Aftonbladet – 2 februari 1872, sida 3

I deras mindre bemedlade likar lifligt efter I traktade. Och med en sådan allmän täfIlan om försteget i upplysning skulle äfven I folkhögskolornas framtida bestånd vara fullt I betryggadt. Erik Andersson i Grindby. En politisk tidsbild af M. I. Det var icke någon märkvärdig man som bar detta namn och det kommer icke att i historien upptagas. Men han uppträdde under en betydelsefull period i vårt land och i hans lif förekommer några episoder hittills föga kända, men som väl förtjena att omtalas. Erik Andersson i Grindby var född den 18 Februari 1772 på Adelsön i Mälaren och afled derstädes den 24 Mars 1871; han uppnådde således den höga åldern af 99 år 1 månad och 7 dagar. De materialier som begagnas för denna skizz äro dels åtskilliga meddelanden afhonom sjelf, dels tryckta och offentliga handlingar. Hvad de förra beträffar så lemnade han dem endast samtalsvis och i afseende på åtskilliga detaljer ogerna, förbigående dem af lätt insedda skäl. Den första märkliga episoden i hans lif stod i sammanhang med Gustat IV Adolfs detronisering. Allmogen, konungsk till tänkesätt, hade ingen kunskap om de politiska skälen för 1809 ärs revolution. På de öar i Mälaren, hvilka ligga i grannskapet af Svartsjö och Drottningholm, funnos många hemmansåboer, hvilka den tiden utgjort åtskilliga natura prestationer till hofvet. De levererades vid dessa slott då de kungliga personerna vistades der och hvad som såldes dit blef alltid väl betaldt. Om kungen kände allmogen endast att han var en sträng men rättrådig herre. De olyckor hvari han störtade fäderneslandet trodde allmogen vara förvållade af herrarnes tillställningar. Revolutionen inträffade den 13 Mars 1809, och så fort möjligt var fördes kungen som fånge från hufvudstaden till Drottningholms slott. Men försigtigheten bjöd attsnartförflytta konungen till det längre bort från Stockholm belägna Gripsholm, der han sedan vistades ända till den 20 December, då han derifrån afreste för att sedan aldrig mera få återse fosterjorden. Beslutet om konungens förflyttning från Drottningholm till Gripsholm kunde icke hemlighållas, Man ville för att förkorta resan och undvika beröringen med hufvudstaden begagna för öfverfarten den ännu isbelagda Mälaren; men för den talrika sviten, för befälet och för bevakningen — 600 man lifgrenadierer — samt för ekonomipersonalen fordrades ett stort antal hästar och slädar, som flera dagar i förväg måste genom kronobetjeningens försorg uppbudas hos ortens allmoge. När badkaflen ankom till Erik Andersson i Grindby på Adelsön — han var då 27 år — uppstod hos honom den djerfva tanken att befria den kungliga fången. Han försäkrade ofta sedan att denna id6 var hans egen och att den icke uppstått hos honom genom samtal med någon annan. Han skyndade att delgifva sin plan åt flera andra bönder på de angränsande öarne och fick deras löfte om biträde. Naga bekant med den i många krökningar och öfver flera öar och holmar gående vintervägen, hade Erik Andersson utsett ett ställe såsom särdeles lämpligt för öfverrumplingen. Detta ställe var en ö, Kurön, som måste passeras. Starka strömdrag omgåfvo ön, så att isen blott der körvägen gick fram var säker för tyngre åkdon. Körvägen öfver sjelfva ön var trång och på begge sidorna omgifven af hög skog: de närmast intill vägen stående träden skulle vid roten så mycket genomsågas att de vid första stöt föllo öfver vägen och skulle sålunda i det afgörande ögonblicket plötsligt skilja konungens åkdon från dem som körde både framför och bakefter detta. Den der posterade allmogen skulle då skynda fram, befria konungen och på lättare åkdon, som fanns i närheten, föra honom bort under den stora villervalilan, Hvarföre planen icke utfördes eller försöktes, ville Erik Andersson äldrig närmare nppgifva, men af hans yttranden framgick dock, att det icke varit några hos honom uppkomna betänklighetor, försäkrade han. eremot antydde han att hustrun genom att lyssna fått någon kunskap om mannens vådliga tilltag och öfverlistat honom om morgonen då han från sitt hem skulle begifva sig till ett med allmogen öfvoerenskammet samlingsställe, och att ingenting blef af när han saknades, Hans uppgifter på äldre dagar om den nu anförda befrielseplanens detaljer voro icke alltid öfverensstämmande; men i afseende på sjelfva saken finnas flara bekräftande fakta, bland hvilka det är märkligast att hans anslag några år senare offentligt fördes honom till last och medverkade till ett missöde, som då, fastän af andra mera giltiga skäl, drabbade henorm, Otvifvelaktigt är att Erik Andersson var en energisk man och, ehuru ganska ung, den tiden åtnjöt ej ringa anseende i sin ort, ty annars skulle väl icke hafva inträffat att ham, endast 27 år gammal, af Svartsjö län — det nuvaårände Färentuna härad — blifvit vald till ombud vid den riksdag som redan den 14 Mars 1809 beslöts och som sammanträdde den 1 derpå följande Maj. Vorden riksdagsman utvisa protokollen att han genast ville ådraga sig uppmärksamhet. Den tidenå riksdagsförhandlingar refererades visserligen mera summariskt, än sedermera; men det som i protokollen fick inflyta har derigenom blifvit desto mera käraktertstiskb. Man spårar lätt ätt hän särdeles under den första riksdagstiden hyste sympatier för den kungliga fången på Gripsholm; men ändå mera att han tillhörde deras antal som tänkte sig möjligheten-af en reaktion och som dovföre ahvåg sig