Aftonbladet – 6 februari 1872, sida 2

vättigade de kontraherande parterna att på je sa vilkor begära en modifikation. Art.9ochlg a tilläggskonventionen förutsatte möjlig-li ten af införandet af kompensatlonstullar. iderhandlingar hade blifvit öppnade på nna grundval. England erkände den nödndighet, i hvilken Frankrike försatts gem sitt behof af penningar, och ansåg icke föreslagna tullarne öfverdrifna, men det r deladt mellan sin önskan att bistå Frankke och sin motvilja för en förhöjning af riffen. I ena stunden hade England innting emot uppsägandet, men i nästa ögonick ville-det att saken skulle uppskjutas till ss församlingen föreslagit kompensationsHar. Slutligen, i Oktober, visade England 1 afgjord motvilja för att slå in på en mna, hvilken, såsom det hette i en depesch ån engelska regeringen, innebar en proktionistisk politik, som skulle vara ett elfmord för de nationer, hvilka antogo denumma. Då såluida lioppet om att kunna . till stånd en revision af tarifferna beydligt förminskats, uttalade fräånska regeingen såsom sin tanke att uppsägandet af aktaten borde ske först, men förklarade ig på samma gång fullkomligt beredvillig tt fortsätta underhandlingarna, Remusat ppläste nu en depesch från engelska utriesministeriet af den 28 i förra månaden, 1 vilken säges, att om franska regeringen. fven anser sig nödsakad att uppsäga trakaten för fiskaliska ändamål, vill engelska egeringen vinlägga sig om att hindra allt om kan försvaga det goda förhållandet melan de båda länderna. Hon är beredvillig tt medgifva traktaten, så vidt det blott ker för beredandet af inkomster åt Frankike, men hyser den största motvilja för anagandet af modifikationer i protektionistisk iktning. Hon vill emellertid icke afbryta inderhandlingarne. Om traktaten vore uppsagd, kunde den upphäfvas på ettår. Uppläsandet af denna depesch väckte stor sensation. Remusat förklarade slutligen, att regeringens politik icke bör uttydas såsom stt steg tillbaka. Den var icke absolut pro.ektionistisk. Den hade icke att frukta nåxon fiendskap ur denna synpunkt. Remusat tillbakavisade såsom orimlig den tanken, att le makter, med hvilka fördragen afslutits, skulle bilda ett slags koalition mot Frankrike för att tvinga det att upprätthålla nämnda fördrag. England hade förklarat det vara stridande mot sitt intresse att taga repressalier genom vidtagandet af åtgärder, analoga med dem till hvilka nöden tvang Frankrike. England skulle samtycka till de föreslagna modifikationerna i tarifferna, och dess inflytande skulle väga tungti vågskålen hos de andra makterna. Gambetta förklarade i ett särdeles energiskt och af venstern med starka bifallsyttringar mottaget tal, att det var nödvändigt att församlingen icke fattade något beslut förr än alla de diplomatiska dokumenter, som rörde underhandlingarna, blifvit meddelade. Han påstod, att dessa underhandlingars fullständiga offentliggörande skulle göra ett fördelaktigt intryck på båda sidor om Kanalen. Att, såsom regeringen ville, genast uppsäga traktaten, var ingen nödvändighet. Ett sådant förfaringssätt var af alla det mest onyttiga och mest okloka. Thiers förklarade, att regeringen icke ville återvända till skyddssystemet, och att hon hade underhandlat endast på en grundval som redan blifvit antagen af kejserliga re geringen. Denna regering hade beslutit att föreslå modifikationer i fördraget för att bi stå åtskilliga aftynande franska mannufaktu rer. Men Frankrike begärde modifikationer i tariffen först då, när de nuvarande tryc kande behofven uppstodo: Regeringen un derhandlade i kraft af den artikel i trak taten, som rör kompensationstullar. Det var nödvändigt för Frankrike att ba fris händer i fråga om sin beskattning, om icke dess manufakturer skulle tillintetgöras ge nom att dess egen marknad öfversvämmar af utländska produkter. Om franska och engelska regeringarna icke tänka lika om denna sak, så ha de åtminstone icke kif vats. Engelska regeringen kunde säga til dem som voro emot dessa modifikationer Om vi icke göra några eftergifter, skal traktaten blifva upphäfd. Frankrikes be hof kräfde kompensationstullar på utländ ska produkter. Thiers slutade med att för klara att regeringen begärde icke så myc ket fördragets uppsägande som icke mer: ett bemyndigande att uppsäga detsamma nä det behöfves. Talet var kort och applåde rades föga. Som man redan känner antogs: i följande dags sammanträde förslaget on regeringens bemyndigande att uppsäga trak taten. Den ifver med hvilken mani dessa daga sysselsätter sig med uttänkandet, af mede att befria Frankrikes jord från den utländ ska invasionen har gifvit anledning til framställandet af en mängd de mest olikar tade förslag. Sålunda föreslår t.ex. Libert sammankallandet af en kongress tlll Frank rikes befrielse. Bladet väntar sig nemlige icke mycket af den nu pågående subskrip tionen och anser derför att en kongress de 23, 24 och 25 Februari bör sammanträda Paris. Denna kongress skulle under de tr dagarne hålla offentliga möten i börspalatse de två första mötena om aftnarne, det tredj och sista under hela dagen. Förhandlir lgarne skulle vända sig omkring de förslag som blifvit inlemnade före den 25 Februai och som kongressens byrå, bestående af e president och två vice presidenter, funn skäl att rekommendera. 1 Grefven af Chambord väntas till Bourge lIder han skall besöka sin nevö, en son : hertiginnan af Parma, som ligger sjuk. De .I franska pressen uttalar ett nästan enhällis -logillande öfver grefvens nyligen utfärda ; I manifest. Det bidrager, efter tidningarn do or 271 ab Ko MTG Gt ällning -—n of HU Ad APK DH