Aftonbladet – 30 januari 1872, sida 3

I I åtanke rid någon ordetertidetning: He bör blifva en lysande tablå. Tänk er bioti alla meriterna som skina öfver riddarne hufvuden! Skulle hufvud någonstädes sak I nas; så anbringas dgR briljanterade elde: påsäinät Vaafilitet BLANe:. Två matroser hafva fått vetenskapsaka demiens minnespenning i silfver såsom er känsla för det nit och den skicklighet sam det välförhållande i allmänbet, som dess: mät; Fo Båmön och Pi Petlefssor:, ädäga lagt under de vetenskapliga expeditionerna år 1868 till Ishafvet, 1869 till Atlantisk: hafvet samt år 1871 till Grönland. Så längt offertliga belöningar finnäs, lärer inger inuna Hafen Härot att önimärka öm, de it delas till dem som verkligen gjort sig dera Iförtjenta. Men om de der matroserna skulle få Vasaorden! Nej, nu gå vi för långt det erkänna vi, Vasen åt ett par simpla matröger! Fy dål Hysd eknlls man då lätva för att belöna dem somm lyckals ät ste sjelfva förvärfva en stor förmögenhet eller som, hvad ännu belöningsvärdare är, i fred jog ro förtärt en ärfd förmögenhet utan att blanda sig i aidras angelägenheter? Det ät kosvärligt mpd de många peiigarhe I TT oc NN i landet. Hvaärt mån k gas öfver de stora disponibla kapitalerna, som ligga oanvända. Hvart skall detta slutligen taga vägen? Man måste slumpa bort sina stora sedlar och tacka Gud, om någon vill våga god uck, tjelpa oss att göra af med dem. Kunglig sekreter A. (det är Ika vår afsigt att usurpera en signatur) berättade härom dagen, att han förföljes bittida och sent af kommissionärer, som vilja tvinga honom att låna pengar af dem till orimligt låg tänker . . Förr i verlden, det vill säga ännu för ett par år sedan, yttrade han, hade jag de kolossalaste svårigheter för att få ett litet sådant der kommissionärs-lån på 300 riksdalur möt 49 pryctat Jag spreng vr hus och i hus och presenterade de finaste papper. Slutligen lyckades jag kanske att genom mångfaldiga förödmjukelser och efter att hafva antichambrerat hos en sådan der affärsman nåera timmer hvarie dag el ler att hafva haft en mängd fruktlösa röndez-vous med honom på någon obskur källare erhålla lånet, naturligtvis med afdrag af de fyrtio på förhand och i små portioner, som utminuterades under en eller ett par veckof, Ja, act Var Ett skönt affärelifl.. Pengar måste jag naturligtvis ha, ty på mina inkomster som extra ordinarie kan jag sannerligen icke hålla mig uppe i verlden och änHi har jag Icks lyckats få teg i en liten hustru, hvars pappa vill bötala mina skulder och hvars pengar jag får använda efter behag. Ni skall få se att jag icke lyckas förrän det kommer någon dum lag, som förbjuder mannen att hushålla som han vill med hustruns pengar. Lyckligtvis har eh bättre affirsställning inträdt: Åro kommissionärerhe medgörligare hu? frågade vi, som alltid intresserat oss för nationalekonomi. Kan ni tänka er, återtog vår unge tjensteman, att i förgår kom en af dessa fyrtiomän och anhöll hos mig på det bevekligaste att jag icke skulle betala in det lån, som han skaffade mig förlidet år. Låt nu se att kunglig sektern tjenar mig med den saken, sade han, efter som jag tjenat kunglig sektern så många gånger förut. Ja, hvad är att göra? 1 går hade jag besök af två andra kommissionärer, som tiggde och bådo, att jag skulle hjelpa dem med ett lån hvardera, det vill säga att jag skulle läna af dem mot en ränta, så låg, sade de, att le nästan skämdes för att tala om det: Tag pengarne, kunglig sekter! utropade de och lade upp stora, vackra sedlar. Jag är riktigt förlägen hvar jag skall göra af så mycket kontanter, och på någon återbetalning får jag icke tänka i år, hafva långifvarne sagt, Hvar enda dag är jag öfverjupen med dylika affärer. Men det finnes ett sätt att afhjelpa penvingöfversvämningen. Man köper aktier i ya företag lika mystiska som den flygande iolländaren, och man betalar storartade oremier för att blifva egare af sådana akier, Det är en utmärkt kur,