Aftonbladet – 7 februari 1872, sida 2

Ett i dag på middagen ingånget telegran meddelar ett sammändrag af det trontal hvarmed engelska parlamentet förliden mån dag öppnades. Det vigtigaste uttalande deruti rör sig kring Alabamafrågan, on hvilken regeringen är af den åsigt, att d senast framställda amerikanska fordringarna hvilka betecknas såsom mycket långt gå ende, äro af den beskaffenhet att de icke ligg: inom skiljedomstolens i Gengve befogenhet Regeringen förklarar att hon på grund hära gjort vänliga föreställningar i Washington Troligen är det dessa föreställningar, son haft till följd att nordamerikanska regerin gen nyligen till Europa afsändt den bekante statsmannen och historieskrifyaren OCalel Cushing, hvilken som bekant utöfvar stor inflytande på unionens utrikesangelägenhe ter, för att söka uppgöra den kinkiga frå gan, hvilken vållar lika stor oro och förbittring på ömse sidor af Atlanten. Om förhandlingarna med Frankrike rörande han delsfördragets uppsägande, förklarar trontalet att de båda ländernas regeringar icke kommit till enighet rörande nyttan af skydds tullar, men att båda länderna äro lifvade af en allvarlig önskan att upprätthålla det nuvarande vänskapliga. förhållandet. Debatten om uppsägandet af handelsfördragen fortsattes och afslutades i franska nationalförsamlingens möte den 2 dennes. Desol; rapportör för den af församlingen i och för dennafråga tillsatta komite, började debatten med ett anförande, i hvilket han fritog regeringen från beskyllningen för protektionism och förklarade att konyventionerna af Oktober och November 1860 angående jern, stål, stenkol, kemiska produkter, ost och vissa af olikartade materialier bestående fabrikat skulle fortfarande ega bestånd. De var hufvudsakligen på åtskilliga väfda fabrikat samt på tråd, garn och silke, som tullsatserna skulle ökas. Ett af Ganvinet föreslaget amendement af innehåll att församlingen icke skulle fatta något heslut rörande handelsfördragens uppsägande, förrän man inhemtat generalrådens åsigt, förkastades af församlingen, Ett amendement af Johnston, som gick ut på att uppsägandet skulle uppskjutas tills komiten hade granskat de diplomatiska aktstyckena rörande lenna fråga, förkastades äfven. Utrikesministern förklarade, att franska regeringen hade jort England åtskilliga förslag, men att an för närvarande endast kunde meddela len upplysningen, att England icke antagit lessa förslag. Duprat föreslog att uti in;ressen till lagen skulle förklaras att förIragets uppsägande endast hade sin grund lerati, att man genom nya tariffer ville beeda statskassan ökade inkomster, men att nan icke bröte med andan af 1860 års förIrag. Äfven detta förslag förkastades, örsamlingen godkände derpå, såsom redan ir bekant, med star majoritet och utan inkränkning den af komitån föreslagna lagen, wvilken är af följande lydelse: Församlin;en, som, utan att återgå till det ekonomika system, som var gällande före 1860, aner det nödvändigt att, på erund afiandets