Aftonbladet – 8 februari 1872, sida 3

I HS DA UL NN. Herr RB. Carlens motion om förändrad organisation af Statsrådet samt med förslag till detsammas för delning på tvenne afdelningar eller konseljer med skilda verksamhets områden. Att genom antagande af nu gällande riks dagsordning det parlamentariska styrelse sättet äfven i vårt land blef en möjlighet lärer icke af någon förnekas. Att denna möjlighet inom kort skall blifva en nödvän dighet torde äfven af de flesta numera erkännas. En känd sak är åtminstone, att parlamentarismens anspråk, i början tveksamt framträdande, dag efter dag tillvuxit i kraft och bestämdhet och att motståndet, i början ihärdigt kämpande för bibehållande af den gamla positionen, allt mera gifvit vika och slutligen öfvergått till en eftergifvenhet, som lemnar mycket ringa utsigt för det antagandet att dessa anspråk kunna med framgång bekämpas. Får man häraf sluta dertill, att det parlamentariska styrelsesättet har framtiden för sig, så vill det synes, som om hvarje redlig Ifosterlandsvän, han må för öfrigt i principen vara vän eller fiende till detta styrelsesätt, borde vara angelägen derom att den i allt fall oundvikliga öfvergången dertill må ske med lugn och värdighet och att förändringen må genomföras med sådan måtta och begränsning, att den stannar vid det nödiga och nyttiga och icke ovist rubbar sjelfva statsskickets grundvalar. Är nu detta antagande riktigt, så torde äfven få antagas att hvarje ärligt menadt försök i dylikt syfte skall med välvilja anses; och det är i sådan förhoppning jag vågar påkalla någon uppmärksamhet på nedan stående förslag till en förändrad organisation af konungens statsråd, hvaraf frågans lösning i väsentlig mån beror. Mycket väl inser jag att statsrådsledamöterna sjelfva äro bättre i tillfälle att med full sakkännedom uppgöra dylika förslag och att reformens genomförande säkrast skulle befordras genom regeringens initiativ. Men då regeringen redan mer än en gång under senare tiden föreslagit förändringar i konseljens sammansättning och verksamhet, utan att lyckas vinna representationens bifall till sina förslag, så torde man ej kunna invagga sig i den förhoppning att den allt för snart äfventyrar ett nytt afslag. Och i allt fall: månne ej under nuvarande förhållanden regeringens anseende, så nödigt för framgången af dess sträfvanden i allmänhet, bättre bevaras, om den i frågor at förevarande natur får sig anförtrodt afgörande i sista hand, än om den utan ledning af representationens på förhand kända uppfattningar nödgas sjelf taga initiativet. För min del trorjag detta och tvekar derför ej att underställa den vigtiga frågan konstitutionsutskottets upplysta pröfning. Det parlamentariska styrelsesättet fordrar i första rummet, att regeringen och riksdagen äro ense i stora frågor, att den anda, i hvilken riksstyrelsen föres, af riksdagsmajoriteten gillas. Det fordras vidare, att regeringen, sedan hon blifvit ense med riksdagen om hvad göras skall, ställer sig i spetsen såsom ledare, handlar med all den) snabbhet ärendenas mogna pröfning med-: gifver, verkar med all den kraft dess höga l: ställning skänker. Men för att regeringsledamöterua skola kunna fullgöra hvad man af dem härutinnan förväntar, erfordras att de, som numera genom rättigheten att deltaga i riksdagens förhandlingar äro i tillfälle att personligen samverka med riksdagens ledamöter, ega tid och lust att med uppmärksamhet följa dessa förhandlingar ! samt att ostörda af sådana bestyr, som kunna fullgöras lika bra af andra än statsmän, såsom verkliga sådana använda sina krafter mera uteslutande åt de frågor, som djupare ingripa i samfundslifvet och på hyvilKas lösning samhällets bestånd och utveck-:! ling bero. Erkännes nu detta, så torde äfven erkännas att den nuvarande organisationen at statsrådet, om icke omöjliggör, dock i hög grad försvårar uppfyllandet af de anspråk, det parlamentariska styrelsesättet ställer på konungens rådgifvare. Under de månader riksdagen är samlad upptages statsrådens tid af riksdagsförhandlingarne nog mycket för att tillåta dem att i lugn begrunda och utarbeta planer för nödiga reformer i samhällsinrättningarne och deraf föranledda organisationer; under hösten börja förberedelserna till nästa års statsreglering jemte an-: dra ständigt återkommande riksdagsfrågor; och en god del af mellantiden erfordras för den hvila, som handläggandet af oafbrutet inströmmande besvärsmål, ansökningsärenden och i allmänhet de löpande regeringsbestyren sparsamt nog medgifver. Bland dessa bestyr finnas dessutom en hel mängd, : som hos statsrådsledamöterna förutsätta : grundliga juridiska studier, omfattande författningskunskap och en embetsmanna rutin, som ej alltid är att finna hos den, hvilken eljest skulle vara synnerligen skickad att inträda i en regeringskonselj, så beskaffad, som det parlamentariska styrelsesättet kräfver. På senare tiden har med mycken ifver förordats ett medel att afhjelpa den nu ij: fråga varande olägenheten, nemligen det attl: befria regeringen från en del besvärsmål och : öfverflytta dem till högsta domstolen. Såvidt fråga är om de rent judiciella målen, är här-. emot ingenting att anmärka; tvärtom tordel alla vara ense derom att regeringen ju förr dess hellre bör befrias från all befattning med dessa mål. Men de äro få och obetydliga, jemförda med de på regeringens hand-: läggning jemväl beroende mål af ekonomisk eller administrativ beskaffenhet eller i hvilka ingår något element af nämnde art; och om de ledamöter af konungens råd, af hvilka l: en verklig statsmannaverksamhet kräfves, ej befrias äfven från dessa mål, qvarstå tillräckligt stora hinder för utöfvande af en sådan verksamhet. j hård Sent Se I