Aftonbladet – 3 februari 1872, sida 3

n g I verkligheten; Hegel och tIt 0fby a i Den romantiska politiken i skrift och statslifvet inon hans tidehvarf; Wilhelm von Humboldt så som politisk tänkare; Anslutningar och pa ralleler till Humboldts -politiska läror; All män återblick. Det kan icke ligga inom uppgiften för en kortfattad tidningsanmälan att ingå ien kritisk granskning af det sätt, hvarpå för fattaren i hvarje detalj fullgjort sitt svåra i åliggande såsom framställare och bedömare af teorierna på det rättsfilosofiska området Vi hafva här endast haft för afsigt att till den för -samhällsfrågornas vetenskapliga be traktande intresserade allmänheten på det bästa anbefalla ett arbete, hvars grundliga sakkunskap och tydliga bemödande om opar. tiskhet och objektiv hållning utan tvifvel I göra det till en prydnad för vårt finska bror. iderlands litteratur. Prof. Bolin hör för öfrigt till det fåtal af någon lycklig omstän-Idighet gynnade skriftställare på svenska I språket, hvilkas arbeten redan i orginalets .-form tillvunnit sig uppmärksamhet äfven i -Jutlandet. Föregående skrifter af prof. Bolin hafva blifvit med beröm omnämnda i iltyska tidningar, och vi finna nu ett kort -I yttrande angående det här i fråga varande 1 larbetet uti ett af de senaste häftena af tid-I skriften Dn neuen Reich. 1 Slutpartiet af arbetet innehåller, såsom 1 nämndes, en redogörelse för nutidens poli-Itiska åsigter och sträfvanden, Det är W. ti von Humboldt som här utgör medelpunkten, såsom den mest betydande målsmannen -I för det politiska åskådningssätt, söm: ännu vJi våra dagar i allt väsentligt ligger till I grund för den upplysta liberalismen. Till . Humboldt ansluter sig en rad af framstårv lende samtida skriftställare, den moderna deI mokratiens och sjelfstyrelsens berömda sakförare inom litteraturen, en John Stuart I Mill, Ed. Laboulaye, Herbert Spencer, PreI vost-Paradol. — Såsom ett prof på hr Bo-Ilins framställningssätt vid det historiska Ireferatet afsluta vi denna anmälan genom meddelande af ett utdrag ur redogörelsen Iför Stuart-Mills politiska läror. Mills åsigIter i fråga om den bästa styrelseformen i Istaten återgifvas af hr Bolin i följande ordalag: Den enda styrelseform, som höjer menniskans intellektuella och moraliska anlag, lär den som gör individen till medborgare, d. v. s. låter honom sjelf bevaka sina intressen och taga en verksam del uti deras upprätthållande och utvecklande. Till sin fulla utsträckning ännu icke någonstädes tillämpad, är dock sjelfva principen om alla samfundsmedlemmars deltagande uti det frihetliga (fria?) lifvet ett mål, hvartill de civiliserade samhällen oundvikligen, om ock långsamt, närma sig. Tills vidare har man endast hunnit derhän, att en viss del af samfundsgemenskapen råder om det definitivt afgörande väldet, medan ett icke .så ringa antal medborgare är uteslutet från denna befogenhet och sålunda endast är åskådare af beslut, som röra dem sjelfve. Principielt tillkommer: detta välde eller suveräniteten otvifvelaktigt samfundet i dess helhet, på grund hvaraf den enskilde både inneharrösträtt vid val och är: kallad till att bekläda ett offentligt värf, Naturligtvis måste graden af detta deltagande vara betingad af bildningens tillstånd hos vederhbörande; dock hindrar sådant icke, att utöfvandet af sjelfva suveräniteten till -någon del sträcker sig öfver hela samfundet, om äfvem ed fullkomligt personlig medverkan uti den statliga verksamheten (statens verksamhet?) i sin helhet icke kan påräknaa af hvarje enskild individ, utan lämpligare öfverlåtes åt en representation, som dock på allt sätt bör och kan -vara ett uttryck af nationens intellektuella tillstånd, ett organ för dess fordringar och behofver, en borgen för en nöjaktig ledning af de allmänna angelägenleterna. Men allt detta blir en representation endast så vida det folkliga elementet effektivt deltager uti detstatiiga lifvets (statslifvets I gestaltande, — vare sig direkt genom utöfning af den valrätt, hvarpå sjelfva representationen hvilar, eller medelbart, genom att medvetet och uppmärksamt fölia med de offentligt förhandfade statsangelägenheterna. För att dock kunna så väl det ena som det andra, erfordras för hvarje medborgare en insigt rörande det gemensamma lifvets hehofver och beskaffenhet, den han blott förvärfvar genom vana, att vinnlägga sig om allmänna angelägenheter, dertill förberedd genom en utbildning af sitt intellekt (förstånd ?), com står bäst att vinna under den fördelaktigaste odling af individualiteten. Härmed afses naturligtvis icke att göra en hvar till fulländad statsman, ett värf som ej blott förutsätter skild (särskild?) kallelse och allt annat än vanliga aniag, utan ock kräfver en särskild beredelse och långvarig erfarenhet. Hvad den enskilde medborgaren kan och skall eftersträfva, på det att statslifyet mä antäga ett gynnsamt skick, är sjelfva kunskapen om sina intressen och möjligheten att låta siha anspråk blifva uppmärksammade och förfäktade så godt som andras, Penna samma förmåga, likväl stegrad till en högre och mera omfattande betydenhet och understödd af en motsvarande skicklighet för deltagande uti offentliga diskussioner, är också egentligen det för sjelfva representantkallet väsentligaste vilkoret, För att, såsom henno tillkommer, förblifva i utöfvande af den i och för lagstiftningen henne öfverlåtna högsta makten, behöfver nemligen representationen ingalunda befatta sig med sielfva styrandet, som häst öfverlåtes ät sådane som ega dertill nödig skicklighet, medan representationen icke, desto mindre bibehåller sin betydelse såsom; ett organ för den nationella sjelfständigheten. Öm hon stannar vid att bevaka och kontrollera regeringen, att belysa och granska dess förfaringssätt, att häröfver af henne fordra en framställning och ett rättfärdigande, att klandra det häruti förkastliga, att från sin befattning aflägsna de styrande personer, som missbrukat sin ställning eller handlat på ett mot nationens .uttryckliga vilja stridande sätt och mer dylikt, så behåller nationen denl högsta garantien för sin frihet, att icke styras efter andra lagar än som blifvit antagna af: dess sjelfvalda ombud. I Vi hemaona tillföllat att föcta måna a