Aftonbladet – 7 februari 1872, sida 3

AVE EVIL GVALIAIILED 2 UL UVA MWIDULULIIUL ÖWMMUMVIRUYUÄVTD lägger icke blott folkmängdens storlek, utan tillika en hel hop af de öfriga faktorer, efter hvilka nationalvälståndet approximativt kan beräknas, och då kanske vid första ögonkastet finner, att Norge är särdeles lyckligt lottadt, och att hos oss blott i ringa pgrad lägges beslag på medborgarnes förmåga att skatta åt staten, så måste man, om man vill bedöma ställningen rätt, härjemte komma i håg, att en mycket väsentlig del af dessa skatter här i Norge utgå i form af bidrag till kommunen och sålunda icke synas på statsbudgeten. Om man undantager Schweiz, finns det knapt något europeiskt land, der kommunalutgifterna utgöra en så stor del af de sammanlagda utskylderna till det allmänna Isom i Norge. Enligt en beräkning, hvilken för kort tid sedan uppgjordes af chefen för l vårt statistiska embetsverk, skulle procentförhållandet af de sammanlagda kommunalinkomsterna (de större och mindre kommunernas) till hela summan af statsoch kommunalinkomster utgöra: i Spanien 18,i HolIland 24, i England 26, i Frankrike och Italien 27, i Danmark 33, i Belgien 35, i Norge 39 och i Schweiz 54 procent. Om man besinnar detta, skall man nog — med huru stor rätt man än talar om det ständigt framåtskridande välståndet — nödgas medgifva, att de 5 millioner, omkring hvilka vår statsbudget nu i en följd af år har vändt sig, äro en ganska ansenlig summa, och man skall också förstå, hvarför representationon knapt skall bli synnerlien benägen att utan den mest befallande nödvändighet uppdrifva den synnerligen mycket öfver detta belopp. Och härtill kommer ytterligare en annan omständighet, som väl förtjenar att tagas i betraktande, nemligen att man på samma gång starkt framhåller nödvändigheten af en förändring och lindring i hela vårt skatteväsen. Åberopande sig på, att våra inkomster väsentligen härflyta från införseltullen (omkring 3 mill. spd., det mesta häraf genom de stora kassaartiklarne kaffe, socker, tobak och vissa beklädnadsartiklar), från utförseltullen, hvaraf trälasten gifver 150,000 spd. och fiskvarorna 30,000 spd., samt från beskattningen på bränvinsbränning och malt, hvilken tillsammans gifver 800,000 spd. — påstår man, att i synnerhet tullen på kaffe, socker och tobak i alldelas orimlig grad hvilar tryckande på den fattigare delen af befolkningen. Man kan länge nog säga, yttrade nyligen en författare, som på ett mycket åskådligt sätt afhandlade dessa frågor, att dessa artiklar äro lyx, och att det beror på hvar, om han vill bruka dem eller ej. De ha nu en gång blifvit nödvändighetsartiklar, som. begagnas i hvarje hushåll, och faktiskt skatta således alla medborgare i detta land genom tullen på dessa varor lika mycket till statskassan. Ja, det kan väl till och med hända, att de fattiga skatta mer än de rike, emedan den fattigare delen af befolkningen i medeltal sannolikt förbrukar flera marker af dessa artiklar pro persona än de rika. En sådan skatt som 150,000 spd. på trälaster är också orimlig, emedan vi nästan ingen annan utförseltull hafva af landets produkter, och derföre att dessa penningar naturligtvis också i sin mån bidraga till skogarnes utrotande, då ett så mycket större antal tolfter måste huggas, om denna summa skall anskaffas utöfver hvad skogsegarne behöfva till sin egen utkomst. Man har till följd häraf förordat en blandad beskattning, dels genom tullen och dels . genom en direkt inkomstskatt. Men mot denna sistnämnda råder ännu obestridligen! — jag vill här icke undersöka med hvad rätt — ett mycket utprägladt misstroende bland befolkningens stora flertal, likasom man icke heller skulle ha lätt att komma öfverens om, i hvilken grad den direkta skatten i vissa fall skall bli progressiv m. m. Under sådana omständigheter är det förklarligt, att man är fduhhelt obenägen att ännu ytterligare belasta en beskattningsgrund, om hvars soliditet man hyser ett hemligt tvifvel, utan att man inser, hurul en bättre och fastare grundval skulle kunna l: åstadkommas. Erkännandet, att tullbeskattningen har varit begagnad i alltför stort omfång, har också ständigt framträdtiform af förnyade tariffnedsättningar, och det 7, nes ingen sannolikhet för. att max nu mer än förr skall stanna på den bärlgenom beträdda vägen, Tnförseln stigerväl med aska steg, men det härigenom åstadkomna framåtskridandet har dock icke varit till räckligt stort, för att under de ständiga tariffnedsättningarna förorsaka någon hetydlig förhöjning i tullinkomsterna, hvilka nu i lång tid ha hållit sig vid 3 millioner spd.: — hvilket naturligtvis framställer sig såsom ett ytterligare skäl att icke bygga når got mer på dem för framtiden än hittills, Sedån budgetförslaget med hvad dertill hör i går hade blifvit inlemnadt, sammanträdde odelsthinget för att mottaga regeringsförslagen till nya lagstiftningsarbeten. Bland dessa och de i berättelsen om rikets tillstånd och styrelsebebådade kunna nämnas: förslag om inskränkning af dödsstraffets begagnande, förslag om införande l: af det engelska skeppsmätningssystemet, om : navigationsexamen, om ångfartygs skyldigket att begagna lots, om förändringar ilag stiftningen om mått och vigt. Af de från det föregående storthinget återstående regeringsförslagen — hvilka regeringen enligt sin grundlagstolkning icke har trott sig. kunna betrakta såsom utan vidare omsvep hvilande — ha flera blifvit ånyo upptagna,. hvaremot det om ett af dem, förslaget tilll: gemensam lag om lapparne i de förenade rikena, heter i berätselsen om rikots tillstånd, att derom särskildt meddelande skall tillställas storthinget. Såsom redan för längre tid sedan berättades, önskar rege; ringen således icke, att detta förslag skall i komma under behandling i år. Några re-l1 geringsförslag kunna sannolikt ännn väntas j: bli framlagda, och under de närmast fäll l dj j jande dagarne har man nu att motse inlemnandet af flere enskilda förslag, dels af budgetmässig, dels af legislativ natur. Såsom man torde ha sett, bekräftades icke det mycket spridda ryktet, att trontalet!! denna gång på förhand skulle uttala regeringeng keredyillighet att medgifva storthin-: get den utöfver 3 månader behöfliga prolongationen till föreliggande arbetens försvarliga undangörande. och frågan. huru för