Aftonbladet – 8 februari 1872, sida 3

FINLAND. Helsingfors Dagblad skrifver den 31 Jan. om landtdagen: Landtdagen står nu för dörren. Ceremonielet för det högtidliga öppnandet är redan publiceradt, och i morgon skall utblåsningen från senatshusets trappa ega rum. Alla ceremonier och omgångar, hvilka vid de företående landtdagarne iakttagits, hafva ännu fått qvarstå orubbade, börjande med att rikshärolden efter föregångna trumpetstötar uppläser den redan allom bekanta landtdagsordningen och vidare sedan det myckna deputerandet, bland annat äfven den stora deputationen, som begär få veta tiden för landtdagens högtidliga öppnande, m. m. m. m, Det annars tillslutna kejs. palatset ställes i ordning till dagen, då dess dörrar skola upplåtas för akten på rikssalen. Landtdagsmän hafva anländt i talrik mängd från öster, vester och norr, och resten är att i dag förvänta. Det yttre lifvet har antagit en mera rörlig karakter, i det man ständigt möter landtdagsansigten och andra som äro ute för att bese sådana. En icke så ringa del af de valde representanterna består af nya elementer, hvilka icke deltagit i föregående landtdagars arbete. Af presteståndets medlemmar hafva 13 varit närvarande vid dessa, de öfriga 21 äro nya; af borgareståndets medlemmar äro 31 nya och endast 6 hafva förut beklädt representantkallet; bondeståndet slutligen utgöres af 47 nya och endast 9 medlemmar kände från de föregående ständersammankomsterna. Huru förhållandet skall gestalta sig i afseende å ridderskapet och adeln är naturligtvis ännu okändt. Det öfvervägande antalet ståndsmedlemmar torde vara att söka bland embetsmännen i hufvudstaden. Att dock äfven från landsorten ett antal medlemmar är att förvänta, tror man sig hafva hört, så att ståndet ingalunda blir fåtaligt representeradt. Landtmarskalken och talmännen anses redan såsom alldeles gifna: till den först nämnda platsen dess förre aktade innehafvare friherre J. M. Nordenstam, till borgareståndets talman borgmästaren W. Zilliacus, till bondeståndets förre talmannen Å. Mäki-Peska. Om vice talmännen är deremot intet med anspråk på fullkomlig visshet kändt. Deremot torde det vara afgjordt, att till bondeståndets sekreterare, hvilken befattning som bekant tillsättes af regeringen, blifvit utsedd landssekreteraren i Uleåborgs län K. Hildn. Det tyckes redan hafva blifvit ett halft vedertaget bruk, att det är från landssekreterarnes leder som denna plats skall besättas. Det förslag till ett fullständigt jernvägssystem för Finland, som öfverstlöjtnant Pipping af öfverstyrelsen för vägoch vattenkommunikationerna haft i uppdrag att utarbeta och som torde komma att föreläggas ständerna, lärer upptaga, utom de redan färdiga eller koncessionerade banorna, följande hufvudbanor: a) Från Tammerfors till Uleåborg, löpande först i Hordostlig riktning genom Yläjärvi till en punkt i Wiljakkala kapell vid sydöstra ändan af yrösjärvi; derifrån nästan rakt norrut genom Tkalis, Wirdois, Alavo och Kuortane till en punkt i Alajärvi kapell vid södra ändan af appajärvi sjö; vidare i NNO. genom Windala, Perho, Lestijärvi, Reisijärvi, Haapajärvi, Kärsämäki, Piippola, Pulkkila, och derifrån i en böjning åt NV. genom Frantsila, Törnäväoch Kembele till Uleåborg. . b) Från förstnämnde punkt i Wiljakkala till Björneborg genom Tavastkyro och Lavia. c) Från den nämnda punkten i Alajärvi söder m Lappåajärvi sjö i nordvestlig riktning till Jakobhst genom Lappajärvi, Kortesjärvi och Purmo. . . d) Från Pulkkila i sydostlig riktning ett par mil söder om Uleå träsk genom Paldamo åt Karelen. löpande vester om Pielisjärvi och östter om Höytläinen genom Juuga och Kontiolaks till Joensun stad. och derifrån söderut genom Kihtelysvaara, Kiides, Kesiälaks. Parikkala, Rautjärvi, Jääskis. S:t Andre, Heinjoki till Galitzina station vid Petersburgska jernvägen. 2 Från Kesälaks SO. genom Jaakimvaara till TLahdenpohja vid Ladoga sjö. f) Från förutnämnda punkt söder om Lappajärvi sjö i sydostlig riktning genom Soini, Saarilärvi och Jyväskylä stad till en punkt ungefär midtemellan Kangasniemi och Pieksämäki kyrkor och derifrån antingen öfver Nyslott och Kerimäki för att i Parikkala förena sig med den östra banan, eller ock öfver Haukivuori, Jokkas och Puumala för att i Rautjärvi sluta sig till samma bana. För en bana Heinola—S:t Michel—Kuwopio lärer terrängen ha visat sig erbjuda alltför stora svårigheter. —— VN