Aftonbladet – 8 februari 1872, sida 2

gen, i stället för här uppe, så skulle jag sagt att han kunnat taga miste och gått ned i dammen. Men tror ni inte sir, sade mr Clanwaring, att om också något dylikt händt, han skulle varit i stånd till att åter komma upp ? Möjligen! En skulle kunnat det; en annan skulle det inte, svarade den gamle herrn. Hvad är detta ? Han stannade med ryggen åt gärdesgården och betraktade busksnåret mellan träd. stammarne åt motsatta sidan. Det tycktes vara litet upprifvit. Man skulle kunna tro, att någon banat sig väg härigenom, sade han. Hvad tänker ni om saken ? De tre andra herrarne tittade på den punkt dit han pekade men tycktes icke fä sta någon vigt vid hvad de sågo. Kanske något djur, yttrade en af dem vårdslöst Jag förmodar att vi måste upphöra att misstänka Black, yttrade Geoffry Clanwaring, då de kommo ut på det öppna fältet. Hans förklaring tycks vara skäligen an taglig. Ja, i denna sak misstänker jag honom inte, inföll gamle Arde. Inte heller jag, yttrade doktor Priar. Jag vill väl ej säga, att jag bestämdt misstänker honom, men lika litet litar jag på honom, sade Georg Arde. Jag följde honom med min uppmärksamhet medan ni samtalade med honom och jag gjorde derunder mina observationer. Det var en sak, som jag alls inte tyckte om — hans myckna orerande om huru det hade förhållit sig med hänom i går. Det räknas visserligen ej till något stort fel att taga sig ett rus i dessa ttlighetens tider, men ickeförthy skulle de flesta män på Blacks plats i samhället