Aftonbladet – 3 februari 1872, sida 2

baronetens arbetsrum och rörde endast affärer, men i fall en sällspord nödvändighet förde sir Dene till förvaltarens bostad, talade han mycket vänligt med Maria och tog henne hjertligt i hand, Sir Dene var ensam denna påskhelg. Jobn Clanwaring hade skrifvit och ursägtat sig, att han icke kunde komma. Han skulle ganska snart gifta sig och ville ej lemna sin trolofvade, Geoffry, som visste allt detta, undrade om sir Dene nu skulle öppna sitt hjerta och sitt hem för honom och hans hustru och bedja dem äta middagen vid Beechhurst. Men han gjorde det ej. Geoffry och hans hustru begåfvo sig således till Harrebell Farm påskdagen och stannade der ända till aftonen. Maria blef mycket ledsen öfver att icke träffa sin syster och frågade sin mor om sjuklighet var orsaken. Det tror jag ej precist, svarade denna. Hon är som du vet, Maria, mycket svag, men detta hade väl ändock inte hindrat henne, Georg Arde har förkylt sig, säger din far, och dessutom ha de nödgats ombyta barnflicka. Mr Owen hade anfört småskäl såsom orsak för det uteblifna besöket, hellre än han yppade des verkliga skälet, — att Mary Ardes lif var i fara. Ostkakan fick således ätas utan hennes närvaro och dagen led till sitt slut. Qvällen var klar, helt olik den föregående; det var nästan så ljust som på dagen. Då Geoffry Clanwaring och hans hustru efter aftonmåltiden stego upp för att gå, satte mr Owen på sig sin mössa, för att följa dem ett stycke på vägen, Jag tror att den der mössan hinner du aldrig nöta ut, pappa, yttrade Maria skämtsamt. Hon blir inte just vackrare för hvart år, svarade mr Owen, men hon är god att ha mot den kalla aftoniuften, bara. Mössan bade varit ett ständigt ämne för skämtsamma anfall af Robert Owens döttrar Hon yar af skälskinn och från början äm