träffande presidentval intaga presidentplatsen. För öfrigt återvaldes. de gamle presidenterne, i storthinget D. Kildal och J. Sverdrup, i odelsthinget O. Richter och J. Steen samt i lagthinget L. Daa. — Då flere medlemmar af storthinget för i fjol ha aflidit eller fått sjukdomsförfall, .blef det också nödvändigt att göra några förändringar i afseende på tillsättningen af de särskilda utskotten. De af denna anledning försiggångna valen visa, att det liberala partiet både eger de dugligaste personerna att bekläda de ledigblifna platserna och tillika fortfarande förfogar öfver en mycket betydlig majoritet. Dessa val — öfver hvilka man från minoritetens sida har beklagat sig i de starkaste ordalag — visa, att det har varit en alldeles felaktig tro, då man inom minoritetens led och i hennes tidningar flere gånger smickrade sig med, att nu omsider en reaktion skulle inträda bland representanterne mot den liberala politik, som på storthinget 1868—069 fick den afgjorda majoriteten för sig. Det torde således denna gång äfven vara skäl att tro, att majoriteten skall vara nog stark att åstadkomma de två tredjedelar af röster, som grundlagsenligt erfordras för reformförslaget om rättighet för statsråden att deltaga i storthingets förhandlingar. Detta förslag, hvars afgörande, såsom jag förut har antydt, knapt skall låta länge vänta på sig, tyckes nu skola bli bekämpadt ur den synpunkten, att reformen anses skola leda till hvad man med en klandrande bibetydelse kallar parlamentarisk styrelse, hvarmed man då förknippar föreställningen om täta ministerkriser, en svag regering och en dermed sammanhängande dålig förvaltning. Omkring hvilka punkter meningsolikheten angående denna sak förnämligast skall komma att vända sig, är likväl ännu svårt att säga, då det först är på de aldra sista dagarne och det blott från ett enda håll, som motstånd börjat göras deremot. rr a NN