omkring i hamnar och å torg och till en del skaffat sig uppehälle medelst försäljning af lump, i de allra flesta fall bekommen på oärligt sätt. hittade han äfven vägen till den här ofvan omförmälda jernvägsstyrelsens materialgård, der ban gång efter annan tillgrep hvarjehanda jernskrot. Detta lyckades honom att afsätta i den närbelägna