Aftonbladet – 6 februari 1872, sida 2

AT Rensa n en rade slutligen mrs Black på sitt skygga, undfallande sätt. Jag frågar efter min husbonde, arrendator Owen vid Harrebell Farm. Detta är mitt ärende. Men inte vet jag något om honom, svarade qvinnan långsamt och synbart förvår nad. Här är han inte. Kom han ej hit förliden qväll, klockan half elfva, eller der omkring ? fortfor Mary Barber, som tyckte det var bäst att djerft fortsätta med sina frågor. Inte, så vidt jag vet; jag har ej sett honom. Här var visst stängdt dessförinnan. Han gick bort till nedra ängen vid den tiden, för att tillse ett sjukt kreatur. Vi ha tänkt att han kom hit då, kanske för att hemta ett eller annat som var behöfligt. Husmodren skakade på hufvudet, som om hon knappt förstod henne. Jag skall, om ni så önskar, fråga stalldrängen, sade hon. Jag var sjelf inte här nere i går qväl vi ha en sjuk qvinna der uppe i ett af öf. verrummen. Jag känner mig alldeles säker på att min husbonde var här på qvällen, mrs Black: ja, så säker, som om jag sjelf hade sett honom komma. Ja, det är ju möjligt, medgaf mrs Black. sedan hon i tysthet tänkt på saken. Jag vet det inte, men om ett par minuter kom mer Joe in. Mary Barber satte sig, utan att vara an modad derom. Mrs Black slutade under ti den sitt göromål med att borttaga askan, Hvar är Black? frågade den förra åte tvärt. Han är ej uppstigen ännu, svarade värdinnan. Hvad mig angår har jag int alls legat i natt.